De stängda gränserna till följd av coronapandemin har visat på vikten av utländsk arbetskraft inom jordbruket. Trots att tusentals arbetslösa italienare sökt sig till sektorn, vill jordbrukarna ändå ha sina utländska, pålitliga och erfarna arbetare.
Universitetsstudenten Alice står på knä mellan två rader av jordgubbsplantor. Hon plockar varsamt de rödaste och mest mogna bären och bär en mask som bara visar ögonen.
– Jag har alltid jobbat inom turism. En tid var jag servitris vid Gardasjön, sen drev jag en stuga i Alperna med min partner, säger hon medan hon fortsätter att skörda jordgubbar. Sedan mars har allt varit stängt, så jag hoppade på möjligheten att plocka bär.
Precis som de andra arbetarna på gården strax utanför Verona i norra Italien, är det här hennes första erfarenhet av jordbruksarbete.
– Det är svårt att vänja sig vid jobbet i början, det är inte lätt. Men jag har haft tur, det finns många människor utan inkomst just nu.
Ända sedan Italien först stängde ner har frågan om jordbruksarbete lyfts på italienska tidningars förstasidor. Eftersom gränserna är stängda har de utländska säsongsarbetarna som brukar komma till Italien suttit fast i sina hemländer. Enligt Coldiretti, det nationella bondeförbundet, saknas det runt 200 000 säsongsarbetare, främst från Östeuropa, Nordafrika och Asien, och en fjärdedel av årsproduktionen riskerar att gå till spillo. Precis som Alice har därför tusentals italienare som förlorat sina jobb på grund av coronakrisen sökt sig till arbeten inom jordbruket, en av få sektorer som är i behov av arbetskraft även under nedstängningen.
Jordbrukare har vänt sig till arbetsförmedlingar och nationella jordbruksorganisationer har lanserat webbplattformar för jobbmöjligheter, liknande initiativ som tagits i Frankrike och Storbritannien. Tusentals jobbansökningar kom in från människor utan tidigare jordbrukserfarenhet:
– Bartenders, turguider, journalister men också konstnärer, bloggare och administrativ personal har visat intresse, säger Chiara Zonzin, chef för livsmedelsindustriavdelningen på Openjobmetis Spa, ett stort bemannings- och rekryteringsföretag.
Trots att utländska arbetare har varit ett fundament inom livsmedelsindustrin sedan 1990-talet, har de blivit synliga först när deras frånvaro hotar vår konsumtion av frukt och grönsaker.
– Människor tror att alla kan plocka jordgubbar, men det är inte så enkelt som det låter, säger Antonio Benzi, en fruktproducent från Cesena, Emilia-Romagna. Då hans vanliga arbetare är fast i Rumänien, har han behövt rekrytera ny personal lokalt.
– Många lämnade jobbet efter bara två dagar, rapporterar han. De rumänska arbetarna jag brukade anställa var erfarna. Det är inte så enkelt att ersätta dem som du kan tro.
Många åtgärder har föreslagits av regeringen, jordbruksorganisationer och fackförbund för att förenkla rekryteringen, till exempel att låta dem med en basinkomst och arbetslöshetsersättning arbeta på fälten eller att introducera ett voucher-baserat system för tillfälliga jobb inom jordbrukssektorn. Ingen av dessa har dock implementerats.
Massimo Ricci är ordförande för ett kooperativ av tobaksproducenter i Umbria. I början av maj hittade många av kooperativets producenter äntligen människor som ville arbeta på fälten, men två dagar innan skörden skulle dra igång, var de tvungna att stoppa rekryteringarna.
– Vi fick reda på att arbetslöshetsersättningen de här personerna fick inte var var kompatibla med deras nya anställningskontrakt, förklarar han. Snabbt började de därför organisera chartrade flyg för de marockanska arbetare de vanligtvis anställde. Och de var inte de enda. En vinproducent i Sydtyrolen chartrade en privatjet från Cluj till Bolzano för att flyga dit de åtta kvinnliga jordbruksarbetarna han brukar anställa varje år.
– Det enda vi behöver är vår kunniga personal, säger Damiano Valerio, en venetiansk fruktproducent. Vi fruktar att bristen på arbetare, vilken för närvarande påverkar vårskörden, kan komma att fortsätta under sommar- och höstsäsongen. Det vore en tragedi.
Den här krisen har också riktat strålkastarna mot den reglementsvidriga behandlingen och exploateringen av odokumenterade invandrare som lever i Italien och som är olagligt anställda inom jordbruket, särskilt i södra Italien. För att lösa situationen och stänga klyftan inom arbetskraften har jordbruksministern Teresa- Bellanova, med ett förflutet som arbetare och fackförbundsaktivist, föreslagit en legalisering av 200 000 invandrare. Istället för att skapa en medvetenhet om hur viktiga de här människorna är för den italienska jordbrukssektorn, triggade förslaget igång en lång debatt om invandring och möttes av ett stort motstånd från högerpopulistiska oppositionen, såsom före detta inrikesminister Matteo Salvinis parti Lega och Fratelli d’Italia (Italiens bröder) som leds av Giorgia– Meloni.
Efter långdragna förhandlingar, fastslogs den föreslagna legaliseringen i och med den så kallade ”omstartsförordningen”. Enligt Coldiretti och många livsmedelsproducenter är åtgärden otillräcklig och, framförallt, inte lämplig för sektorns omedelbara behov. Det här är viktiga skördeveckor för många grönsaker och det går inte att vänta på att byråkratins kvarnar ska mala.
Text Marco Carlone och Daniela Sestito
Översättning Lisa Gemmel
Foto Marco Carlone
