I söndagens Helsingin Sanomat uppmärksammades en adress där drygt 150 mer eller mindre prominenta medborgare kräver att Finlands vapenhandel med Israel avvecklas. Initiativtagare till adressen är den finländska grenen av ICAHD (Israeli Committee Against House Demolitions) och den utlösande faktorn bakom initiativet är en artikel om den finsk-israeliska vapenhandeln som publicerades i Taloussanomat i våras.
Att Finland genom vapenhandel indirekt backar upp den israeliska krigsmakten och vapenindustrin är givetvis oacceptabelt – vad mer kan man säga? Man ska nu bara inte vapenhandla med krigförande stater, i synnerhet inte om de begår krigsförbrytelser. (För att vara riktigt på säkra sidan i en fråga där man ofta medvetet misstolkas: Man skall naturligtvis inte göra vapenaffärer med Hamas heller. Och nej, det handlar inte om antisionism. Det handlar om en stat som använder oproportionellt stor våldsmakt).
Att försvarsminister Jyri Häkämies (Saml) för Svenska Yle försvarat vapenhandeln med att den är ”mycket obetydlig” visar att han inte förstått vad saken handlar om (eller, mer troligt, att han försöker avdramatisera den). För problemet är ju inte att vapenhandeln i sig skulle resultera i fler våldsamheter, utan att Finland genom att låta den fortgå visar att man tycker att den israeliska politiken är okej. Efter kriget i Gaza har till exempel Norge och Storbritannien avbrutit samarbetet med det israeliska teknikföretaget Elbit Systems som Finland gör mångmiljonaffärer med. Den norska förra finansministern Kristin Halvorsen motiverade tydligt varför Elbit Systems inte har något att hämta i Norge: ”Vi vill inte finansiera företag som så här direkt är med om att bryta internationella humanitära lagar.” Detta enligt ett citat i Taloussanomat.
Att den finska regeringen inte nått samma slutsats är märkligt. Om man googlar på ”FN” och
”vapenhandelsavtal” utgörs nämligen träffarna i huvudsak av pressmeddelanden från utrikesministeriet där man skryter om att Finland minsann är en av initiativtagarna till Arms Trade Treaty – ett FN-avtal som i framtiden ska se till att vapenhandeln inte sker i ett humanitärt vakuum.
ICAHD:s adress domineras av vänsterfolk, i den mån undertecknarna anger partitillhörighet. EU-parlamentarikern och samlingspartisten Sirpa Pietikäinen står som nummer fyra på listan och är tyvärr ett mycket ensamt undantag. Det är varken överraskande eller speciellt roligt.
Att det palestinska folkets väl och ve blivit en paradfråga för vänstern diskuteras i årets åttonde nummer av Nya Argus. Varför har Israel blivit en sådan ”besatthet” för vänstern? undrar Svante Lundgren. För att vi i ”väst” är medansvariga för Israels handlingar, svarar Trygve Söderling.
Jag håller med. Det som gör oss så upprörda är framför allt den demokratiska statens förfall i brutalitet. Israel förråder idéerna om demokrati och mänskliga rättigheter – i grunden västerländska idéer och om något västs bidrag till mänskligheten. Israel borde spela på vårt lag men gör självmål med flit. Klart vi blir arga. Ingen gillar en förrädare.
Arg borde man också bli på annat håll än till vänster. Det är förvisso ett stort misstag att förtiga konfliktens klassdimensioner, att det i hög grad är en konflikt mellan fattiga och rika, men ändå är det också liberala värden som dagligen bultas ner i jorden av israeliska bulldozers. Tyvärr är den finländska högern av allt döma snarare gammaltestamentligt konservativ än frisinnat liberal.
Fredrik Sonck
