Trångsynthet och nationalistiskt storhetsvansinne får sig en rejäl törn när Juha Hurmes pjäs Europaeus rör om bland 1800-talets stora män och deras konservativa attityder, skriver Anna von Bonsdorff.
Publiken kastas rakt in i ett sammanhang där stora saker är i görningen. Juha Hurmes pjäs Europaeus inleds nämligen mitt i det nationella uppvaknandets eufori. Rollpersonerna på scenen är så till sig att de inte kan sova fastän det är mitt i natten. Istället jublar man åt de storartade insatser som görs för ett medvetet nationsbyggande. Men det finns ett men, en person som inte passar in i de intellektuella kretsarna och som man strängt tar avstånd från. Det rör sig om en viss David Emanuel Daniel Europaeus.
Den verkliga Europaeus (1820-1884), vars liv Hurmes pjäs baserar sig på, var en mångsysslare av det gamla gardet; vetenskapsman, språkforskare, hälsofrämjare, fredsförespråkare med mera. Han bidrog bland annat till insamlandet av material för Kalevala och lanserade flera nya ord på finska.
På Nationalteaterns scen Willensauna gör Timo Tuominen en helsympatisk Europaeus som sprudlar av entusiasm över sina många projekt och idéer. Kombinationen av en näst intill naiv optimism och långa resor ut i världen gör att den här rollkaraktären känns besläktad med litterära figurer så som Candide och Don Quijote, som en lite udda figur som stöter på upprepade motgångar, men som man alltid håller tummarna för. Då Europaeus påpekar att Kalevalasägnerna inte enbart påträffas i Finland, utan att liknande berättelser också förekommer i bland annat Ingermanland och Estland, mottas det inte med glädje. Och tanken att människans ursprung går att härleda till Afrika är också alldeles för radikal för att accepteras.
Följaktligen blir Europaeus utstött från de höga herrarnas exklusiva gemenskap. För att åskådliggöra hur strängt man förhöll sig till det som inte ansågs vara lämpligt får självaste August Ahlqvist träda in på scenen. Ahlqvist gestaltas kollektivt av Taisto Reimaluoto, Esa-Matti Long och Antti Pääkkönen, som framför hans förödande recension av Aleksis Kivis Sju bröder på ett strålande sätt, kantat med rysningar av avsmak. Här kan man gott tala om en fyndig återanvändning av en (förfärlig) text.
En orädd föregångare
Europaeus stöter även på andra berömdheter under pjäsens gång, bland annat J.J. Wecksell (Long), Aleksis Kivi (Reimaluoto) och Elias Lönnrot (Pääkkönen). När Lönnrot drar till med en oförglömlig metafor om hur han och hans fränder kokat ihop den perfekta fisksoppan åt folket blir det samtidigt en påminnelse om hur nationalistiskt vinklade intressen vilar på en konstruerad grund.
Petra Poutanen-Hurme och Hanna Rajakangas sköter musiken i föreställningen. Duon finns ständigt med på scenen och sjunger träffsäkert i äldre, folkligt inspirerad anda. Sällan har väl publiken förberetts så väl inför den åstundande pausen, med en sång som både förmanar och rekommenderar vad slags drycker som strax kan inmundigas.
Helhetsmässigt fungerar Europaeus otroligt bra. Hurmes pjäs är full av spetsfundigheter, nyanser, nivåer och intertextuella utvikningar som leker med publikens kännedom om det ifrågavarande 1800-talet. Samtidigt bidrar den avskalade scenen och de enkla och uppblandade kostymerna med kombinationer av bland annat cylinderhattar och tygdojor till en känsla av tidlöshet. Och därmed tar Europaeus ett kliv rakt in i en dagsfärsk kontext.
Genom att få publiken att le åt det absurda i gångna tiders elitistiska och exkluderande tänkesätt slår pjäsen nämligen ett slag för någonting större. Europaeus blir en berättelse om någon som vågar utmana gängse tolkningsperspektiv och rådande diskurser, någon som trots motgångar vågar tänka utanför strikta och fastspikade ramar. Europaeus är här en innovativ och modig förgrundsgestalt som drivs av nyfikenhet och viljan att veta, utan att låta sig begränsas av rådande historieskrivningar och gamla myter, av strikta normer och färdigt serverade kollektiva identiteter.
Anna von Bonsdorff
Europaeus. Text, regi och scenografi: Juha Hurme. Dräkter: Anne Kotola. Ljusdesign: Juha Hurme och Hannu Lahtela. Ljuddesign: Juha Hurme, Petra Poutanen-Hurme och Hanna Rajakangas. Koreografi: Saara Hurme. Musik: Petra Poutanen-Hurme och Hanna Rajakangas. På scenen: Esa-Matti Long, Antti Pääkkönen, Taisto Reimaluoto och Timo Tuominen.
