Efter grundinkomsten

av Fredrik Sonck

Medborgarinitiativet för grundinkomst, som Ny Tid uppmärksammade i ett antal artiklar under våren, avslutades den 1 augusti. Trots en hygglig kampanj nådde man bara upp till 21 634 av de 50 000 underskrifter som krävs för en parlamentarisk behandling. Det resultatet måste man nog se som en besvikelse – enskilda riksdagsvalskandidater har i sina valkretsar samlat fler supportrar än initiativet fick ihop nationellt. Det är i sin tur inte ens tio procent av till exempel Vänsterförbundets röster i riksdagsvalet 2011.

 

– hur skall detta ganska svaga resultat förstås? En dimension i analysen måste säkert handla om grundinkomsten som idé, en annan om medborgarinitiativet som plattform för opinionsbildning, en tredje om samtidens stora ekonomiska frågor överlag.

Vad gäller medborgarinitiativet som instrument för opinionsbildning hade väl ingen tänkt sig att grundinkomsten skulle ha tillstymmelsen av en chans att väcka den nuvarande riksdagens entusiasm, men för att få fart på och bredda diskussionen hade en riksdagsbehandling, vid sidan av initiativkampanjen i sig, varit önskvärd. Till skillnad från de insamlingsmässigt framgångsrika initiativen om könsneutrala äktenskap, pälsfarmning, skolsvenska och upphovsrätt skulle en grundinkomst (eller medborgarlön) förändra det finländska samhället på ett grundläggande sätt, inte bara ekonomiskt och fördelningspolitiskt utan också socialt och kulturellt. I den bemärkelsen var grundinkomstinitiativet de facto intressant på ett sätt som de andra inte ens kommer i närheten av. Men anpassat för klickpolitik à la Facebook var det inte.

Det anmärkningsvärda är att det ändå torde finnas hundratusentals människor som instämmer i att samhället borde förändras radikalt, samt dessutom ett stort antal låginkomsttagare som rent personligen skulle gynnas av en grundinkomst. Man måste med andra ord dra slutsatsen att det också inom den alternativt tänkande vänstern finns de som tycker att själva idén haltar. Kanske har man svårt att avfärda motargument om att grundinkomsten kan fungera förslöande eller att den är illa lämpad för ett litet land i en globaliserad värld. Kanske handlar det också om förtroendebrist – att den politiskt desillusionerade delen av arbetarklassen betraktar grundinkomsten som ett sätt att gynna bortskämda vänsterintellektuellas möjligheter att livet ut skapa degenererad konst. Ytterligare en förklaring kan vara att folk helt enkelt inte orkat sätta sig in i förslaget.

 

Att förankra något ”nytt” i det kollektiva medvetandet tar tid och idéen om en grundinkomst dör inte med initiativet, knappast heller diskussionen som är livskraftig på många andra håll än i Finland. Det är bra, men medborgarinitiativets relativa misslyckande säger också att det parallellt behövs andra eller nya visionära idéer: både sådana som på ett radikalt sätt utmanar den ekonomiska politiken (sex timmars arbetsdag? nerväxt?) och sådana som vill tämja kapitalismen (internationella fackförbund, fördelningspolitik etc).

Den stora ”strukturreform” som ligger närmast på lur, och som diskuteras i de flesta läger, är en höjd pensionsålder. Vänstern har spjärnat emot, ibland lite halvhjärtat. Det stora problemet är att höjningen riskerar att missgynna dem som har fysiskt slitsamma eller själsligt otillfredsställande yrken. Samtidigt är det rimligt att individen deltar i försörjningen efter förmåga, och att många friska människor i pensionsåldern (trots förekomsten av åldersdiskriminering) har goda förutsättningar att jobba något år till. Problemet med arbetslivet är egentligen inte dess längd utan dess överdrivna intensitet och den ohälsa hetsen ger upphov till. Därför behövs visioner som i likhet med den om grundinkomsten bygger på en mer grundläggande arbetskritik.

Parallellt med detta kan man konstatera att om Finland förlänger arbetskarriärerna med två år så vore det också möjligt att införa en extra semestervecka varje år, och ändå få en nettoförlängning av arbetskarriärerna på ett helt år. Något att fundera på?

 

Fredrik Sonck

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.