Brittiskt valsystem i vågskålen

av Charlotta Buxton

I maj röstar britterna om ett nytt valsystem som skulle ge små partier bättre förutsättningar att få inflytande. Men Liberaldemokraterna som vill ändra valsystemet har gjort sig impopulära genom sin regeringsmedverkan. Många britter förväntas använda valet för att visa sitt missnöje med regeringen.

Nick Clegg, dick head, Nick Clegg, dick head, ropar demonstranter utanför parlamentshuset. Liberaldemokraternas ledare har inte gjort sig populär under sina knappa tio månader som biträdande premiärminister. Och i maj i år får det brittiska folket visa vad de egentligen tycker om Clegg (bilden högst upp, red.anm.) och koalitionsregeringen.

Före parlamentsvalet i fjol rådde det politisk apati i Storbritannien. Många var trötta på politikerna och hade förlorat förtroendet för landets politiska system. Misstron började växa för knappa tio år sedan då Tony Blair, trots massiva demonstrationer, tågade in i Irak tillsammans med USA:s dåvarande president George W. Bush.

Allt fler har också börjat ifrågasätta landets valssystem. Om du röstat på Labour, De gröna eller Liberaldemokraterna, spelar din röst ingen roll om du råkar bo i en valkrets där Tory är störst. Om de konservativa får flest röster i din valkrets, är en röst på t.ex. Labour betydelselös. Så funkar det så kallade ”first past the post-systemet” i Storbritannien. Här finns bara en vinnare. Ända tills i fjol.

Enligt Alex Callinicos som är professor i politik vid King’s College i London har valsystemet i Storbritannien luckrats upp under de senaste åren. Allt fler av dem som överhuvudtaget röstat, har röstat taktiskt.

Istället för att rösta på ett parti har man röstat emot det parti man inte vill se vid makten. Det är enda sättet att försöka få sin röst hörd, säger Callinicos.

Storbritannien har traditionellt varit ett tvåpartiland där de konservativa och Labour turats om att ta över makten då konkurrenten blivit trött, impopulär och ibland korrumperad. Men enligt Callinicos röstar nu en tredjedel av britterna på något annat parti än de två stora. Därför lyckades Liberaldemokraterna göra ett kanonresultat i valet maj 2010. Över sex miljoner britter röstade på dem, bara två miljoner färre än de som röstade Labour. Ändå fick Liberaldemokraterna bara 57 platser i parlamentet mot Labours 258.

AV-systemet

Det här blev en orättvisa som britterna tog fasta på efter valet och Nick Clegg blev folkets hjälte. Då ropade demonstranterna för att stöda Clegg och tvinga igenom en valreform. Det blev också priset de konservativa lovade att betala för att få till stånd en koalition med Liberaldemokraterna.

Nu har glädjeyran och förändringsivern utbytts mot förakt. Enligt Callinicos ser det ut som om britterna kommer att rösta emot ett nytt valsystem i maj.

Chansen är stor att britterna kommer att använda valet som ett sätt att visa sitt missnöje med regeringen och speciellt med Liberaldemokraterna, säger Callinicos.

Det nya valsystem som föreslagits kallas AV-systemet vilket står för alternative vote.

AV-systemet bygger precis som det nuvarande på att varje valkrets har ett mandat, men till skillnad från i dag skulle det behövas absolut majoritet för att bli vald, det räcker inte att få flest förstahandsröster. På AV-valsedlar skulle väljarna alltså rangordna alla kandidater i valkretsen – till exempel skulle en stark högerkandidat inte gynnas av att vänsterpartierna ställer upp flera svagare kandidater och på så sätt splittrar väljarkåren. I slutändan kan ändå någon av vänsterkandidaterna  bli vald om vänsterväljarna rankar högerkandidaten lågt.

AV-systemet påminner ändå till stor del om det nuvarande systemet, men skulle antagligen göra att koalitionsregeringar blir vanligare. Och många britter är besvikna över hur den nuvarande koallitionen fungerat.

Sålda själar

Chelsea Puccio och Scott Sharpless är två gymnasieelever som deltagit i demonstrationerna mot högre studentavgifter. De säger att de skulle rösta emot AV om de kunde rösta i vår.

Om vi fick ett nytt system kunde det här fortsätta hända och Liberaldemokraterna kunde fortsätta slå ihop sig med de konservativa, säger Sharpless.

Enligt Puccio är ilskan mot Liberaldemokraterna så stor eftersom de svängt kappan efter vinden.

De flesta som röstade på dem var studenter och de lovade att de skulle värna om oss. Istället har de gjort tvärtom, de har sålt sina själar.

Både Puccio och Sharpless tycker att den nuvarande regeringen saknar mandat eftersom partierna gjort precis tvärtom mot vad de lovade under sina valkampanjer. De tänker båda rösta Labour i nästa parlamentsval. Enligt Callinicos är det här en trend som syns i hela landet.

Labour har börjat skaka av sig skamfläckarna från Blair- och Brownåren. Partiet håller på att byggas upp från grunden och stödet för dem ökar hela tiden, säger Callinicos.

Han tror att valet i maj blir intressant om britterna använder det för att visa sitt stöd för ett parti istället för själva valfrågan.

Om britterna röstar emot AV kommer Liberaldemokraterna att befinna sig i en svår situation, då har de förlorat skälet för att stanna kvar i koalitionsregeringen, säger Callinicos.

Men han tror ändå inte att de kommer att överge de konservativa.

Om de lämnande koalitionsregeringen skulle det innebära nya parlamentsval och där skulle Liberaldemokraterna antagligen bli krossade, både Labour och de konservativa skulle göra dem till syndabockar.

Ledarskapsfråga

Puccio och Sharpless tror ändå på Liberaldemokraterna som parti, enligt dem är allting Nick Cleggs fel.

Vi tror att partiet fortfarande håller fast vid sina värderingar, det är fel på ledarskapet och Nick Clegg har tagit partiet i fel riktning. Om han avgick skulle vi kanske kunna stöda Liberaldemokraterna igen, säger Sharpless.

Hur det än går i maj måste någon ta skulden för de negativa gallupsiffrorna. Liberaldemokraterna kommer antagligen att fortsätta hålla sig kvar vid makten. Men tack vare dem har nu ett folk som lidit av politisk apati börjat engagera sig igen. Britterna verkar bli allt mer fästa vid tvåpartisystemet och folkopinionen börjar vända från de konservativa mot Labour. Då ett parti inte duger längre blickar britterna mot alternativet. Och så verkar det fortsätta ännu för en tid framöver.

text&foto Charlotta Hedman

Del 3 i serien om det splittrade kungadömet handlar om de proteströrelser som börjat dyka upp i Storbritannien.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.