Susanna Alakoski har skrivit en rasande roman om ett samhälle som vänder ryggen till och en syster som vägrar ge upp.

Jämförd med den Augustprisbelönade sjuttiotalsskildringen Svinalängorna från 2006 är tonen i Susanna Alakoskis nya roman Håpas du trifs bra i fengelset mörkare. Redan efter ett par sidor konfronteras man med den hemska insikten om att ingenting blivit bättre. Föräldrarnas missbruk har i stället gått i arv, men brännvinet har ersatts av hasch, amfetamin, heroin, subutex, metadon och psykofarmaka och missbrukaren är inte längre pappa utan storebror Sami.

Och klassamhället försvann ingenstans. På botten finns flyktingar, mentalt sjuka, lågutbildade, arbetslösa, narkomaner och alkoholister och effektivt silar statsapparaten ut slammet. De missanpassade placeras i observationsklasser, anstalter och vårdhem. I tryggt förvar och utom synhåll för vanliga medborgare.

Det är dyster läsning och ljusglimtarna är få. Berättarjaget, systern Anni, den enda i familjen som hållit sig på ytan, dribblar mellan sina dubbelroller. Å ena sidan lever hen svenssonliv med jobb, man och barn. Å andra sidan är hen anhörig till en heroinist som åker ut och in på anstalter och häkten, hen är medberoende och den ständiga oron för brodern inkräktar på alla områden.

Arvet från Finland finns också med som en bit i pusslet. Blå och vita blommor pryder kistan där pappa Kauko Nieminen vilar. Och till de mest ohyggliga scenerna hör när Anni läser pappans rättsmedicinska obduktionsrapport. Fettlever, fettinlagring i hjärtat och njurarna som följd av kroniskt alkoholmissbruk.

Samtidigt tränger Alakoski sig in bakom myndigheternas kuliss-er. Anni utbildar sig till hjälparbetare och får jobb på kriminalvården. Där saknar de intagna namn, de är rätt och slätt bara misstänkt snatteri, misstänkt mordbrand och misstänkt narkotikabrott. På samma sätt är poliserna antingen hostplitar eller plittjejer med hästsvans. Och personalen, lokalvårdarna, handläggarna och sjukskötarna är alla införstådda i den intrikata byråkratin som Alakoski så skarpsynt skildrar: ”De kan ställa och förstå diagnoser. De kan svänga sig med diagnoser. De kan dänga till med diagnoser.” Annis chef Gertrud förkroppsligar i sin tur den organiserade ansvarsflykten. Varje gång Anni klagar på att poliserna förnedrar de intagna hänvisar hen till en annan chef som hänvisar till en annan chef. Helst ordnar Gertrud seminarier med inbjudna expertföreläsare, middagar där man äter gott, skålar och leker värderingsövningsleken.

Håpas du trifs bra i fengelset är en otroligt informativ bok som ger en detaljerad insyn i allt från socialpolitik till själva drogmissbruket. Språket flyter däremot inte lika obehindrat som i Svinalängorna. Det är tungt och mer associativt, ofta bildas långa kedjor av ord: ”låginkomsttagarna, dom som inte har, dom som inte kan, dom som inte vill, socialgrupp fyra, slaskproletariatet och dom med dålig karaktär, dom arbetslösa, dom med skyddad anställning, dom ointresserade, dom okunniga”. Hopningarna är effektfulla men mindre lyckade grepp är däremot styckebyten som hugger meningar itu och frossandet i sammansatta ord. Det känns som onödigt trixande och som ett uppenbart försök att göra texten mer litterär. Stilistiskt sker det nämligen inga underverk, stundtals känns boken mer som en pamflett eller ett debattinlägg än en roman.

Men det är budskapet som har betydelse och berättelsen bär på ett starkt politiskt imperativ. Är det något som Annis släktöde lär ut så är det att det inte bara är fråga om gener, utan om ett fattigdomsarv som förs vidare från en generation till annan. Alakoski tar en gång för alla luften ur myten om förmyndarsamhället. Snarare är det ett samhälle som blundar och flyr, ett samhälle som borde blanda sig i långt mer. Och när kalla vindar blåser i välfärdsstaten, när vård förvandlas till straff och sociala budgetar bantas ner ytterligare, känns det milt sagt skrämmande. Om det är mörkt nu hur kolsvart är då inte framtiden?

Susanna Alakoski: Håpas du trifs bra i fengelset. Albert Bonniers förlag 2010.

Isabella Rothberg

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.