Finland, Luther och Das Kapital

av Jan Otto Andersson

Jan Otto Andersson.

Att fira är förknippat med att minnas, att glädjas och att hoppas. I år har jubileerna duggat tätare än vanligt. Finlands självständighet 1917, Martin Luthers teser 1517 och Karl Marx Das Kapital 1867 är inte bara historiska händelser. De är fortfarande i och omkring oss.

Trots växande ekonomisk och kulturell polarisering är Finland ett av världens tryggaste, friaste och mest demokratiska länder. Man kan hylla landet med runebergsk glöd: ”Här är oss ljuft, här är oss godt, här är oss allt beskärt. Hur ödet kastar än vår lott, ett land, ett fosterland vi fått. Hvad finns på jorden mera värt att hållas dyrt och kärt?”

Att vi har det Finland vi har idag har i sanning hängt på ödets kast. Svearna hann före novgoroderna och de tyska riddarna; Napoleon fick tsar Alexander I att anfalla Sverige för att tvinga Gustav IV Adolf att ingå i kontinentalblockaden mot England; nederlaget mot Japan gav oss en enkammarlantdag vald med allmän och lika rösträtt; februarirevolutionen gjorde slut på förtryckspolitiken och oktoberrevolutionen gav makten åt den politiska gruppering som var beredd att erkänna Finlands självständighet; Tyskland förlorade världskriget just när Finland hade blivit ett tyskt lydland; Stalins terror på 1930-talet drabbade de röda finländarna så skoningslöst att landet kunde stå enat inför vinterkriget; Hitler, Stalins allierade, såg kriget som en möjlighet att få kontroll över Europas viktigaste nickeltillgång – Petsamo, och propsade därför på en snar fred; Tyskland började knäa när Finland höll på att bli ett tyskt lydland en gång till, och Sovjet behövde sina trupper mot Berlin och Japan och nöjde sig med en fred utan ockupation. Finland är i sig en lottovinst.

Vi ska inte glömma Martin Luther och hans 500-åriga teser. Bara tio år efter teserna blev Sverige evangeliskt-lutherskt. Nya testamentet publicerades 1526 på svenska och 1548 på finska: Mikael Agricolas Se Wsi Testamenti. Alla skulle på egen hand kunna ta del av Guds ord och få en känsla för Guds nådegåvor. Så stärktes läskunnigheten och det individuella ansvaret. Luther betonade musik och sång, fest och glädje. Sissel Lund-Stenbäck citerar i Hufvudstadsbladet ur Martin Luthers bordssamtal: ”När du frestas av depression eller förtvivlan eller någon annan samvetsfråga, då skall du äta, dricka och söka sällskap. Om du kan glädja dig med tankar på flickor, så skall du göra det.” Tyvärr lyckades puritanerna förvränga Luthers budskap så att det framställdes som tråkigt och sexualfientligt.

Luthers syn på arbete har också misstolkats. För honom var arbete inte en förbannelse utan ett kall som man utförde för Gud och medmänskor. Luther var – i motsats till Calvin – kritisk mot att man skulle arbeta för pengarnas skull. Hans lära om arbetet är helt förenlig med en medborgarlön, ett begrepp som först präglades i det lutherska Danmark.

Hur sekuliserade vi än har blivit fortsätter vi att dra lakan på lutheranskt vis med en M-vikning. Katoliker, ortodoxa och andra främmande trosförvanter lär vara helt okunniga om detta uttryck för protestantisk funktionalism. För oss är det en naturlig del av familjelivet.

Steget från Luther till Marx är inte så långt som man kan föreställa sig. Marx far konverterade från judendom till lutherdom och bytte sitt förnamn från Herschel till Heinrich. En av Heinrich Marx närmaste vänner var poeten Heinrich Heine, som ungefär samtidigt övergick från judaism till lutheranism. Karl Marx var alltså uppfostrad som en upplyst lutheran. Det var också hans hustru Jenny von Westphalen. Det är en överraskning för många att Marx ansåg Luther vara en föregångare till hans egen analys av kapitalismen. Han citerade och kommenterade Luthers syn på pengar, kapital och ränta.

Översättningen av Das Kapital till finska blev färdig 1917. Den hade finansierats med senatens medel efter beslut 1909 och tryckts i form av häften från och med 1913. Det var Edvard Gylling  som drev på projektet. Översättningen gjordes av O. W. Louhivuori, som senare skulle bli både rektor och kansler för den finska handelshögskolan. När februarirevolutionen bröt ut hade socialdemokraterna enkel majoritet i lantdagen och Oskari Tokoi utsågs till ordförande för senaten. Han var alltså världens första socialdemokratiska regeringschef. Också det ett hundraårsjubileum!

Marx kommer att firas två år å rad. Hans Das Kapital i år och hans 200-årsdag nästa år. Minneskonferenser har redan hållits och ännu fler har aviserats. Marx är närapå pop. Marxismer finns av de mest varierande slag: historisk-kritisk och analytisk marxism, postmarxism och ekomarxism, feministisk och postkolonial marxism. En typisk produkt är antologin Return to Marxism. Marxist Theory in a Time of Crisis, i vilken vi hittar ett bidrag som behandlar ”gotisk” marxism och zombiekapitalism, ett annat som är en ”post-workerist” läsning av Marx, och ett tredje om queer marxism.

Det som intresserar mig som nationalekonom är emellertid renässansen för marxistiskt inpirerad politisk ekonomi. Jag avser inte i första hand Thomas Pikettys Kapitalet i tjugoförsta århundradet, även om boken bidragit till intresset för Marx teorier. Jag tänker på den franska reguleringsteorins syntesmakare Robert Boyers Économie politique des capitalismes, på Frankfurtskolans Wolfgang Streecks Köpt tid, samt på John Smiths prisbelönade bok Imperialism in the Twenty-First Century. Tyngst vägande är Anwar Shaiks livsverk Capitalism. Competition, Conflict, Crises som på många sätt aktualiserar Das Kapital.

Att Vårt land sjöngs på svenska samma år som Kommunistiska manifestet utgavs, och att Maamme Laulu framfördes året när Das Kapital kom från trycket är bara en av ödets nycker. Men 1918 stod de vitas ”Luther” mot de rödas ”Marx” i vårt bidrag till världskriget. ”Luther” gick segrande ur striden, men ”Marx” kom igen. När Finland firade 50 år av självständighet verkade en folkfrontsregering som på ett decennium minskade inkomstskillnaderna radikalare än någonsin, och desutom genomförde grundskolereformen i luthersk-marxistiskt samförstånd.

Jan Otto Andersson
är professor emeritus i nationalekonomi

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.