Berghälls anarkistiska förflutna

av Janne Nyström

Rundvandringen Det anarkistiska Berghäll ger en unik inblick i anarkismens  långa anor i Helsingfors, rapporterar Janne Nyström.

Att Helsingforsstadsdelen Berghäll och den anarkistiska rörelsen har starka band kommer knappast som en överraskning, men många känner kanske inte till hur långt bakåt denna tradition sträcker sig. Anarkismen fick fäste redan i slutet av 1800-talet i Alli Tryggs så kallade folkhem, som låg där nuvarande Alli Tryggs park ligger. Folkhemmet bjöd bland annat på ett bibliotek och en möteslokal. Alli Trygg var en from kristen som kämpade för nykterhet, men även för arbetarnas och kvinnornas rättigheter – enligt vår guide på rundvandringen Det anarkistiska Berghäll skulle man kunna kalla henne för en tidig feminist. I folkhemmet grundades på 1890-talet Sörnäs arbetarförening – hela Berghäll kallades på den tiden för Sörnäs – i vilken flera framtida anarkister kom att vara aktiva, även om flera av dem ännu på den här tiden var någon form av teosofer.

I början av 1900-talet hade anarkismen nått ner till Hagnäs torg. Då talades det redan öppet om anarkister, även om termen användes främst som ett skymford. Kampen hade i det här skedet blivit beväpnad. I samband med Sveaborgsrevolten sommaren 1906, då det ryska manskapet på Sveaborg gjorde uppror mot sina officerare, uppstod även kravaller på Hagnäs torg då Rödgardister i ett försök att stöda revolten utlyste generalstrejk. För att upprätthålla strejken försökte rödgardisterna stoppa spårvagnstrafiken, och detta ledde till skottlossning och flera dödsfall bland skyddskårister som tillkallats av spårvägsbolaget för att hålla trafiken igång, då ryska matroser som deltog i revolten började skjuta skarpt mot dem. Till sist kallades ryska kosacker in för att lugna ner situationen.

Revolutionära rån

Även i övrigt gick det vilt till i Hagnäs på den tiden. Vid platsen för nuvarande Runda huset låg en bank som blev rånad i revolutionärt syfte av bland annat Karl Gustav Konrad Nyman, som senare blev apotekare i Kanada. Han var med i en grupp som kallade sig för Blodhundarna som utförde både mord och rån – i Ryssland var det vanligt att finansiera revolutionär kamp på det viset. Också stadsfiskalen Otto Albrecht blev nästan mördad då en bomb sprängdes i hans hus en natt. Det råkade sig dock så att han inte befann sig hemma vid tiden för explosionen och det har aldrig blivit klart vem som stod bakom dådet. Det kan mycket väl ha utförts av till exempel Finska Aktiva Motståndspartiet, som motsatte sig förryskningspolitiken och kämpade för självständighet. Många verkar samtidigt ha arbetat inom Socialdemokratiska partiet och dessutom ha varit hemligt involverade i det väpnade motståndet.

Det är klart att alla dessa inte kan kallas anarkister, eftersom många inte verkar ha haft en aning om vad den anarkistiska ideologin går ut på. I ett par fall är situationen dock en annan. Alfred Sarlin, som skrev under synonymen Asa Jalas, var en övertygad anarkist som bodde på Broholmsgatan. Han blev bland annat dömd till fängelse för majestätsbrott. Jean Boldt var likaså anarkist. Han bodde i någon av de nu rivna mindre villorna vid Fågelsången och blev bland annat känd för att ha ockuperat Nikolaikyrkan, den nuvarande Domkyrkan.

Från fågelsången fortsätter vandringen uppåt mot linjerna och vi gör ett plötsligt hopp i tiden, då vi stannar vid hörnet av Wallinsgatan och Andra linjen. Det var här som Finlands första punkrelaterade husockupation ägde rum, då det legendariska trähuskvarteret Kill City ockuperades år 1978. Påföljande år revs huset, men här huserade många kända artister som Hanoi Rocks, Pelle Miljoona och Maukka Perusjätkä, och huset förevigades även i filmen Raka spåret, gosse! (Täältä tullaan, elämä!) från 1980. I filmen får vi även se Kill City rivas.

Ovälkommen predikan

Vi gjorde ännu en avstickare bakåt i historien, då vi gick förbi Berghälls kyrka och fick höra om hur tolstojanerna hade predikat där. Arvid Järnefelt hade deklamerat att han tänker predika efter gudsmässan i Berghälls kyrka den tjugonde maj 1917. För att hindra honom från att tala fortsatte kantorn spela på orgeln. Trapporna upp till orgeln var avstängda med en låst dörr, men då gjorde Järnefelts anhängare en mänsklig pyramid, klättrade upp på läktaren och tvingade kantor Ilmari Krohn att avsluta sitt spelande. Järnefelt höll en kort predikan och sedan var incidenten över.

I närheten av Vasagatan fick vi på två ställen höra anekdoter från 1990-talet, då anarkisterna hyrde diverse källarlokaler där de ordnade möten som ofta slutade i öldrickande. Hela rundvandringen avslutades vid Aleksis Kivis gata, där en 5500 år gammal eka hittades på 1950-talet – den äldsta man har funnit i Finland. På frågan vad det har med anarkism att göra, ler vår guide och påpekar att samhället på den tiden var statlöst och politiskt sett relativt horistontellt.

Rundvandringen Det anarkistiska Berghäll ordnades i samband med Skuggbokmässan. Den planerades ursprungligen för den anarkistiska festivalen Svarta Berghäll, men på grund av populariteten ordnades den nu för en andra gång och det finns planer på en tredje rundvandring i framtiden.

Text: Janne Nyström
Foto: Helsingfors stadsmuseum

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.