Forum Box är mörklagt och sobert. På väggarna hänger prydliga rader tavlor, upplysta med enstaka strålkastare. De små svartvita teckningarna innanför ramarnas passepartout måste ses genom ett förstoringsglas för att urskiljas ordentligt och först efter ett par bilder inser jag vad de föreställer. Det är Pinellan, en av Åbos mest klassiska restauranger, men i knappt igenkännbart skick. Den befinner sig i fel tid, i det förflutna eller i en dystopisk framtid. Bilderna är noggrant gestaltade, som alltför ivrigt skuggade arkitektoniska teckningar. Hängningen är inte kronologisk och inför varje ny bild väcks frågan om vad som hänt mellan den och förgående bild.
Ur rummet bredvid sprider sig dova och långsamma orgeltoner. I en ståtlig och underbart dystopisk animation som tar upp hela den bortre väggen vävs de enskilda scenerna ihop. Tidens tand tuggar långsamt och systematiskt på Pinellan – från 1800-talet till en mycket avlägsen framtid. Till och med Porthan på sin sockel säckar ihop till slut. Det bör kanske påpekas att hela animationen tar sjuttio minuter, vilket är mer än de flesta galleribesökare orkar med, men den är så hypnotiskt och skickligt gjord att man lätt fastnar, åtminstone i ett tiotal minuter.
Den åboländska konstnärsgruppen IC-98, Patrik Söderlund (f. 1974) och Visa Suonpää (f. 1968), är en intressant bekantskap. De arbetar med platsspecifika och ibland rent politiska projekt, som här med Åbos lokalhistoria och politik, dock med en stark dragning mot det fantastiska. Deras metoder definieras av ämnet, ofta är det frågan om teckning, animation och publikationer. De samarbetar också med andra konstnärer och tycks på många sätt söka sig bort från personfixering och mystifiering, mot det klara och kommunikativa. Det tydliga bildspråket känns som en logisk fortsättning på detta.
Samtidigt sträcker sig verken bortom det konkreta föremålet, mot större teman, som tidens gång, människans kortsynthet och civilisationens samspel med naturen. Det hela blir ett lite oväntat exempel på hur självklart det politiska och det poetiska kan samverka. Det dystra slår heller aldrig över i det rent deprimerande. I stället blir det vackert, underligt och fascinerande. En extra krydda tillförs också av det nördigt detaljerade utförandet, som på sina ställen är lite avväpnande klumpigt.
”A View fom the Other Side” (en vy från andra sidan) är väl värt ett besök, för det är inte varje dag man stöter på en så helgjuten och udda helhet i Helsingfors gallerier!
Emma Rönnholm
IC-98: Näkymä vastarannalta. View from the Other Side. ForumBox i Helsingfors. Till 29.5. IC-98:s webbplats: www.socialtoolbox.com
