”Trägen vinner” eller ”tredje gången gillt” kanske Ralf Andtbacka tänkte i dag då han efter att ha varit nominerad tre gånger tilldelades det prestigefyllda litteraturpriset Runebergspriset, som bekostas av Borgå stad och tidningen Uusimaa. Andtbacka fick priset för sin senaste poesibok Potzdamer Platz. En dikt.
Under Runebergsprisets 34-åriga historia är detta första gången som det ges för ett finlandssvenskt diktverk. Två finlandssvenska författare var nominerade till priset i år, den andra var Malin Kivelä med romanen Hjärtat. Juryn bestod av författaren Marjo Heiskanen, litteraturforskaren Veli-Matti Pynttäri samt kulturredaktören Siskotuulikki Toijonen. Prisets prestige höjdes i år ytterligare, då prissumman hissades upp från 10 000 till 20 000 euro.
”Författaren ger läsaren utrymme att bilda föreställningar: poesiresan görs med människor men utan ett lyriskt jag som ställer sig emellan. Med Potsdamer Platz förnyar Ralf Andtbacka inte bara det poetiska språket och den poetiska formen, utan också uppfattningen om fåtöljresor”, motiverar juryn sitt val.
Ralf Andtbacka, född 1984 i Kronoby och bosatt i Vasa, har tidigare mottagit bland annat Längmanska priset och De Nios Vinterpris. Han är bosatt i Vasa och var en av initiativtagarna till Vasa LittFest. Han arbetar även som lärare och är en av centralfigurerna bakom bokförlaget Ellips. 2000–2005 var han länskonstnär i litteratur i Vasa län.
I sin kommande recension av boken, skriver Ny Tids recensent Ludvig Köhler: ”Med den kryptiska raden ’ur varje konfiguration reser sig ruinstaden’ inleds en 376 sidor tjock bok av luftigt disponerade fragment som kretsar kring det legendariska Potsdamer Platz i Berlin, en plats som skiftat mycket till utseende och karaktär genom årens lopp. Fragmenten är anonyma som horderna av turister på 2010-talet, flummiga som internetfilosofer på 2000-talet, snackiga som tv-shower på 1990-talet, pretentiösa som dikter från 1980-talet och teoretiska som tunga akademiker från 1970-talet. Med rader som ’förvissningen att man bärs av en våg som aldrig någonsin / kommer att brytas’ och ’dyskronisk bleeding mellan schafgraben och landwehrkanal’ känns verket typiskt Andtbacka”.
Foto: Niklas Sandström/Förlaget
