Uiguriska barn tvångsassimileras i internatförskolor

av Gordana Malešević

Statsmakten i Kina tar nästa steg i sin assimileringspolitik riktad mot barn i Xinjiang och ombildar uiguriskspråkiga förskolor till internatförskolor ledda av hankineser. Åtgärden ingår i dess långsiktiga intention att upprätthålla social stabilitet, som tillsammans med en stark ekonomi ska ge legitimitet åt enpartistatens utvecklingsagenda. 

I Uiguriska autonoma regionen Xinjiang har statsmakten avskaffat den mesta högskoleundervisningen på uiguriska och i omfattande utsträckning gjort kinesiska till undervisningsspråk i grundskolor. Nu tar den nästa steg i sin assimileringspolitik riktad mot barn. Nyligen meddelade utbildningsministeriet i Xinjiang att alla förskolor i prefekturen Hetian (Hotan, transkriberat från uiguriska) ska ombildas till internatförskolor. Prefekturen är idag den enda där uigurerna utgör en majoritet, 96 procent av totalt 2 miljoner invånare. Om fler uiguriskspråkiga förskolor i regionen ska ombildas till internatförskolor låter ledningen vara osagt, men förskolebarn i Hotanprefekturen ska lämnas på måndag morgon och hämtas på lördag. Åtgärden ingår i statsmaktens långsiktiga och allomfattande intention att upprätthålla social stabilitet, som tillsammans med en stark ekonomi ska ge legitimitet åt enpartistatens utvecklingsagenda. 

Utöver de assimileringsåtgärder som är riktade mot barn har statsmakten tillgripit våldsamma metoder mot dem som den kallar separatistiska krafter. FN konstaterar att mer än 1 miljon uigurer, mellan 2017 och 2019, blivit godtyckligt fängslade i interneringsläger där de tvingats avsäga sig sin etniska identitet och religiösa övertygelse samt svära trohet mot den kinesiska staten. Därutöver har viktiga helgedomar förstörts och den stora uiguriska begravningsplatsen Sultanim i Hotan jämnats med marken och omvandlats till parkeringsplats under 2019. Dessa tilltag har skapat misstro bland uigurerna gentemot statsmakten och även lett till misstro mot hankineser i stort. Också det faktum att alltfler hankineser flyttar/flyttas till Xinjiang, att allt fler hankineser sätts på ledande regionala och lokala politiska poster och att näringslivet styrs i allt högre grad av statsmaktens olika organ har väckt missnöje bland regionens uigurer.

Sedan några år har lärare från andra delar av Kina uppmuntrats att flytta, eller kommenderats, till Xinjiang. Denna åtgärd ingår i statens ”Stödprogram för att hjälpa Tibet och Xinjiang med 10 000 lärare”, som ingår i statsmaktens fattigdomsbekämpning, vilken i sin tur går hand i hand med dess långsiktiga intention att upprätthålla social stabilitet. Lärarnas anställningskontrakt har varit på mellan 18 månader och två år, men i år har ansvariga myndigheter erbjudit fasta anställningar, inklusive förmåner, till de lärare som vill stanna och till de som kan tänka sig att flytta till Uiguriska autonoma regionen Xinjiang.

Till följd av coronaviruset har skolor i stora delar av landet varit stängda under början av året. När de åter öppnades hävdade en del människorättsaktivister att närmare 250 lärare från Henanprovinsen ska flytta till Xinjiang för att undervisa i bland annat Hami, där trettonde divisionen av Produktions- och konstruktionskåren har sitt säte. Även lokalpolitiker i Hebeiprovinsen och Shanghai har sagt i statsägda medier att de ska skicka lärare till Xinjiang, inom ramen för det statliga stödprogrammet.

Produktions- och konstruktionskåren i Xinjiang, även kallat Bingtuan, har en viktig roll i regionens utveckling. Det är en ekonomisk och halvmilitär statlig organisation som bedriver vinstinriktade projekt, bland annat inom ramen för Bälte- och väginitiativet. Den innehar ett flertal administrativa funktioner och förvaltar bland annat städerna Shihezi, Wujiagu, Tumshug, Aral, Beitun och Tiemenguan. Produktions- och konstruktionskåren i Xinjiangs anställda är till övervägande del hankineser och dess partiavdelning i Kinas kommunistiska parti innehar samma grad som en provins. Därutöver har Produktions- och konstruktionskåren i Xinjiang av flera internationella och kinesiska icke-statliga organisationer utpekats som ett av statsmakten lett organ som har till syfte att kolonisera den Uiguriska autonoma regionen Xinjiang med hankineser.

Xinjiang gränsar till de centralasiatiska länderna Kazakstan, Kirgizistan och Tadjikistan. Hetian var en av knutpunkterna på den södra och äldsta sidenvägen, och är nu, liksom Xinjiang i stort, en viktig länk i den eurasiska delen av Bälte- och väginitiativet. Regionen är hem åt Folkrepubliken Kinas största oljereserver, har de senaste åren blivit en av landets största energiproducenter, är till ytan den största provinsen – utgör en sjättedel av landets yta – och är platsen där staten provspränger kärnvapen. Företrädare för statsmakten säger att de utvecklingsprojekt, däribland utbyggnad av infrastruktur och energinät, som Produktions- och konstruktionskåren i Xinjiang bedriver, ökar välståndet för befolkningen i regionen. Men Produktions- och konstruktionskåren har kritiserats för sina arbetsmetoder och den politiska ledningen för att det ökade välståndet i regionen är ojämlikt fördelat. 

Xinjiangs befolkning består till 50 procent av uigurer. Enligt Kinas offentliga statistik finns det närmare 10 miljoner uigurer i landet, varav de flesta är bosatta i Xinjiang. Uiguriska källor hävdar att det finns närmare 18 miljoner. Kina är en multietnisk stat som erkänner 56 olika mínzú, folkgrupper. Enligt grundlagen är alla folkgrupper jämställda och deras rättigheter och intressen skyddade. Minoriteter i de autonoma regionerna åtnjuter enligt lag en särskild hög grad av självstyre med rätt att använda det egna språket och slå vakt om sin egen kultur. De regionala politikerna har i sin tur haft relativt stort utrymme att påverka utvecklingen i sin provins. Men i verkligheten har praxis varierat och särskilt i Tibet och Xinjiang har det hankinesiska herraväldet ifrågasatts under detta millenium. De första decenniers reformpolitik – som utgick ifrån lokala/regionala initiativ, gav goda ekonomiska och sociala resultat och ledde till att Kina blev världens andra största ekonomi – har stoppats. Idag ligger tyngdpunkten istället på en uppifrån och ned styrd statskapitalism och uigurernas ekonomiska, politiska, religiösa och sociala ställning har försämrats markant.

Sedan 2009, då de fredliga demonstrationerna som belyste uigurernas alltmer ansträngda livssituation urartade till upplopp i regionhuvudstaden Urumqi, har det varit ett antal mer och mindre våldsamma sammandrabbningar mellan uigurer och statsmaktens organ i Hotanprefekturen. Liksom på andra platser i regionen har sammandrabbningarna handlat om skillnaden mellan lokalbefolkningens intressen och statsmaktens utvecklingsagenda. Kända och mindre kända uigurer i Xinjiang är oroliga, ser statsmaktens senaste åtgärd som ett intrång i privatlivet och säger att den ”genom att sätta de uiguriska barnen i en han-ledd och kinesisktalande miljö nu tar kontroll över barnens kulturella och språkliga utveckling”, att ”staten nu omvandlar de uiguriskspråkiga förskolorna till internatförskolor, och separerar förskolebarnen från sina föräldrar, i syfte att få barnen och kommande generationer mer lojala med statsmakten” samt att ”åtgärden troligen är det största hotet mot uigurer i den massassimileringspolitik som statsmakten bedriver sedan Kinas nya sidenvägsprojekt lanserades”.

Foto: Joanne Smith Finley/ChinaFile

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.