Festivalen blev både större och mer ambitiös än vad vi kunnat drömma om, men kanske ändå inte så stor som en del önskat: man undrade nämligen varför vi inte bett Eva Dahlgren. Frågan är naturligtvis absurd – att bjuda in en stjärna av Dahlgrens kaliber är inte det första man gör då man arrangerar en festival med en nollbudget! Men frågan kan inte heller förbigås med tystnad, den visar nämligen på en allmänt utbredd okunskap om den egna inhemska kulturen. När Tribaderna startade hade Finland få öppet lesbiska konstnärer och få rum där lesbisk kultur kunde ta plats. Därför var det kanske inte så konstigt att vårt västra grannlands mest synliga lesbiska ikon blev den mest önskade gästen.
Mycket har hänt sedan dess. År 2000 hade vi inte kunnat drömma om att vi en dag skulle arrangera ett seminarium på Kiasma eller om att den homosexuella historien skulle få sin egen museiutställning (Vanda stadsmuseum). 00-talet har inneburit enorma steg mot öppenhet och tolerans i Finland. Flera lagändringar har gjort det lättare att leva som HBT-person vilket också har satt sina spår i kulturutbudet. Vi har fått ett antal filmer och Finlandia-prisbelönta romaner med en HBT-tematik, teveserier med kvotbögar & -lesbiska och öppet homosexuella teveprofiler. Denna nya öppenhet syns inte enbart i antalet samarbetspartners och ekonomiska bidrag utan även i viljan att uppträda på en kulturfestival som öppen skyltar med sin queerhet.
Rita Paqvalén