2011 var inget gott år för inbitna despoter och auktoritära våldsmän. Egyptens och Tunisiens ledare tvingades från makten, Muammar Gaddafi blev skjuten, Usama bin Ladin blev skjuten och Kim Jong-Il avled, enligt uppgift i en hjärtinfarkt.
I Syrien fortsätter Bashar al-Assad visserligen att mörda, men andra ledare i arabvälden har försökt stävja protesterna genom att lova demokratiska reformer. Den arabiska våren hör, trots att förändringsprocesserna är långsamma och dessutom har stannat av, till de av fjolårets händelser som väcker hopp. Demokrati är, bland mycket annat, tålamodets konst.
Men det paradoxala är att medan vi jublat över demokratins stapplande steg i diktaturerna så har auktoritära eller odemokratiska element flyttat fram positionerna i demokratierna.
Under 2012 ersatte byråkrater folkvalda ledare i Sydeuropa. Ungerns nya grundlag blev ett sorligt kapitel och i Ryssland går Putinsåpan in på sin femtioelfte säsong. I USA godkände president Barack Obama lagar som ger underrättelsetjänsten rätt att hålla misstänkta terrorister fängslade på obestämd tid utan rättegång. Och i Sydkorea verkar människorättskämpar under allt större tryck, som Gordana Malesevic reportage på mittuppslaget visar.
Samtidig säljer Finland granatkastare åt en saudiarabisk regim som inte ens själv kallar sig demokratisk och i vår riksdag sitter högerextremister som anser att den västliga civilisationen befinner sig i kulturkrig med islam. I vårt grannland drog en fundamentalist slutsatsen att det var dags att gå från propaganda till handling. Han agerade ensam, men i ett sammanhang, i en kontext.
Också på Ny Tid sker omvälvningar, om än frivilliga och mycket fredliga sådana. När Nora Hämäläinen nu satsar på sin karriär som forskare tar undertecknad över som chefredaktör. Det är ett intressant uppdrag i en föränderlig värld. Ny Tid kommer att ha mycket att skriva om både under 2012 och längre fram i tiden. För den som redan nu saknar Hämäläinens knivskarpa samtidsanalyser kan jag lämna lugnande besked: hon fortsätter skriva i Ny Tid som kolumnist och förhoppningsvis också som recensent och essäist då och då.
Ny Tid kommer även att byta utseende under året. På vilket sätt, när och hur är ännu inte bestämt, men klart är att tidningens nuvarande layout börjar vara lite föråldrad. Det viktiga är förstås att göra en bra tidning och fokus kommer att ligga där det redan länge legat: på intellektuella samtal, på miljö- och rättvisefrågor, på välfärd, demokrati och mänskliga rättigheter, på främlingsfientlighet och kulturpolitik. Vid sidan av det fortsätter vi recensera skönlitteratur och teater, i någon mån också film och konst. Det är en essentiell del i vårt, låt oss kalla det, demokratisk-publicistiska uppdrag.
Vi ska vara öppna för intryck och lyssna på de röster som vinden för med sig. Vi ska också lyssna på våra läsare. Nu och framledes är vi tacksamma för idéer och uppslag från läsekretsen. Allt kan inte förverkligas, allt låter sig inte göras. Men man når mig bäst på e-postadressen [email protected].
God fortsättning!
Fredrik Sonck
