Ny Tids historia i ett nötskal

av Janne Wass

Folktidningen, FNT, Ny Tid – kärt barn har många namn, och tidningen du håller i har haft många inkarnationer.

Folktidningen

1944–1946: 1944 blev det igen tillåtet att öppet idka kommunistisk politik i Finland. Socialister och kommunister samlades under paraplypartiet Demokratiska Förbundet för Finlands Folk (DFFF), som 1944 grundade Folktidningen. Cay Sundström utnämndes till chefredaktör, men han blev diplomat i Moskva innan han hann göra ett enda nummer av tidningen. Koncentrationslägeröverlevaren Allan Asplund tog över chefredaktörsposten. Folktidningens första provnummer utkom 20.12.1944. Det första egentliga numret utkom 1945.

Atos Wirtanen

1947–1957. I samband med regeringssamarbetet mellan SDP och DFFF omstöptes Folktidningen till en gemensam tidning för ”hela” finlandssvenska arbetarrörelsen, bytte namn till Ny Tid och fick en ny chefredaktör i ex-riksdagsledamoten, journalisten och aforistikern Atos Wirtanen. Hans mest bestående arv för Ny Tid var kanske att han introducerade sin dåvarande flickvän Tove Janssons nya seriefigur Mumin i tidningen i slutet av 1940-talet. Ny Tid var på denna tid en dagstidning. Ny Tid publicerade flertalet kritiska artiklar om polisbrutaliteten i samband med strejken vid pappersfabriken i Kemi 1949. På grund av detta väcktes 28 åtal mot ansvariga redaktören Wirtanen för ”uppror, delaktighet i uppror eller brott mot myndighet”. Han dömdes till 45 000 marks böter. 1954 valdes Mikael Romberg till chefredaktör, då Wirtanen fick författarstipendium och avgick.

FNT

1958–1976: 1958 blev Ny Tid en renoldad veckotidning. Samma år slog DFFF fast att tidningen skulle byta namn till Folktidningen Ny Tid (FNT) och vara en ”folkdemokratisk familjetidning”. FNT varvade glatt propagandaartiklar från sovjetiska nyhetsbyråer om idyllen i det kommunistiska Ungern och traktorns genombrott i Tadjikistan med memorandum från de lokala DFFF-avdelningarnas kafferep, intervjuer med huvudförtroendemän i Jakobstad och urklipp på lättklädda damer i ”moderutan”, samt pysselsidor för de yngsta läsarna. Inom den finländska vänsterrörelsen tilltog spänningarna mellan så kallade majoritets- och minoritetskommunister: Ny Tid företrädde majoriteten. Minoriteten kände sig utesluten från Ny Tids sidor, medan tidningens anställda utsattes för stor press från FKP:s ledning och dess minoritet. Till slut kollapsade chefredaktör Romberg under trycket 1973 och avgick, samma år som taistoiterna grundade sin egen tidning, Arbetartidningen Enhet, med Nils Torvalds som chefredaktör. Den för DFFF pålitliga partimannen Georg Backlund inkallades från pensioneringen och blev chefredaktör på FNT.

Anarkisterna på Ny Tid

1977–1990: Johan ”Seppi” von Bonsdorff blev chefredaktör 1977 – och Ny Tids kritik av minoritetskommunisterna hårdnade, alltmedan tidningen blev mer och mer frisläppt vad gällde åsikter och innehåll. På 1980-talet präglades innehållet av Bonsdorffs och långvariga redaktionssekreteraren Peter Lodenius utrikesreportage, vänsterns kris och de nya ungdomsrörelserna, bland annat den gröna, den feministiska och punkrörelsen. Lodenius blev chefredaktör 1985, medan unga redaktionsekreterare som Trygve Söderling och Tapani Ritamäki förvandlade Ny Tid till en av Finlands mest spännande och spretiga tidskrifter. Arbetartidningen Enhet gick i graven 1988, och det stormade kring den finlandssvenska vänsterpressen då en arbetsgrupp tillsattes med målet att utreda en sammanslagning av flera vänster- och facktidningar. Av detta blev dock intet. Stora ekonomiska problem då stödet från DFFF minskade och massiva annonsintäkter föll bort på grund av att kommunerna förbjöds att annonsera i partitidningar.

Tigertext

1991–1999: I samband med upplösningen av DFFF grundades Tigertext Ab, ett läsarägt bolag som började fungera som utgivare av Ny Tid. Mycket handlade om vänsterns framtid och situationen i Östeuropa och Tyskland efter Sovjets fall, men Ny Tid ägnade också många spaltmillimetrar åt Balkan. Kulturen fortsatte breda ut sig, speciellt i form av teater och litteratur, men också till exempel konsertrecensioner. Ny Tids metamorfos till kulturtidskrift gjorde att tidningen började stödjas av de finlandssvenska kulturfonderna.

Post-Lodenius

2000–2014: Lodenius avgick från posten som chefredaktör år 2000, men blev kvar som specialredaktör fram till 2010. Theresa Norrmén, Jan-Erik- Andelin, Patsy Nakell, Nora Hämäläinen och Fredrik Sonck avlöste varandra på chefredaktörsposten i snabb takt, och satte alla sin egen prägel på tidningen. Andelin vill ta Ny Tid tillbaka till fabriksgolvet, Nakell satte fokus på Arabvärlden och Hämäläinen vidgade litteratur- och filosofidiskussionen. Ekonomin tröt igen och Tigern rf dammades av för att samla in pengar till Ny Tid. 2013 fick tidningen Undervisnings- och kulturministeriets kvalitetstidskriftspris. 2014 blev Sonck kulturchef på Hufvudstadsbladet, och Hbl:s utrikesredaktör Janne Wass blev i stället chefredaktör för Ny Tid.

Månadsmagasin

2015–2020: Ny Tid blev månadsmagasin 2015 och förlorade samma år presstödet för vänsterpress, då Vänsterförbundet beslöt att sätta allt krut på den egna tidningen Kansan Uutiset. Tigern rf tog över utgivaransvaret från Tigertext Ab, och började samtidigt ordna kulturprogram i form av klubbkvällar, paneldiskussioner, workshops och poddar. Ny Tid började satsa på nyhetspublicering på webben, och fick för det stöd av Undervisningsministeriet.

2 kommentarer

Birgitta Hjelt TK MA 7 mars, 2020 - 15:51

man tycks ha använt allt vad man har, av finlandssvenska ” journalistpersonligheter”,endel verkar generande ambivalenta.

Reply
Ny Tid 9 mars, 2020 - 14:36

Hej Birgitta och tack för din kommentar! Vill du lite utveckla vad du menar?
H,
Janne Wass

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.