Kärnkraften räddar inte klimatet

av Lars Sund

Kärnkraften är nödvändig om vi ska nå klimatmålen. Påståendet hörs om och om igen i debatten. Inte minst i vårt västra grannland tjatar i synnerhet högern i tid och otid om kärnkraften, som man tydligen älskar till och med högre än marknaden. Ty när det kommer till kärnkraft blir plötsligt marknadskramarna vänner av planekonomi, såväl Moderaternas Ulf Kristersson som Kristdemokraternas Ebba Busch Thor vill pumpa in statliga subventioner både för att hålla olönsamma reaktorer i drift och för att bygga nya ”för klimatets skull”.

Offentliga subsidier till kärnkraften är bortkastade pengar. Den kommer inte att spela någon större roll för att hålla temperaturökningen kring 1,5° C eller åtminstone under 2° C vid mitten av det här seklet.

Kärnkraftsindustrin är döende. Det skulle krävas ett underverk för att rädda den, och det lär inte komma trots alla besvärjelser.

För några veckor sedan kom World Nuclear Industry Status Report 2019 ut. De årliga utvärderingarna av den internationella kärnkraftsindustrin görs av ett team oberoende experter och anses ha hög trovärdighet; huvudförfattaren och initiativtagaren till WNISR Mycle Schneider är energianalytiker, som varit rådgivare åt bland annat regeringarna i Sydkorea och Tyskland och belönades med det alternativa nobelpriset, Right Livelihood Award, 1997.

I årets rapport ingår en specialsektion om kärnkraft och klimat. WNISR 2019 konstaterar att kärnkraften är för dyr och för långsam för att rädda klimatet. Även om vi nu skulle satsa på en massiv utbyggnad skulle det ta en bit in på 2030-talet innan de nya reaktorerna vore i drift och så länge kan vi inte vänta: utsläppen av växthusgaser måste åtminstone halveras före 2030 om vi ska ha 66 procents chans att hålla den globala uppvärmningen mellan 1,5 och 2° C. De senaste åren har priserna på förnybar energi rasat och sol och vind är nu billigare än kol och naturgas; el från solceller har sjunkit med 88 procent och el från vind har fallit med 69 procent. Samtidigt har elen från kärnkraft stigit med 23 procent.

Solel kostar mellan 36 och 44 dollar per mega­wattimme, vind mellan 29 och 56 dollar MWh. El från kärnkraft kostar mellan 122 och 189 dollar/MWh.

Ett vanligt argument är att vi åtminstone bör driva befintliga kärnkraftverk så länge som möjligt för att hålla nere utsläppen; den underliggande tanken är att reaktorer som stängs skulle ersättas med fossila bränslen, framför allt gas. Men så behöver det inte nödvänditgvis vara. Om kärnreaktorer ersätts med energieffektivisering och förnybar produktion får man en betydligt större minskning av koldioxiden per investerad dollar än om man fortsätter att driva kärnkraften, just därför att den är så oekonomisk. Ett konkret fall är reaktorerna Ringhals 1 och 2 i Sverige­ som stängs på grund av att de är olönsamma – R 2 i slutet av detta år, och R 1 2020. Kärnkraftkramarna påstår att produktionen från de båda reaktorerna kommer att ersättas med importerad fossilel. Det är rent struntprat. Sverige har idag ett stort elöverskott som blir ännu större de närmaste åren eftersom en massiv utbyggnad av vindkraften pågår. Under första halvåret i år hade Sverige en nettoexport av el på nästan 14 terawattimmar, och räknat på helåret 2019 väntas nytt rekord. Mycket av exporten går till Finland, där svensk vindkraftsel alltså ersätter kärnkraftsel som skulle ha producerats av den nya reaktorn  Olkiluoto 3 – om den inte varit 10 år försenad …

Olkiluoto 3, som ursprungligen skulle ha kostat 3,2 miljarder euro, är nu uppe i en totalkostnad på 11 miljarder. Det är framför allt ekonomin som lagt kärnkraften på dödsbädden. Enorma fördyringar och försenade projekt gör att satsningar på nya reaktorer inte går att försvara, även om skattebetalarna tvingas vara med och betala. Kärnkraftens andel av den globala elproduktionen har fallit från drygt 17 procent 1996 till drygt 10 procent idag och kommer att fortsätta sjunka. I maj i år varnade internationella energibyrån IAE för att industriländerna redan till 2025 kan förlora en fjärdedel av sin kärnkraftskapacitet när reaktorer som byggdes på 1970-talet når slutet av sin tekniska livslängd. Fram till 2030 kommer minst 188 reaktorer att pensioneras. Det skulle alltså krävas en massiv utbyggnad av reaktorer bara för att upprätthålla nuvarande kapacitet. Antalet reaktorer som byggs har sjunkit de senaste sex åren, från 68 i slutet av 2013 till 46 i medlet på 2019, varav 10 är i Kina. Hittills under 2019 har ett (1) nytt kärnkraftsbygge inletts, i Ryssland. Inte minst anmärkningsvärt är att Kina, där man tidigare satsat hårt på kärnkraft, inte påbörjat ett nytt reaktorbygge sedan 2016.

Hur är det då med ny kärnkraftsteknologi?­ Ännu för några år sedan talades det mycket om fjärde generationens reaktorer som framtidens lösning, men förhoppningarna har kommit på skam och ledande kärnkraftsländer som Frankrike och Japan har nu officiellt gett upp sina Gen IV-projekt. De evigt optimistiska kärnkraftslobbyisterna har istället övergått till att tala om små modulera reaktorer, eller SMR, som kärnkraftens framtid. Av allt att döma är optimismen – som vanligt när det gäller kärnkraften – överdriven. Ska det gå att få någon som helst ekonomi i små reaktorer krävs en massiv efterfrågan – som av allt att döma saknas. SMR kommer med all sannolikhet att läggas till den allt längre listan av havererade kärnkraftsprojekt.

Den stora kärnkraftsrenässans som förutspåddes för 20 år sedan blev inställd. Kärnkraften är en energiform som har sin framtid bakom sig.

 

1 kommentar

Hans Hellström 15 november, 2019 - 15:13

Texten innehåller en rad felaktiga och konstiga påståenden. ”Kärnkraftsindustrin är döende” Konstigt då att en döende industri har lyckats producera 2018 mera el än vad den gjorde 2517TWh 2011 vs 2556TWh 2018 https://pris.iaea.org/PRIS/WorldStatistics/WorldTrendinElectricalProduction.aspx. Även konstigare är det att i USA gjorde man en absolut produktionsrekord för kärnkraften 2018 fast industrin där är död. https://www.eia.gov/todayinenergy/detail.php?id=38792

2019 har man påbörjat byggen av tre stycken nya kärnkraftverk, dock detta är förståeligt. Kina börja bygga Zhangzou-1 den 16e Oktober. Iran börja bygga Bushehr-2 några dagar sen. http://www.world-nuclear-news.org/Articles/Concrete-poured-for-Bushehr-unit-2
Detta stämde då när åsikten skrevs men inte mera.

Skribenten refererar till WNISR som en ”obereonde” källa. WNISR är en instans som opponerar kärnrkaft. Heinrich Böll stiftelsen finansierar organisationen och Heinrich Böll stiftelsen får Greenpeace se ut som en kärnkraftkramande organisation. Att säga att Mycle Schneider är en obereonde expert inom kärnkraften är samma som att referera Matti Putkonen som en oberoende expert inom vindkraft.

”Om kärnreaktorer ersätts med energieffektivisering och förnybar produktion får man en betydligt större minskning av koldioxiden per investerad dollar än om man fortsätter att driva kärnkraften, just därför att den är så oekonomisk. ” Detta är en ganska tvielaktig påstående som kommer från Amory Lovins och WNISR rapporten som skribenten refererar till. Lovins räknar ut att kärnkraftel kostar 60USD/MWh, enligt Lovins kalkyl kostar förnybar el kostar 40/USD/MWh att köpa. Resterande 20USD/MWh använder man till energieffektivisering. Problemet här är att detta är ren teori som inte har beprövats i praktiken. I verkligheten har man ersätt stängda kärnkraften i USA med naturgas till en stor del ersätt stängda kärnkraftverk https://www.greentechmedia.com/articles/read/us-nuclear-retirements-largely-replaced-by-fossil-fuels?fbclid=IwAR1-PSugt9SuK-p3Wu9JCtmP2XrzA4tdG-mjv183HVPpm-II21AL3kORvdk
Amory Lovins är en intressant person. Han förutspådde 1976 att från och med 1980 framåt kommer elproduktionen från kärnkraften att sjunka och år 2000 kommer sista kärnkraftverket i USA att vara stängd. Det var annors rätt förutom att produktionen öka med 400% från 1980 till 2000. Lovins har också jobbat för oljeindustrin sen slutet av 1960-talet. Man får fråga att vems intressen tittar han efter när han opponerar kärnkraft. https://www.democracynow.org/2008/7/16/amory_lovins_expanding_nuclear_power_makes

Det finns 4 industrialiserade länder som har blivit av med fossila bränslen inom elproduktionen, Frankrike, Sverige, Schweitz och Norge. Det tre första gjorde med hjälp av kärnkraft till en stor del och Norge hade ingen behov tillfösrta början att använda fossila bränslen för elproduktion. Tyskland medger själv att det kan inte nå sina egna utsläppsmål och det ser tvivelaktigt ut att Tyskland kan bygga mera förnybar el nu när vindkraft utbyggnaden har stagnerat folk opponerar vindkraft.

Om vi misslyckas i klimatfrågan för att vi vägra att bygga ut kärnkraft vad har du tänkt svara åt framtidens Greta Thurenberg?

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.