Bengt Anderberg, till minne

av Bengt Berg

Vaknar okristligt tidigt. Ingen idé att invänta gryningen. Får klara uppståndelsen för egen maskin. Kaffekopp och läsfåtölj. Radion på lätt tomgång. Och så plötsligt, bland all börsbråte och ekonomisk villervalla: författaren Bengt Anderberg är död. Även om jag länge vetat att ha vandrat i en annan värld och var på väg mot de 90, så… hans pojkaktiga röst och oemotståndliga skratt infinner sig i sinnet. Jag ser honom barfota i gräset där utanför Øster-Marie på Bornholm, i GAIS-tröja och kortbyxor. Bland fritt skuttande höns, vattnande sina älskade stockrosor.

Född på Hisingen strax efter första världskriget i en familj med fem barn. Efter novelldebuten kom det skandalomsusade genombrottet med romanen Kain, som var långt före sin tid i sin respektlöshet mot makten och auktoriteterna och genom sin sensuella frispråkighet. Anderberg var också verksam som översättare och dramatiker, som lyriker och som kunskapsförmedlande fontän i sina otaliga Expressen-artiklar genom åren. Hans sista bok blev den digra romanen Amorina som utgavs 1999.

Bengt Anderberg och hans Astrid, keramiker och konstnär och en härlig människa, gästade även Torsby, där hon ställde ut på Heidruns och han höll en omtumlande dikt- och föreläsning. Att resa var inte Bengt Anderbergs favoritdisciplin, så det kändes som något av en bragd att få honom till Värmland. Men han skulle återvända hit, när han emottog det lyriska Frödingpriset.

Han var ingen kompromissernas man, utan visste vad han ville. Och gillade.

Å ena sidan en av de stora kännarna av Gamla Testamentet och å den andra en urbota ateist. Fröding tyckte han om, men stod inte ut med Dan Andersson. Bohuslän OK men tummen ner för Halland. Och så vidare.

Jag kan ännu se honom sitta blick–stilla framför Tour de France-teven i det vackra allrummet i Rønne, när solen glittrade i Östersjön där nere och man kunde se skymten av Christiansø, en plats som han aldrig skulle sätta sin fot på. Men till Värmland kom han, det är jag glad och tacksam för. Och i mitt inre porlar hans skratt, som en yster vårbäck en grådisig oktobermorgon.

Bengt Berg

1 kommentar

Uno Rodin 6 november, 2012 - 09:11

Hittade denna artikel av Bengt Berg från okt 2008 när Bengt Anderberg avlidit. En fin beskrivning över hur BA var som människa. Dock ett sakfel: ”Bohuslän OK men tummen ner för Halland”. Det skall vara tvärtom. Han skrev vid ett tillfälle: ”Sverige är Halland ända upp till Träslövsläge. Allt därefter är bata en förevändning för Vasaloppet”.
Tyckte att Halland bör hedras…

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.