Antifascismen behöver substans och inte strömming

av Janne Wass

Kring årsskiftet skrevs det i medierna om den så kallade Strömmingsrörelsen som landat i Finland. I korthet handlar det om en finländsk version av Sardinrörelsen i Italien. Den finländska varianten definierar sig i korthet som en antifascistisk, antirasistisk och feministisk rörelse som vill motarbeta högerpopulistisk politik, men utan att beblanda sig med partipolitik. Rörelsen månar också om ett sansat, artigt diskussionsklimat fritt från nättroll, personliga påhopp och höjda tonlägen. Om Strömmingarna lyckas utveckla sig till en verklig rörelse eller förblir ännu en av många nätforum för diskussion om högerpopulismen återstår att se. Inledningen har varit skakig.

Janne Strang kartlägger i en lång krönika på Förlagets webbsida förtjänstfullt Strömmingsrörelsens barnsjukdomar och dess fundamentala problem, och den kan med fördel läsas i sin helhet. Men jag vill ändå komma med en invändning mot Strangs slutsats att rörelsens största problem är att den har svårt att – i praktiken – välkomna dem som inte köper vänsterns definition: ”Att rasism och populism inte förekommer i ett vakuum utan hänger tätt ihop med frågor om globaliserad kapitalism och historiska, geo-ekonomiska orättvisor”. Enligt Strang krävs det att också högern bjuds in till kampen mot fascismen för att denna kamp ska vara framgångsrik. Problemet här är att det inte går att förbise det faktum att rasism och populism hänger tätt ihop med frågor om globaliserad kapitalism och historiska, geo-ekonomiska orättvisor.

Forskning visar att den senaste tidens uppsving för extremhögern går att spåra till en känsla av maktlöshet över både det egna livet och de globala förändringarna. Denna maktlöshet springer ur ett globalt system där beslutsfattandet överlämnats från folket till businesseliten och storindustrin. En trovärdig och långsiktig antifascism kan inte blunda för dessa realiteter.

Som jag ser det är Strömmingsrörelsens största problem inte det som Strang påpekar, utan det motsatta, nämligen dess envisa strävan till apolitisk diskussion och en allmän linjelöshet. Sardinrörelsen föregicks i Italien av Femstjärnerörelsen som i dag varken är fågel eller fisk och snarare blivit en del av problemet än en lösning på det. Samma sak riskerar att hända med Sardinrörelsen och de finländska Strömmingarna. Lösningen på demokratiproblemet som ligger i kärnan för fascismens frammarsch är inte att ytterligare misstänkliggöra parlamentarismen och demokratin genom att ta avstånd från partipolitiken. Lösningen måste vara en motkraft med substans och visioner. Enligt Strang räcker det inte med ”en vänsterkrok för att slå ner den gryende extremismen, det kräver två friska knytnävar”. Den slängiga retoriken till trots, klarar inte ens Socker-Conny av att slå ner idéer med ett schysst järnrör. En idé måste ersättas med en annan idé. Med en innehållslös centrism som vädjar till minsta gemensamma nämnare slår man knappast världen med häpnad.

1 kommentar

Ernst Mecke 22 januari, 2020 - 22:43

You may be correct that IN THE END antifascism will have to show ”substans och visioner”, but I see the possibility that that Strömmingsrörelse consists to quite some degree of people who are still ON THE WAY to settling for an opinion. Of course there are different ways of arriving at an opinion. With some (unluckily even rather many) people it is, for convincing them, enough to display confidence and conviction about one’s own opinion and condescension and/or contempt for any other opinions, and such people will then gladly follow some Donald Trump or some other demagogue (as I experienced already 1968 and after even among left-leaning students). But there are other people who want to UNDERSTAND the problems before settling for some solution or demand. And such people will first go through a stage where they will feel pretty irritated if their search for a clear idea about some problem is disturbed by some who try to slam some ready-made, certainly also ”politically correct” (according to some ideology), but anyway not sufficiently well explained ”solution” on them (like Socker-Conny with his järnrör). – Of course one CAN be of the opinion that those seeking ”strömmings” are too few to really take trouble about them, but still: also they have a vote in the next elections, and if one should manage to convince them about some antifascist view plus some according solutions, they might even be willing, perhaps even ABLE, to convince further ”strömmings”. It is some choice: ”strömmings” there are anyway, but the choice is to try and convince them either by ”charisma”/demagogy or by offering them an understandable analysis plus deducted demands. The second way may demand more effort and more time but produce more stable results. And anyway, there is always the problem that the one who tries to convince somebody else will only rarely have both the talents for being a charismatic demagogue AND a convincing presenter of a careful analysis, so that the choice which method to try is mostly already decided by the special talent of the one who tries.

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.