Caitlin Morans senaste antologi Moranifesto erbjuder lättillgänglig samhällsanalys. Moranifesto är Morans fjärde bok, hennes första verk How To Be a Woman (utgiven på Albert Bonniers förlag som Konsten att vara kvinna) utkom 2011. I antologins introduktion berättar Moran att hon trodde sig sakna förmågan och kompetensen att skriva om feminism. Moran trodde även att hon var oförmögen att skriva om politik. Nu vet hon bättre. Hon tog tjuren vid hornen och satte ihop Moranifesto som ska behandla politik på samma sätt som How To Be a Woman behandlar upplevelsen av att vara kvinna.
Moranifesto är uppbyggd i fyra delar: The Twenty-First Century, Where We Live; Feminisms; The Future och Moranifesto Part Four. Den första delen behandlar många olika ämnen; låten Get Lucky av Daft Punk, printrar, engelsk TV, Londons bostadspriser, Margaret Thatchers död, klassamhället … Klassfrågan dyker ofta upp hos Moran. Hon tillskriver sig själv samhällstillhörigheten arbetarklass på grund av sin fattiga uppväxt. Åttabarnsfamiljen Moran försörjde sig på statliga bidrag och levde i ett kommunalt ägt hus i Wolverhampton, England. (Om du själv är fattig eller arbetarklass och i behov av en boost, läs kolumnen ”The Poor Are Clever”.)
I Feminisms berörs ”kvinnosaker” (om du är man, skippa inte Feminisms och läs gärna ”The Two Things Men Need to Understand About Women”). Vi snackar urinvägsinfektioner, abort, Hillary Clinton, Lena Dunham, högklackade skor, sociala medier, sexism och mammor. Feminisms kan tyvärr kännas som en omskriven och komprimerad version av How To Be a Woman: detta förhindrar dock inte innehållet i Feminisms från att vara läsvärt och aktuellt.
Kapitlet The Future är bokens besvikelse. Klassfrågan dyker upp, likaså den nuvarande flyktingsituationen samt tanken om att bannlysa hemläxor. Moran använder mest exempel från vår nutid för att belysa att detta kan bli vår framtid samt att vissa destruktiva, nutida beteenden kan skada framtidsmänniskan. Jag skulle ha velat ha mer spekulation, mer fantasi, gällande hur framtiden kommer vara. Nu är Moran väldigt förankrad i sin egen verklighet. Det blir, helt enkelt, för realistiskt för att tillfredsställa mig som läsare.
Moranifesto Part Four är Morans manifest; hon vill ha valreformer, offentliga vattenhål, en flytt av det brittiska parlamentet till Birmingham samt en legalisering av prostitution. Den fjärde delen blir spretig eftersom hon försöker komprimera hela sin ideologi till ca 15 sidor. Moran borde ha komprimerat sina tankar mer konstruktivt för att Moranifesto Part Four skulle vara pricken på i:et som gör antologin till en funktionell helhet. (Epilogen är hjärtskärande, men den misslyckas även i att vara den önskvärda i-pricken.)
Trots brister i stil och språk har Caitlin Moran ett budskap: hon vill förvandla politiken. Moran villl göra politiken och samhället inkluderande, hon vill ifrågasätta om kapitalism är rätt, samt övertyga läsaren att vi, människorna, har den yttersta makten. Moran ser de största möjligheterna till uppgradering av vår nutid i civilsamhället. Inte hos de nuvarande makthavarna, politikerna och företagen.
Jag kritiserar Moran för att A) vara väldigt ”anglofixerad” B) inte beakta det icke-vita perspektivet C) inte beakta alla HBTQI-perspektiv, och D) att hon inskränkt utgår ifrån traditionella heterosexuella normer. Endast en kolumn, som utgår ifrån diskussionen kring filmen 12 Years A Slave av Steve McQueen, benämner direkt rasistiska maktstrukturer. Det är förvånande att Moran inte ser att samma strukturer som förtrycker icke-vita, även förtrycker kvinnor. (Plus, varför i hela fridens namn är intervjun med skådespelarsensationen Benedict Cumberbatch placerad i slutet?!)
Avslutningsvis kan sägas att Moranifesto är, till stor del, skriven i en sprudlande glad, ironiskt torr och glättig stil. Humorn är evinnerligt närvarande. Du behöver inte ha samma åsikter som Moran för att kunna läsa Moranifesto. Därmed rekommenderar jag Caitlin Morans senaste antologi till alla samhällsintresserade, oberoende ålder, samhällsstatus och politisk övertygelse.
Text: Nanna Heino
Foto: Chris Scott / CC
Caitlin Moran: Moranifesto. Ebury Press, 2016.
