Bildning och bildat ledarskap

1,1K Perspektivet utvidgas med tiden och livet. Sanningarna blir komplicerade och förståelsen för det mänskligt ofullständiga ökar. Jag har levt hälften så länge som kvinnor haft politiska rättigheter i vårt land. Erfarenheterna av dessa 55 år borde göra mig klokare, men ovissheten och osäkerheten tar lätt över i en känsla av sorglig maktlöshet. Det som jag trott mig dela med de flesta människor, det vill säga uppfattningen om att grunden för samhällsbygget måste var tron på ett inkluderande samhälle, ett som aktivt eftersträvar att minska orättvisor och ojämlikhet. Men denna uppfattning raljeras utstuderat av vissa politiska rörelser och nonchaleras av andra. De personer som jobbar för ett instängt Finland har själva fostrats under välstånd och rivna murar, de är barn av den Pisa-bästa grundskolan och har rest mer än någon generation före dem. De har inte behövt göra någonting för sin demokrati och förstår inte vad det kostar att försumma den.

Trumpifieringen av politiken började naturligtvis långt före Trump. Hans vulgära och arroganta förakt mot politiken och demokratins grunder och hans respektlöshet för allas lika människovärde, väckte oss med en kalldusch till en verklighet vi inte trodde var möjlig någonstans, allra minst i ett västerländskt land. I analyserna av vad som möjliggjort en sådan utveckling lyftes utbildningens roll fram – eller bristen på allmänbildning för alla barn, oberoende av bakgrund eller boplats. Det räcker alltså inte att bygga ett utbildningssystem som möjliggör briljans om det lämnar så många unga utan hopp om en framtid där allt är möjligt.

Den finländska skolan och utbildningen har alltid varit en viktig fråga i politiken. Därför inger det mig en alldeles särskild oro att regeringspolitiken tappat greppet om bildningens betydelse för vårt samhälle. Det bekymrar mig att regeringen saknar ambition att satsa på utbildning, att regeringen inte ser utropstecknen hopa sig efter varje ung person som lämnat sin skola på hälft. Att spara i eller rentav låta bli att investera i utbildning är Trumpifieringens triumf. I ett sådant samhälle föraktas kompetens och kunskap och förväxlas med elitism.

Då kompetensen, kunskapen och vetenskapen värdesätts blir de byggstenar för en inkluderande demokrati och tillgängliga för alla. I ett sådant samhälle kan inte beslutsfattarna föra folket bakom ljuset eftersom det förutsätter en kritisk dialog och välmotiverade argument och ingen kan då vinna ledarskap enbart med hjälp av maktutövning eller personkult. Också därför borde statsministern uppmärksamma att ett auktoritärt, traditionellt paternalistiskt ledarskap inte är en heder för honom eller ett betyg för starkt förtroende. Ett starkt ledarskap är ett intelligent ledarskap som öppnar upp för större perspektiv än det egna. En stark ledare är inte maktfullkomlig utan respekteras för sin skicklighet att nyttja samlad kunskap, föra en diskussion, ha förmåga till reflektion och försvara de svagare.   

Finland fyller 100 år. En ärevördig ålder som innehåller så mycket vi kan vara stolta över. Tron på att välfärden kan delas mellan oss alla har också sparat oss från cynism och social oro. I år inleder vi samhällsbygget för följande hundra år. Ett tryggt välmående samhälle kan inte byggas på hatprat, diskriminering eller rasism. Vi måste kunna lita på att samhället inte lämnar den utsatta utan hjälp, varifrån hen än kommer. Inte ett enda av våra barn, eller ungdomar, får lämnas utanför. Kosta vad det kosta vill. Allt annat kostar betydligt mer.

Eva Biaudet
är riksdagsledamot för Svenska folkpartiet