Digitalisering och automatisering möjliggör oändligt många kopior av en vara. För marknadsekonomin är det här ett fundamentalt problem. Men inte för mänskligheten.
Man påstår inom nationalekonomin att priset på en vara bestäms av tillgång och efterfrågan. Om detta är korrekt kan man fråga sig om inte priset borde vara noll när tillgång och efterfrågan är i balans. Ja, borde man inte som konsument rent av få betalt för att ta hand om en vara när tillgången mer än väl överstiger efterfrågan.
Paul Mason, ekonomiredaktör på engelska Channel 4 News, ger i sin bok Postcapitalism – A Guide to Our Future två förklaringsmodeller till att varor faktiskt har ett pris som inte är noll när tillgång och efterfrågan balanserar varandra.
Enligt modern nationalekonomisk teori bestäms en varas pris och därmed varans värde – låt vara att man helst vill utmönstra begreppet värde ur diskussionen – av vad köparen är beredd att betala på marginalen, det vill säga för det sista tillgängliga exemplaret av varan. Därför betingar enstaka samlarexemplar så höga priser. Köparen – agenten i den ekonomiska modellen – modelleras som ”homo economicus”, det vill säga som en enkel robot som alltid ”rationellt” maximerar sin personliga nytta. Modellen förutsätter brist; den bryter samman om en vara finns i överflöd. Det kan man se i hur naturresurser utnyttjas, de förutsätts vara obegränsade och kan därför inte åsättas något egentligt marknadspris, däremot kan de – olja, mineraler, malmer, vatten, luft etcetera – vara mer eller mindre svåra att utvinna, vilket i praktiken begränsar tillgången. Det faktum att naturresurser inte har något pris leder till att de omges av monopolbefrämjande strukturer – koncessioner, inmutningar, osv – vilket har lett till monopolprissättning och obegränsat resursutnyttjande.
Den andra modell som Paul Mason presenterar är den klassiska nationalekonomins arbetsvärdelära, sådan som Karl Marx vidareutvecklade den och på vilken han byggde sin analys av den kapitalistiska ekonomin. Paul Mason lyfter fram arbetsvärdemodellen ur historiens skräpkammare och ger den en förnyad aktualitet. Det är länge sedan jag fått den presenterad på ett så pedagogiskt sätt som här. Arbetsvärdeläran innebär att en varas värde motsvarar den mängd arbete som i en viss tid och ett visst samhälle åtgår för att framställa varan. Enligt Mason är det bara arbetsvärdeläran som kan förklara och till och med förutsäga marknadsekonomins regelbundet återkommande kriser, något som moderna nationalekonomer står handfallna inför.
Vad Mason vidare hävdar är att informationsteknologin håller på att totalt underminera marknadskrafterna och marknadssystemet. Digitaliserad information kan i princip mångfaldigas hur många gånger som helst, en ny kopia kräver ingen arbetsinsats och har därmed ett värde som närmar sig noll även om man räknar in det indirekta värdetillskott som kopians andel i förslitningen av maskineriet innebär. Inte heller om man utgår från att priset bestäms av kundens marginalnytta kan man motivera ett marknadspris på kopior av information, kunden förutsätts ju vara rationell och ingen rationell kund vill betala för något han egentligen vet borde vara gratis. Piratkopieringens omfattning bevisar detta. Det enda sättet att upprätthålla ett ”marknadspris” på information i vidaste bemärkelse är genom att hävda äganderätt till något som egentligen inte kan ägas och på det sättet kringgå marknadsmekanismen och kunna ta ut monopolpriser. Detta har de stora globala företagen länge varit medvetna om och har följaktligen byggt upp en infrastruktur som ska stödja monopolbildningen genom hävda en allt strängare lagstiftning kring patent och copyright som villkor för mellanstatliga handelsavtal, genom att rättsligt förfölja alla dem som åsidosätter copyright och patent och genom att stänga in sina kunder och göra dem beroende av en enda tjänsteleverantör.
Skenbar marknad
Mason menar i sin bok att det i längden kommer att vara ohållbart att med hjälp av monopol upprätthålla ett sken av ”marknadsekonomi” i ett läge där de fundamentala nyttigheterna är eller borde vara gratis. Redan kan vi se hur det inom informationseknologin vuxit fram nya arbetssätt och nya metoder för att göra resultaten av frivilligt arbete tillgängliga för alla utan vinstsyfte. En mycket stor del av alla de datorer som upprätthåller internet använder programvara som tagits fram i så kallade open source-projekt, vilket innebär att programvaran tagits fram i frivilligt samarbete. Alla kan få tillgång till programmens källkod, alla kan efter förmåga bidra till systemen och bygga vidare på den kod som redan finns, ingen får hävda en exklusiv äganderätt till någon del av koden.
Man kan också peka på till exempel Wikipedia, detta globala uppslagsverk som upprätthålls genom att många frivilligt bidrar med sitt specifika kunnande utan att förvänta sig ekonomisk ersättning. Utanför datavärlden ser vi hur system med tjänster och gentjänster byggs upp vid sidan av marknadsekonomin. När automatisering och robotisering gått tllräckligt långt kommer de flesta varor att kunna tillverkas utan mänsklig insats, det vill säga till ett värde som närmar sig noll enligt arbetsvärdeläran.
Paul Mason pekar på att även Marx själv i Grundrisse spekulerade i vad som skulle hända när de producerande maskinerna blir mer eller mindre självständiga och outslitliga och värdet på producerade varor därmed närmar sig noll. Han lämnade de spekulationerna utanför sitt stora verk Kapitalet eftersom det då inte ännu var möjligt att empiriskt studera vad detta får för konsekvenser, men han drömde om den frihet det skulle innebära för folk att få ägna sig åt annat än att slita för brödfödan.
Grundtrygghet eller någon form av medborgarlön blir ett naturligt krav om den nödvändiga produktionen sköts av maskiner utan mänskliga ingripanden. I den situationen måste det vara ett grovt tankefel att hävda att alla måste lönearbeta för att förtjäna sin rätt att äta och finnas till.
Det är intressant att se hur många publicerade böcker som i dag diskuterar och kritiserar den globala kapitalismens själva fundament. Jag tänker till exempel på Thomas Pikettys Capital eller Nicolaos Papadogiannis The rise and fall of Homo Economicus. Masons Postcapitalism är ett läsvärt och hoppingivande bidrag till genren. Men Mason påpekar också att kapitalismen vid alla tidigare kriser visat en förvånansvärd anpassningsförmåga. Det finns ingen självklar väg ut ur systemet. Proletariatets revolution är överspelad. De ekonomiska makthavarna kommer inte att abdikera frivilligt. Men vi andra är faktiskt 99 procent av mänskligheten och däri ligger vårt hopp.
Rabbe Kurtén
Paul Mason: Postcapitalism.
a Guide to Our Future.
Allen Lane, 2015.