Det finns litteratur, och så finns det barnlitteratur, och aldrig mötas de två. Helsinki Lit, det bejublade internationella litterära evenemanget, publicerade i februari programmet för sin fjärde festival och för fjärde året i rad är programmet totalt renons på barn- och ungdomsboksförfattare. Hannele Mikaela Taivassalo, en av de inhemska gästerna, kan eventuellt med god vilja anses representera barnlitteraturen, eftersom hon också gett ut bilderböcker, men det är rätt klart att det inte är i den egenskapen hon är inbjuden, eftersom den delen av hennes produktion inte nämns i författarpresentationen festivalen använder sig av.
Tittar man på festivaler utomlands är det svårt att hitta paralleller till Helsinki Lits val. Festivalerna i Oxford, Edinburgh, Hay och Berlin, alla har de barn- och ungdomsboksförfattarna väl representerade. Oxfordfestivalen leddes dessutom länge av Philip Pullman, en av Storbritanniens främsta författare av böcker för unga läsare och därtill Almapristagare. Detta är förvisso stora festivaler, som har helt andra resurser än Helsinki Lit. Men det vi efterlyser är inte ett stort program för barnen (även om det vore underbart, och verkligen inte omöjligt – om viljan bara fanns), utan ens en enda inbjuden författare, som kunde diskutera med någon annan författare, som, hör och häpna, inte ens behöver vara någon som själv skriver för barn och unga! För vi som skriver för yngre läsare kan diskutera skapande, litteratur och litteraturens villkor på exakt samma sätt som ”riktiga författare”. Barn- och ungdomslitteratur för vuxna – är det verkligen en omöjlighet, fyra år i rad?
Det finns tyvärr ännu mycket jobb att göra för att få vuxna att förstå att de kan läsa barn- och ungdomslitteratur helt för sin egen skull, för att njuta av god litteratur. Och det jobbet kunde, om bara lite vilja fanns, till exempel Helsinki Lit göra. Åbo Bokmässa föregick förra året med gott exempel, då det bland annat ordnades samtal mellan skapare av barnlitteratur om kreativitet, för en vuxen publik.
Detta är en privat festival, och därmed har man rätt att bjuda in vem man vill, kan man kanske hävda. Men är det verkligen så? Kan inte privata initiativ förväntas ha ett ansvar utöver de egna preferenserna? Det blir en lögn genom uteslutande – man hävdar att festivalen ”firar översatt litteratur” men glömmer behändigt bort att nämna att det redan i förväg finns begränsningar på urvalet – barn- och ungdomslitteraturen sållas först bort. Vilket är märkligt redan ur det perspektivet att det i Finland läses mängder med översatt barn- och ungdomslitteratur! Den mest sålda boken i Finland år 2016, alla kategorier, var till exempel Harry Potter ja kirottu lapsi.
Dessutom är Helsinki Lit en festival med understöd från många olika håll och inte bara privata medel. Finansiärernas ansvar är inte heller att förakta. Därmed kommer vi in på medias totala brist på intresse. Borde inte framför allt festivalens samarbetspartners såsom YLE Kultur syna diversiteten i utbudet i sömmarna? Det är alltid så att barn och ungdomsboksförfattare måste lyfta sin egen svans, för gör inte vi det gör ingen det, inte ens massmedia. Tyvärr. Trots att det borde finnas ett allmänt, medialt intresse att diskutera frågan.
Risken finns, när man har egen ko i diket, att folk tror att det är frågan om ett ”surt sa räven” då vi väljer att föra dessa saker på tal. Därför vill vi påpeka att det inte är för att vi suktar efter att stå på Helsinki Lits scen. Det är för att vi suktar efter att barnlitteraturen en dag skall tas på allvar. Det är för att vi anser att våra läsare bör tas på allvar. Det är för att vi vet att det finns en mängd spännande och intressanta internationella författare som vi gärna skulle komma och lyssna på!
Maria Turtschaninoff
Med understöd av styrelsen för Författare och illustratörer av barn- och ungdoms-litteratur (Fibul r.f.)
Philip Teir svarar
Maria Turtschaninoff har många bra poänger, bland annat det att Helsinki Lit är en festival som startats med privata drivkrafter. Det har naturligtvis aldrig varit något mål att utesluta barn- eller ungdomslitteraturen och det är mycket möjligt att Philip Pullman eller JK Rowling tackar ja till en inbjudan från Helsinki Lit en dag.
Men med en festival som ordnas i två dagar, och där det gäller att tänka på könsbalansen, på representation vad gäller länder (europeiskt kontra icke-europeiskt), på minoritets- och språkfrågor i stort, på tolkar och översättningar, så säger det sig självt att det inte går att pricka alla rätt när det handlar ett begränsat antal internationella gäster. Vanligtvis brukar tanken också vara att författarna är aktuella med en utgivning i Finland just det året.
Så tack för påminnelsen. Helsinki Lit drivs mycket riktigt med små medel, på arvodesbasis, och har inte i närheten av de resurser (eller samma uppsamlande uppdrag) som till exempel bokmässan har. Vi vet att vi inte heller är heltäckande när det gäller poesi eller facklitteratur, deckare eller essäer. Däremot uppmanar vi också intresserade aktörer att mobilisera det stora intresset för barn- och ungdomslitteratur i Finland för att få fler litterära festivaler till Helsingfors. Ett namnförslag finns redan, och det kom från den finlandssvenska barnboksförfattaren Anna Härmälä: Helsinki Little.
Philip Teir
programdirektör på Helsinki Lit
