Manlighet, kött och veganism

av Elis Karell

Kött- och könsnormernas allians är djupt rotad vårt samhälle och förekommer i reklam, kokböcker, medier och konst. Korv säljs med manliga namn, sötsaker med kvinnliga. Att våra matvanor ofrånkomligen är könade undgår knappast ens de minst feministiskt upplysta.

I en reklamfilm för köttkoncernen Atria tillreder kändiskocken Aki Wahlberg grillmat som han beskriver ”oikein ronski, äijä”: korv med bacon och gräddost. I en bisats, efter att ha fastställt att receptet uttryckligen är för män, konstaterar han kortfattat att lite grönsaker också är bra att ha. För att balansera den tunga smaken av bacon och ost lägger han också till en sallad, bestående av potatis, majonnäs och bacon, och försäkrar ännu en gång tittaren om att ”saadaan oikein semmoinen äijämeiniki aikaiseksi”.

Att våra matvanor ofrånkomligen är könade undgår knappast ens de minst feministiskt upplysta. Kött och manlighet går hand i hand, vilket reflekteras i statistiken över finländares matvanor: män konsumerar betydligt mera kött och andra djurprodukter än kvinnor, som i sin tur äter mera grönsaker och frukt.

Finländare äter i dag dubbelt så mycket kött som för 50 år sedan, men samtidigt är vegetarianism och veganism populärare och mera accepterat än någonsin. Det förs ingen officiell statistik över andelen vegetarianer eller veganer i Finland, men olika undersökningar tyder på att allt flera undviker kött i sin diet, speciellt unga kvinnor.

Judith Butler

Judith Butler

Judith Butler, en av vår tids mest inflytelserika politiska filosofer, beskriver könsroller som inte av naturen givna, utan som något som vi konstant upprätthåller och iscensätter genom våra handlingar. Enligt hennes tankesätt kan man se köttet som en central del i det manliga manuskriptet, på samma sätt som grönsaker, eller till exempel tofu, är en del av kvinnans. Ju mera kött, helst rött kött, man äter, desto manligare machoman spelar man.

Hur konstruerar manliga veganer sin maskulinitet under köttkonsumtionens kulturella dominans? Kan en man avsäga sig sitt köttätande utan att följaktligen avsäga sig de rådande könsnormerna? Eller blir han sårbar, försvagad, på något sett ”mjuk”?

Uppdaterad manlighet

På Instagram hittar man närmare 200 000 träffar på #veganbodybuilding. Användarna, av vilka den klara majoriteten är män, delar inspirerande vegancitat och bilder av enorma matportioner tillsammans med selfies från gymmet, till tiotusentals följare.

Medier rapporterar om (manliga) veganer som slår diverse världsrekord och idrottar på toppnivå. Maratonlöpare, tyngdlyftare och kampsportare bevisar att man inte behöver kött för att vara stark.

Den optimistiska synen på utvecklingen skulle vara att kraven för vad som är manligt luckrats upp för att tillåta veganism, eller åtminstone vegetarianism. En del bögskämt kan antagligen fortfarande förväntas av kompisarna, men trösten för män som överväger veganism är att det inte behöver innebära en radikal omvälvning av livet. Manliga veganer har förebilder utöver köttkulturens stereotypa föreställningar av svaga, icke-rationella, omanliga hippies.

Den pessimistiska synen skulle vara att den omdefinierade manligheten gör mera skada än nytta.

Kvinnor och djur

Då vegetarianism och veganism framställs i medier som en trend i uppsving, någon slags tillfällig innegrej, glömmer man lätt bort att vegetarianism har praktiserats i tusentals år, runtom hela jorden, och ofta i betydligt större utsträckning än nu.

Carol J. Adams

Carol J. Adams

Speciellt feminismen och vegetarianismen har en lång gemensam historia, visar Carol J. Adams i The Sexual Politics of Meat. I boken formulerar hon vad hon själv kallar en feministisk-vegetariansk kritik. Boken som publicerades 1990, långt före veganalternativ var vanliga på lunchmenyer, har sedermera nått en mer eller mindre kanoniserad status inom vissa kretsar.

Bokens huvudpoäng: genom att våld, det vill säga köttkonsumtion, har gjorts till en dygd upprätthålls en manlig dominans över djur och kvinnor. Genom strukturen ”den frånvarande referenten”, individen som dödats, fråntas köttbiten sin ursprungliga betydelse. Köttet ses som en symbol för manlig dominans, istället för vad det bokstavligen är: en bit av ett dödat djur. Vegetarianism, enligt Adams, motsätter sig inte bara köttätande utan hela strukturen med den frånvarande referenten, som objektifierar både kvinnor och djur genom samma mekanismer.

Det finns tydliga skillnader i Adams vegetarianism i förhållande till den moderna ”etiska vegetarianismen” som främst betonar ekologiska aspekter och (manligt) förnuft, i motsats till (kvinnliga) känslor. Adams belyser de rådande maktstrukturernas nitiska och omfattade förtryck av djurens rättigheter, vilka hon själv bygger sin teori på. Uttalanden som att man inte vill veta hur korven man äter tillverkats, är ett belysande exempel på hur viktig den frånvarande referenten är för att möjliggöra dagens köttkonsumtion. På samma sätt som köttindustrin gärna mörkar vad som händer i slakthusen mörkar vi genom vårt språk den bokstavliga verkligheten där man äter kött.

Djurets position i köttets berättelse är densamma som kvinnans i patriarkatets berättelse, och berättelserna är oskiljbart sammankopplade. Att ersätta köttkorven med sojakorv är inte ett alternativt slut på utan ett totalt omkullkastande av hela berättelsen. Om manliga könsroller hotas av veganism, frågar Adams om de överhuvudtaget är värda att försvara.

Defensivt eller målmedvetet

Internets manliga veganer förespråkar sällan en kulturrevolution i samma grad som Adams, men deras inflytande är desto större. Tanken om att veganism endast innebär en förändring i konsumtionsvanor är lättare att ta till sig.

Självutnämnda ”bro vegans” eller ”dude vegans” på internet intygar att veganism är ultramanligt. Man vill överge köttnormen, men samtidigt hålla fast vid könsnormen. Ur Adams feministisk-vegetarianska perspektiv är det inte svårt att se de problematiska, eller i värsta fall kontraproduktiva aspekterna i liknande insatser.

Är det omöjligt att uttrycka medkänsla utan att känna sig tvungen att samtidigt hävda sin manlighet? Utan att till sitt eget försvar fortsätta att reproducera snäva könsroller, eller lägga manligt beslag på nyfunna positiva egenskaper?

Senast då kampanjer för att kombinera veganism och manlighet börjar tala om vad riktiga män gör och inte gör, torde varningsklockorna ringa hos alla som ens bläddrat i The Sexual Politics of Meat. Listartiklar och kolumner på internet som förklarar varför veganer är manligare än köttätare eller varför riktiga män inte äter kött pumpas ut på löpande band. Ett säkert och välprövat koncept: mansrollen omdefinieras enligt vad som krävs för att försvara den manliga dominansens status quo. Välvilliga manliga veganer gör sig indirekt skyldiga till att upprätthålla samma strukturer som de kritiserar.

Å andra sidan har insatser i den stilen försvarats med att de är ändamålsenliga, i och med att de har möjligheten att nå en bredare målgrupp. Redan i titeln på punkmusikern och idrottaren John Josephs veganmanifest, Meat Is for Pussies, finns en uppenbar problematik, men enligt Joseph har feedbacken varit enormt positiv. Fångar, metallarbetare, poliser och övriga ”tuffa män”, som ger honom äran för sin omvändelse till veganism, har knappast läst eller kommer någonsin att läsa feministisk teori. Joseph menar att han når dem som veganrörelsen traditionellt har svårast att nå.

Det komplicerade köttet

Fortfarande finns det en hel del män och kvinnor som ryggar tillbaka bara av att höra orden vegan, feminism, eller ännu värre, båda i samma mening. I en perfekt värld skulle det inte vara nödvändigt att marknadsföra veganism med uråldriga stereotyper om manlighet, men i en värld som är långt ifrån perfekt är det kanske ett steg i rätt riktning.

Å andra sidan är stora förändringar möjliga på relativt kort tid: minns någon ännu när tobaksrökning var manligt? Kanske män skulle må bra av en likadan omdefinition av köttnormen – vem tycker på riktigt att hjärt- och kärlsjukdomar förkroppsligar virilitet?

Köttet är komplicerat. Den diskursiva kopplingen mellan kött och manlighet, som gör det svårare för män att välja en växtbaserad diet, upprätthålls inte bara av tevekockar. Kött- och könsnormernas allians är djupt rotad vårt samhälle, och förekommer i reklam, kokböcker, medier och konst. Korv säljs med manliga namn, sötsaker med kvinnliga. Reproduktionen av normer är inte alltid lika flagrant som i Wahlmans matlagningsvideo, men den finns överallt, som en brasa vi omedvetet fortsätter elda.

Text: Elis Karell
Foto: Otto Donner & Wikimedia Commons

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.