En grupp som ofta glöms bort då man diskuterar nedskärningarna i utbildningen är de som befinner sig mellan anställning och studier – forskarstuderande. Finlands första utredning av deras studie- och arbetssituation vill råda bot på detta.
Forskarstuderande hör till dem som drabbas både direkt och indirekt av regeringens sparåtgärder i utbildningen. De minskade bidragen till universiteten och betydande finansieringsinstitutioner som Finlands Akademi och Tekes leder till märkbart försämrade ekonomiska villkor för alla som vill avlägga en doktorsexamen. Indirekt leder utvecklingen till försämrade möjligheter till att få arbete som forskare i Finland i framtiden.
Samtidigt har det under en längre tid pågått en utveckling mot att studerande vid universiteten borde klara av sina studier snabbare. Här finns dock en vilja att inte bara ställa högre krav utan att också göra det lättare för studerandena att klara av studierna inom utsatt tid. När det gäller vanliga studerande är universiteten vanligtvis bra på att följa upp läget och be om respons men vad gäller forskarstuderande har sådan verksamhet lyst med sin frånvaro.
Nu har det dock skett en förändring. Hösten 2015 slutfördes den första nationella undersökningen om forskarstuderandes situation i Finland någonsin. Bakom undersökningen står Aallonhuiput, en förening för forskarstuderande vid Aalto-universitetet, tillsammans med motsvarande föreningar vid Uleåborgs och Helsingfors universitet, Finlands studentkårers förbund och UNIFI (ett samarbetsorgan för Finlands universitet).
– 2012 ville dåvarande ordförande för Aallonhuiput, Ilkka Hannula, göra upp en strategi för föreningen och som grund för denna behövdes en översikt över hur våra forskarstuderande hade det. Då var tanken främst att undersöka vilka typer av arbetsavtal som förekom men i något skede gick det hela överstyr, berättar Sampsa Laakso, som sen dess arbetat med undersökningen.
– Både för universiteten och forskarstuderandeorganisationerna är det nödvändigt att veta hur nuläget ser ut. För universiteten så att de kan utveckla sin egen verksamhet och för forskarstuderandeorganisationerna så att de kan ta i beaktande studerandenas behov i intressebevakningen.
Att nå fram till alla forskarstuderande i Finland visade sig vara svårt, men trots allt lyckades man nå ut till alla universitet i Finland. Flest deltagare hade Uleåborgs universitet (där 21 procent av alla forskarstuderande deltog), Aalto-universitetet (21 procent), Villmanstrands tekniska universitet (18 procent) och Hanken (14 procent). Sämst deltog studerande från Sibeliusakademin (1 procent). Totalt svarade nästan 1900 forskarstuderande på undersökningen under de sex månader som den var öppen.
Handledningens betydelse
Ett av de tydligaste resultaten i undersökningen är att den pekar på handledningens betydelse, säger Laakso. Då man jämför de studerande som får handledning minst en gång i månaden, och de som får handledning mindre frekvent, ser man en skillnad i total studietid på två år. Oroväckande i det här sammanhanget är att hela 20 procent svarade att de inte får tillräckligt stöd från universitetet, medan endast drygt 20 procent ansåg att de kontinuerligt fick tillräckligt med stöd. En mindre överraskande, men lika stor, skillnad i studietid får man om man jämför studerande som är anställda som forskarstuderande med dem som inte är anställda.
– I undersökningens resultat syns också en längtan efter gemenskap med andra studerande och att en sådan gemenskap främjar studiernas framskridande, berättar Pilvi Hietanen, ordförande för Aallonhuiput 2016.
– Många upplever dock att gemenskapen inte är på en önskvärd nivå och därför har vi, som ett direkt svar på detta, valt networking som temat för år 2016 i Aallonhuiput.
Enligt både Laakso och Hietanen var gemenskapens och handledningens roll för studiernas framskridande överraskande stor. Man visste tidigare att den var viktig men inte att den var så här viktig.
Diskriminering och trakasserier
Ett tema som också togs upp i undersökningen var diskriminering och trakasserier. Hela 300 svarande sade att de blivit utsatta för eller bevittnat någon form av diskriminering eller trakasserier. Den absolut största delen av dessa var av akademisk eller ospecificerad natur, men det förekom också vittnesmål om sexuella trakasserier (kring 30 stycken), rasism (kring 10) och diskriminering baserad på kön (kring 40).
– Baserat på den här undersökningen är det omöjligt att bedöma hur allvarliga fall det rör sig om men det här är helt klart ett problem som måste tas på allvar, understryker Laakso.
Målsättningen är att göra fler undersökningar i framtiden och att få en kontinuitet i arbetet. Ett förslag som varit uppe till diskussion är att man kunde genomföra en mindre enkät som en årlig rutin, till exempel angående handledningens mängd.
– Jag önskar verkligen att universiteten drar nytta av de här resultaten och att de leder till förbättrade villkor för forskarstuderande, sammanfattar Hietanen.
– Jämfört med vanliga studerande är forskarstuderandes situation ganska speciell då universitet också ofta är arbetsgivare. Det uppstår lätt motsättningar mellan universitetet och den studerande, till exempel gällande lön. Så borde det inte få vara, säger Laakso.
Text & foto Andreas Hall
Fakta: Aallonhuiput
- Grundades 2009 i samband med grundandet av Aalto-universitetet.
- Är Finlands äldsta, fortfarande aktiva, förening för forskarstuderande men rötter som går tillbaka till 2003.
- Har ungefär 500 medlemmar varav en tredjedel är anställda forskarstuderande
- Inom Aalto finns det totalt 1300 anställda forskarstuderande, 3000 aktiva forskarstuderande och 6000 registrerade forskarstuderande totalt.
Ett sammandrag över resultaten finns tillgängliga via Aallonhuiputs hemsida och all data kommer att göras tillgängligt via Finlands samhällsvetenskapliga dataarkiv.
