SDP och KD vill sänka tidningsmomsen. Vf och Gröna vill höja kulturtidskriftsstödet. Sannf verkar mest nöjt med att journalister fått en knäpp på näsan och Saml vet inte hur kulturtidskriftsfältet ser ut, framgår ur Kulttis enkät inför riksdagsvalet.
Alla de 11 partier som svarade på kulturtidskriftsförbundet Kultti ry:s enkät om kulturjournalistikens framtid inför riksdagsvalet är måna om att bibehålla den nuvarande nivån på statsstödet till kultur- och opinionstidskrifter. Vänsterförbundet, De gröna, Finlands kommunistiska parti och Djurrättspartiet anser för sin del att statsstödet till kulturtidskrifter bör höjas.
År 2018 fick kring 100 kulturtidskrifter i Finland dela på ett statsstöd på 888 000 euro. Som jämförelse betalades i Sverige ut 2,1 miljoner euro åt 86 kulturtidskrifter samma år.
Förbundet för kultur-, vetenskaps- och opinionstidskrifter Kultti skickade i februari ut en enkät till 17 partier som ställer upp i riksdagsvalet, och 11 partier skickade in svar. Alla riksdagspartier förutom Harry Harkimos Liike nyt svarade på enkäten, tillsammans med Finlands kommunistiska parti och Djurrättspartiet. Övriga småpartier som hoppas på en plats i riksdagen, bland dem Feministiska partiet, Piratpartiet och Paavo Väyrynens Sjustjärnerörelse, bemödade sig inte att svara.
Ur de fria svaren i enkäten kan man tolka att Sannfinländarna och Samlingspartiet är de partier som förhåller sig mest avogt till att stöda det fria, oberoende mediefältet med statsfinansiering. Samlingspartiet uppger i sitt svar att de ”kommersiella” medierna i första hand måste fungera på marknadens villkor. Samlingspartiet ser med andra ord inget egenvärde i sig för staten att stöda en bred mediemångfald, utan konstaterar att ”det som är bra för företag överlag brukar vara bra också för medieföretag”. Samlingspartiet förbiser i sitt svar visserligen att den stora majoriteten av alla kulturtidskrifter i Finland ges ut av olika föreningar och organisationer och inte av företag.
Sannfinländarna är inne på samma linje som Samlingspartiet, och uppger att partiet inte anser att staten ”i någon högre grad” ska gå in och stöda journalistik som allmänheten inte är redo att själva betala för. Vidare konstaterar Sannfinländarna att ”sociala medier överlag har tagit journalisterna ner på jorden, och det är bara positivt”. Sannfinländarna konstaterar att ”mediernas verksamhetsmöjligheter bäst förbättras genom att mediera producerar högklassig journalistik som medborgarna är beredda att betala för”. Exakt hur Sannfinländarnas politik ska bidra till att medierna ska producera högklassig journalistik förblir ur svaret oklart.
SDP skriver i sitt fria svar att partiet anser att anslaget för kulturen ska höjas till en procent av statsbudgeten, men vill trots det inte höja bidraget till kulturtidskrifterna. Däremot anser partiet att prenumerationsmomsen för tryckta tidningar bör sänkas. Ännu fram till 2011 var prenumerationer på både dagstidningar och tidskrifter momsbefriade. Sedan infördes en 9 procents mervärdesskatt, som senare höjdes till 10 procent. Däremot är i dagens läge webbtidningsprenumerationer befriade från moms. Tidningsmomsen har motiverats med EU-regler, men enligt ett beslut 2018 ger unionen alla medlemsländer full rätt att själva besluta om nivån på beskattningen av tidningsprenumerationer.
Kristdemokraterna och Finlands kommunistiska parti sällar sig också till skaran som anser att tidningsmomsen ska sänkas. Vänsterförbundet och De gröna anser inte att tidningsmomsen ska sänkas. Däremot förespråkar partierna, som sagt, en höjning av kulturtidskriftsstödet. I sina fria svar på frågan om hur det journalistiska arbetets verksamhetsmöjligheter ska förbättras och garanteras nämner både Vf och Gröna vikten av att Yles finansiering också i framtiden ska skötas med medel som inte underordnas statsbudgeten. Vänsterförbundet skriver vidare att man för att motarbeta så kallad ”fake news” bör dra upp riktlinjer för hur sociala medier ska garantera att yttrandefriheten garanteras på deras plattformar, samt se till att den censur som plattformarna själv utövar ska underordnas det demokratiska beslutsfattandet. De gröna skriver att det är viktigt att garantera oberoende, faktabaserad och mångsidig journalistik också i framtiden, men ger inte några konkreta exempel på hur, förutom då att höja kulturtidskriftsstödet.
Centerns svar på frågan om prenumerationsmomsen är motstridigt. I flervalsfrågan uppger partiet att momsen inte bör sänkas, utan hållas på sin nuvarande nivå. I sitt fria svar uppger Centern däremot att partiet förespråkar lägre beskattning för alla tidningar och böcker. Centern noterar speciellt att distributionspriserna har stigit snabbt under de senaste åren.
SFP vill varken röra prenumerationsmomsen eller statsstödet till kulturtidskrifterna. I sitt fria svar koncentrerar sig partiet också i första hand på dagstidningarna, och föreslår att staten med budgetmedel ska garantera en fungerande dagstidningsutdelning, till exempel genom en samordnad morgonutdelning av brev och tidningar. Kulturtidskrifternas situation tar partiet inte ställning till i svaret. Också Centern förordar ett distributionsstöd, snarare än ett allmänt mediestöd, och noterar att dylika redan existerar på övrigt håll i Europa.
Djurrättspartiet uppger i sitt fria svar att staten i sin bidragspolitik bör prioritera oberoende medier ”som förbinder sig till journalistikens etiska standarder”, och bör förbättra deras verksamhetsmöjligheter. De blå anser specifikt att den fria tillgången till vetenskapliga publikationer ska förbättras, så att journalisterna får smidigare tillgång till information. I övrigt har partiet inga förslag på hur god journalistik kan stödas. FKP nöjer sig i sitt svar med att konstatera att partiet fortsättningsvis tänker ge ut sitt språkrör Tiedonantaja ”och lyfter alltid då tillfälle ges upp de [i enkäten] nämnda och övriga problem som berör kulturtidskrifter”.
