06Den 10 april dubbade den svenska vänstersidan Politism sociologen Roland Paulsen till vänsterns ljus i tunneln. Det är Paulsens arbetskritik som gjort honom till en fixstjärna i den svenska debatten och hans tidigare böcker Arbetssamhället (2010) och Empty Labour (2013) behandlar båda temat. Några huvuddrag i arbetskritiken är att produktivitetsökningen borde läggas på arbetstidsförkortning och att idén om att ”skapa jobb” är galen. Även införande av medborgarlön för att trygga en dräglig levnadsstandard och befria från tvånget till lönearbete ingår i tankegodset. I sin senaste bok Vi bara lyder – en berättelse om Arbetsförmedlingen fortsätter han i samma spår.
Idén till studien som boken bygger på växer fram ur frustrationen Paulsen känner under en sommar som arbetslös då han tvingas delta i meningslösa åtgärder trots att han redan vet att han har sysselsättning inom några månader. Så på hösten återvänder han till Arbetsförmedlingen, denna gång som forskare, för att undersöka vad som får tjänstemännen att följa regelverk de själva inte tror på. Paulsen intervjuar desillusionerade tjänstemän och arbetslösa som förlorat allt och tvingas delta i åtgärdsprogram. Han träffar även före detta arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin och före detta generaldirektören för Arbetsförmedlingen Angeles Bermudez Svankvist. De två var drivande i de förändringar av Arbetsförmedlingen som den borgerliga regeringen genomdrev under 00-talet, med bland annat det ökända Fas 3-åtgärdsprogrammet för långtidsarbetslösa. Och det är inte bara lite ironiskt då den sistnämnde i en lounge till ett spa säger att ”Får du pengar ska du göra något” och syftar på de arbetslösa, samtidigt som hon själv lyfter en lön på 142 400 kronor i månaden utan motprestation efter att hon sparkats som generaldirektör.
Även om det uttalade ämnet för studien är tjänstemännens lydnad, som i sig är intressant och behandlas väl, är det ändå analysen och kritiken av Arbetsförmedlingen och dess funktion som är den stora behållningen. Paulsen beskriver utvecklingen från uppgiften som förmedlare av arbete till kontrollmyndighet för arbetslösa. Kontrollen sker främst genom åtgärdsprogram, träffar med tjänstemän och rapporteringsskyldighet för de arbetslösa. Samtidigt har ett byråkratiskt och tekniskt monster skapats som är omöjligt att helt hantera för så väl tjänstemän som arbetslösa.
Målstyrningen av verksamheten har i vissa fall gått så långt att det ibland ställs upp mål som är matematiskt omöjliga att uppnå. Den arbetslösa å sin sida har inget annat val än att lyda eftersom det är Arbetsförmedlingen som beviljar rätten till A-kassan. Idén är att det inte får vara för trevligt att vara arbetslös så att incitamenten för att söka arbete försvinner.
Paulsens arbetskritik i allmänhet och den mer specifika kritiken av Arbetsförmedlingen är träffande och viktig. Problemet är att realpolitiken i stort gått i motsatt riktning med krav på förlängd arbetstid, se till exempel förhandlingarna om det så kallade samhällsfördraget i Finland i år. Så om Paulsen är ljuset i tunnelns slut kan det ibland kännas som om slutet på tunneln är ljusår borta.
Dan Bäckman
Roland Paulsen:
Vi bara lyder – en berättelse
om Arbetsförmedlingen.
Atlas, 2015.
