Den arabiska våren kännetecknas fortfarande av en politisk labilitet och brist på riktning. I Jordanien har regimen hittills besparats revolter medan Egypten befinner sig i en rätt kaotisk postrevolutionär fas.
Under de senaste veckorna har demonstrationerna mot regimen i Jordanien attraherat allt flera frusterade och aggressiva deltagare. För första gången ropades slagord också mot kung Abdallah. De jordanska beduinstammarna utgör det Hashemitiska kungahusets främsta politiska stöd, men på sistone har man kunnit skönja sprickor även i denna supporterbas. Beduinerna ser med oro och missnöje på hur en del av palestinierna i Jordanien, som idag utgör över 50 procent av dess invånare, i tilltagande grad njuter av den stadigt krympande ekonomins frukter. Den direkta orsaken till den senaste protestvågen var de skarpt stigande bensinpriserna – regeringen har gjort skarpa nedskärningar i subsidierna för bränsle och andra produkter och de drabbar främst de mindre bemedlade skikten. Kungen är nu i ett svårt dilemma. Statskassan är nästan tom och för att få ett ytterst viktigt lån från Internationella valutafonden IMF är han tvungen att acceptera dess lånevillkor, som bl.a. betyder minskade subsidier. Detta begränsar kungens manöverutrymme när det gäller prisnivån, vilket har sina klara politiska konsekvenser.
Reformkrav
Sedan den arabiska våren har Abdallah lyckats kväva gryende upprorsvågor på hemmaplan genom frikostiga subsidier och genom att med korta intervaller byta regeringar. Men eftersom ingen regering lyckats förbättra folkets levnadsvillkor har denna metod att lugna missnöjet förlorat sin effektivitet. Kungen har också fått brottas med krav på politiska reformer. Han är nu redo att överlämna sin befogenhet att utnämna statsministern åt parlamentet.
Det muslimska brödraskapet i Jordanien har, uppmuntrat av rörelsens framgångar i Egypten och Tunisien, intagit en aggressivare oppositionsstrategi. Den syriska revolten har gett den jordanska ekonomin en ovälkommen tilläggsbörda genom en ström av syriska flyktingar. Jordanien har hittills intagit en neutral position till kraftmätningen i Syrien.
Enligt den israeliska Jodanienforskaren professor Asher Susser är kung Abdallahs regim i detta skede inte är i fara, men om landets ekonomi inte inom kort får betydande hjälp utifrån, kan en allvarligare kris inte uteslutas. Detta kan ha kännbara återverkningar också för Israel, som har ett fredsfördrag med Jordanien.
Egyptens nya farao
Sedan Muslimska brödraskapets Mohamed Mursi blev vald till president för 4 månader sen har det varit relativt lugnt i Egypten. Man har dels väntat på den nya konstitutionen, dels på att Mursi skall ta itu med landets väldiga ekonomiska problem som förvärrats ytterligare i år. Mursis lyckade roll i samband med eldupphör-avtalet mellan Israel och Hamas i Gaza stärkte hans ställning, i synnerhet internationellt.
Sen kom Mursis provokativa deklaration i vilken han tillskrev sina beslut en absolut giltighet genom att förklara dem immuna mot varje form av yttre ingrepp eller ifrågasättning. Detta innebar att han tillägnade sig diktatoriska befogenheter.
Reaktionen lät inte vänta på sig. En proteststorm skakade landet och Tahrirtorget blev igen den centrala arenan för arga demonstranter, mestadels från sekulära kretsar. De protesterade också mot islamisternas försök att påverka Forumet för utformningen av den nya konstitutionen i en för dem önskvärd riktning, vilket lett till att en del av forumets medlemmar avgått som protest. Paroller i stil med ”Mursi är Egyptens nya Farao” har ekat i luften. Också domarna inledde en strejk som har förlamat Egyptens rättskipningssystem.
Mursi skyndar
Mursi har inte annullerat sina drakoniska beslut, men han försöker tona ned deras antidemokratiska innebörd genom att betona deras temporära giltighet tills konstitutionen blir antagen och nya parlamentsval äger rum. Hans beslut att skynda och utlysa en folkomröstning om konstitutionsförslaget redan om två veckor kan ses som ett tecken på hans vilja att få ett snabbt slut på den kris som han åstadkommit och som troligen fått en för honom oväntad styrka. Det anser den israeliska Egyptenforskaren Mira Zoreff som tidigare betonat tecken på Mursis pragmatism. Det som framgår av den delvisa publiceringen av konstitutionsförslaget har väckt motstånd i sekulära och liberala kretsar, medan Mursis islamistiska anhängare i en stor demonstration har gett sitt klara stöd åt konstitutionen och presidenten. Sammanstötningar mellan de båda lägrens anhängare är tänkbara. Enligt Zoreff återstår det att se om de sekulära väljare som vid presidentvalet föredrog att rösta på Mursi, eftersom motkandidaten tillhörde Mubarakeran, vid omröstningen om konstitutionen och vid de förestående parlamentvalen kommer att rösta på ett sätt som försvagar islamisternas starka politiska inflytande.
Semy Kahan
