Också den falskaste av gudar kan påverka världens gång – det enda som krävs är att människor tror på honom. Även om så gott som alla idag betraktar de fornnordiska gudarna som fantasifoster påverkade Tor och Oden tidigare generationer på högst påtagliga sätt. Den kristna gudens himmelska makt kan man diskutera, men hans jordiska har utan tvekan minskat en hel del sedan senmedeltiden då han (och hans jordiska hantlangare) var en realpolitisk maktfaktor utan like i Europa.
Medeltidens gud försökte man under svåra tider blidka med allt från bön och mässor till obligatorisk fasta och självspäkelse. Ungefär samma metoder försöker dagens regeringar tillgripa i den heliga tillväxtens namn, eftersom utebliven tillväxt påverkar allt från arbetslöshet och välstånd till skilsmässor och självmord. Om BNP per capita skulle sjunka med en futtig hundralapp nästa år anses det vara en katastrof – och är också en katastrof.
Men det måste kanske inte vara en katastrof – eller rättare sagt: det går att tänka sig ett samhälle där det inte är en katastrof – ekonomisk tillväxt har de facto inte existerat som överordnat politiskt mål i mer än ett drygt halvsekel. Som Serge Latouche skriver i detta nummer är ekonomin en sorts religion som vi kan ta avstånd från, den styrs inte av några naturlagar utan av sociala överenskommelser (om egendom, om pengars värde etc.) och ett prästerskap av ekonomer och politiska beslutsfattare. Men det är som sagt ett misstag att tro att falska gudar är ofarliga. Tillväxtreligionen har lett till ett konsumtionssamhälle där människor ofta mår dåligt, där otryggheten ökat och där miljövärden satts på undantag vilket riskerar att leda till en ekologisk kollaps. Vårt eget innanhav Östersjön mår uselt och klimatkonferensen i Doha blev en flopp trots att ett överhängande klimathot borde tvinga mänskligheten att omvärdera fundamenten för den ekonomiska världsordningen. Att störta en (av)gud är en kollektiv viljeakt av stora proportioner – men tills så sker menar många att det är omöjligt även om mänsklighetens historia präglas av just sådana ”omöjliga” omvälvningar.
Temat för detta nummer är nerväxt och för att göra en sak klar från början ska begreppet inte förstås som motsatsen till tillväxt, eller som en aktiv strävan efter negativ BNP-tillväxt, utan som ett försök att skifta fokus till de utmaningar som blir eller är aktuella för 2000-talsmänniskan. I grunden är det frågan om ett grönt förhållningssätt till ekonomin, men med röda undertoner. Tankeströmningen innehåller flera element som ger den potential att bli viktig under 2000-talet.
För det första löser nerväxtidén med ett Alexanderhugg den gordiska knut som tillväxtfetischen gett upphov till i mogna industrialiserade ekonomier. För det andra är idén utpräglat ekologisk vilket är essentiellt i en värld där ekonomin har en global miljöpåverkan. För det tredje erbjuder idén människor något i utbyte när konsumtionsmöjligheter minskar, nämligen mer (fri)tid. För det fjärde erkänner den behovet att minska klyftor mellan rika och fattiga, både lokalt och globalt. För det femte har tankeströmningen rimliga förväntningar på den teknologiska utvecklingen – vi behöver utveckla grön teknik, men teknologiska landvinningar får inte bli ett alibi för ökad konsumtion, lika lite som icke-existerande framtida teknologi får motivera uteblivna miljöåtgärder.
Nerväxtidén är knappast politiskt fullmogen än, i den bemärkelsen att den skulle kunna integreras i partiprogram, men det ska snarast ses som en fördel. Den planta som ska bli ett träd kan inte avverkas inom tidsrymden av en valperiod eller ett bokföringsår, men dess växande grenar kan erbjuda konturerna till ett lagom odogmatiskt ramverk för en alternativ samhällsutveckling. En del av idégodset borde få politisk tillämpning redan idag, annat är visionärt. Och det är väl just visioner vi behöver.
Fredrik Sonck
2 kommentarer
Det är klart att man nte kan fortsätta på detta sätt, som man gör nu! Jorden utarmas med katastrofala följder för miljön! Kan man anta om inte människan ädrar sitt giriga bteende?
Having returned from a 3-months-stay in Germany (without Husis or Ny Tid) I needed a while to look through the accumulated papers. Having done so, I feel like saying that ”nerväxt” was a really worthwhile topic which it was VERY good to take up. But: I do agree with Annuka Berg that nerväxt indeed saknar en bra berättelse – or should one rather call it a ”scenario” – anyway a clear idea how nerväxt could look like in real life. If I think that nerväxt would mean to develop cheaper, simpler and less wasteful ways how to satisfy the needs which people do have (or have developed), then I also see that a lot of TECHNICAL inventiveness and development will be needed. And in that direction Ny Tid was offereing very little: about Alf Hornborg’s ideas one could say that it is just natural that new technology is mostly being developed in rich countries – because it is there that the technical knowledge and skill is concentrated as well as the people who have the money to spend and the necessary technical enthusiasm for some ”participation in progress”. But once the products are there, they can very well be taken up in poorer countries – one example being the wide distribution of electrobikes in India and Southeast Asia. And an example which could very well have been mentioned by Ny Tid (as it could have been remembered by many readers) was an article in Hbl (Må 19.11.12, p.14/15) about ”Velomobilen är en sällsynt brudmagnet”, which describes the experiences of one Jan Backman who bought a velomobil in Holland, drove with it home to (seemingly) Jakobstad and found that it ”kan ersätta en stor del av de funktioner som personbilen fyller idag” (thus, perfectly fitting to the idea of nerväxt).
Altogether, could you please in future better overcome the aversion against technology which I have already on some earlier occasions noticed in Ny Tid’s team (which I otherwise do appreciate very much).