Lagstiftningen för att komma åt problemen med sexuella trakasserier existerar redan. Det som nu behövs är framför allt en attitydförändring inom politiken, säger jämställdhetskonsulten Malin Gustavsson. Men å andra sidan kan vi inte heller förlita oss på storebror, utan #metoo bör fortsättningsvis vara en gräsrotsrörelse.
Malin Gustavsson, expert och konsult inom jämställdhetsfrågor, filar på sitt resonemang om vad #metoo-kampanjen kommer att leda till. Hur ser framtiden ut?
– Jag vill fortsätta se det här som en medborgarrörelse där vi känner att förändringen och lösningen finns i våra egna händer.
När #metoo fick patriarkatets grundvalar att skaka under hösten 2017 var det stort. Inte lika stort som då kvinnor fick rösträtt, men likväl en revolution. Och inte bara för kvinnor, utan för alla kön, i alla fall om kampanjen fortsätter hållas i liv och puffas åt rätt håll.
– Tänk att vi lever i det här nu!
Gustavsson har jobbat med att coacha företag och skolor i jämlikhet genom sin firma Ekvalita i ganska exakt ett decennium. Nu ser hon att vi kommit till ett paradigmskifte när det gäller arbetsmarknaden.
Hela #metoo-rörelsen startades som en reaktion på missförhållanden på arbetsplatserna där personer, ofta män, i höga positioner utnyttjade människor, främst kvinnor, i en lägre maktposition. Det är också här vi måste fortsätta jobba, menar Gustavsson: på arbetsmarknaden.
– Vi har en ny generation som vill jobba på arbetsplatser de är stolta över, med en värdegrund de kan stå för. Jag upplever att det som #metoo har fört med sig är att vi måste gå tillbaka och konkretisera våra grundvärderingar – vi kanske haft värderingarna en tid redan, men lever vi enligt dem?
Facken bör aktivera sig
Det #metoo med alla sina vittnesmål åstadkom var att spräcka illusionen om att vi alla trivs på arbetsplatsen, i hemmet eller i samhället. När tusentals personer ställer sig upp och vittnar om sexuella trakasserier blir det livsviktigt att undersöka vilka stödande normer vi har på olika håll i samhället och hur vi kan skapa dialoger människor emellan.
– Mitt jobb är att utkristallisera för människor var de står och hur de förhåller sej till ledarskap. Är du en arbetstagare eller en ledare, hur fungerar vi som chefer, tränare eller mammor? Hur fungerar just jag och vad är det jag behöver se närmare på för att vara mer inkluderande?
Sedan #metoo startade har Gustavsson haft fullt upp. I allt högre grad vill skolor, universitet och arbetsplatser ta del av jämlikhetsarbete. Jämlikhet har blivit en imagegrej.
– Det gör ju det samma om arbetsplatser beställer föreläsningar av genuint intresse eller för att det ska se bra ut. Det är informationen som är det viktiga.
En arbetsplats som ska vara attraktiv och få det bästa folket har inte längre råd att ha en trakasseristämpel i pannan. Gustavsson säger att också mindre arbetsplatser har börjat med jämställdhetsplaner, för säkerhets skull.
– Trakasserier har en helt annan klang i dag än för ett par år sedan.
Däremot menar hon att fackförbunden borde aktivera sig för att jobbet mot sexuella trakasserier på arbetsplatserna ska förändras snabbare.
– Jag ser att om facken skulle gå samman och konkretisera den här frågan kunde det bli en valfråga. Vi kunde jobba nationellt med det här, säger Gustavsson.
Exempel hellre än ord
Som det ser ut nu är #metoo en gräsrotsrörelse, och folkets kraft ska inte underskattas. Eftersom så gott som alla berörs på ett sätt eller annat av #metoo ska vi inte underskatta möjligheterna att inom organisationer kunna prata om vad som behöver ändras på.
– Det är klart vi skulle må bra av statsstyrda program mot våld överhuvudtaget, för det som behandlas i #metoo är ju bara en form av våld, men jag tror på att det nu helt enkelt handlar om att hålla den här frågan aktuell.
Även om vi känner att det tarvas strategier från maktens korridorer för att tampas med sexuella trakasserier ifrågasätter Gustavsson behovet av regeringsmaktens ingripande.
– Visst vill vi ju höra uttalanden från vår statsminister, men bara om det är genuint. Vi har sett hur regeringen behandlar flyktingar och hur Sipilä lovat ut sitt hus under flyktingvågen men genast tagit tillbaka sitt löfte. Vi ser vad regeringen lovat och vi ser nu också resultaten. Ibland är det kanske bättre att vara tyst än att säga saker som inte håller.
Gustavsson menar att istället för tomma löften från regeringshåll kunde man föregå med gott exempel. Att vi har riksdagsmän som ställs inför rätta för sexuella trakasserier och partier som inte tar sitt ansvar är problematiskt.
Redan för tio år sedan lyftes frågor om riksdagsledamöters moral när det gäller att skicka textmeddelanden till kvinnor, men vad har hänt under det decenniet?
– De har haft tio år på sig i riksdagen att städa upp framför sin egen dörr men det har inte hänt så mycket. Nu behöver vi handling istället för att höra vad maktens män tycker att andra ska göra. För varför skulle de vara annorlunda än vi?
Förändringen i våra händer
I de nordiska länderna har vi enligt Gustavsson nu kommit till en punkt där lagstiftningen är så pass bra att det i frågan om sexuella trakasserier mer handlar om attityder. Däremot skulle en samtyckeslag behövas.
– Jag kan förstå politikerna som säger att det där också är en attitydförändring vi behöver, men vi måste också kunna döma förövarna.
Framtiden för #metoo ser hon som en fortsatt medborgarrörelse.
– Jag vill att vi ska fortsätta känna att förändringen och lösningen finns i våra händer, att vi inte alltid behöver en storebror som kommer och berättar hur saker borde vara. Vi har nu ägandeskapet över revolutionen.
– Vi vet alla att målet är respekt, och såväl psykisk som fysisk integritet. Målet är klart och vi vet vad vi vill, oberoende av vår ideologiska riktning. Problemet är att många trodde att vi redan var där, så nu måste vi förstå att vi inte nått målet och rannsaka oss själva. De som fortfarande bär på skuld och skam behöver lägga den där den hör hemma och den som lagt skuld på andra kan nu be om ursäkt, diskutera och föra dialoger om hur de kan vara med och bygga en bättre framtid. Det är dags att vi i det här Finlands nya århundrade bygger på våra sociala färdigheter och de mänskliga relationerna. N
Text & foto: Catariina Salo
