Tid för gemensamma lösningar

av Eva Biaudet

Vi lever i exceptionella tider. Vår första regering med fem kvinnliga partiledare har fått sitt första misslyckande – och nu är de bara fyra. Otaliga är de gånger jag fått svara på utländska journalisters fråga ifall könet gör någon skillnad? Och varje gång har jag svarat JA – det är annorlunda. Kvinnor gör politik tillsammans, de pratar politik på ett inkluderande sätt och de måste vara alldeles särskilt briljanta för att hamna där, på toppen.

Därför grämer det mig alldeles särskilt att se Centerns ordförande som finansminister avgå på grund av ett fel, en missbedömning, som är alldeles ur proportion i förhållande med hennes viktiga jobb.

Avgången blir särskilt dramatisk då vi befinner oss mitt i en tid då Finland och Europa behöver finna politiskt svåra lösningar och en väg ur krisen. I detta bär finansministern naturligt ett alldeles särskilt ansvar. Så länge jag minns har mantrat i politiken handlat om stram finanspolitik och att inte belasta framtiden med våra skulder. Men nu är situationen helt ny. Så gott som alla framstående ekonomer rekommenderar att vi godkänner kommissionens förslag till en oanat stor gemensam återhämtningsfond för att få igång ekonomierna igen.

Ingen kan skuldbeläggas för virusets framfart. Det är inte på grund av dålig hushållning Italien drabbats så fruktansvärt. Och det är kanske heller inte enbart för att vi gjort rätta beslut, som vi besparats från fler dödsfall. Ändå är följderna av viruset och de restriktioner vi beslutat om, även hos oss, väldigt tunga att bära många år framöver.

Efter att ha sett en videohälsning från italienska läkare med uppmaningar om att stanna hemma, skydda sig och tvätta händerna  slog det mig hur den europeiska politiken besmittats av populistisk och nedlåtande retorik om italienarnas oförmåga att sköta sina affärer, och att detta även hade minskat på vår medkänsla för italienarna och den goda kraften av EU. Den minskande viljan till gemensamma europeiska lösningar på stora gränsöverskridande utmaningar – just nu i coronans farvatten – följer på hatprat och nationellt övermod. Vi inbillar kanske oss att vi är för goda för att kunna drabbas och ha behov av andras medkänsla. Till min förfäran inser jag att de nationalistiska vindarna har lyckats smyga in ett tänk om vi och dem.

Regeringen och de politiska beslutsfattarna överlag, utmanas just nu med att ha kapacitet att bygga upp ett förtroende inför ett Europabygge som förutsätter solidaritet och gemenskap, utan så mycket vi och de. Vi måste kunna se det europeiska perspektivet, människorna och livet även utanför våra gränser. Samtidigt ger den här krisen möjligheter att med de stora gemensamma satsningarna även rikta återhämtningen på en mer hållbar och grön ekonomi, som bär längre in i framtiden och som stöder europeiska värderingar av rättssamhälle och människors lika värde. Ursula von der Leyen efterlyser gemensamma ekonomiska satsningar, inte enbart för att hjälpa de länder där coronan skördat de flesta offren utan för att bygga ett Europa som kan ge välfärd för framtidens generationer.

1 kommentar

Profilbild
Ernst Mecke 18 juni, 2020 - 21:13

I like this piece, and as a comment on its first paragraph I can say that I have myself been pointing at the remarkable and good sides of our present government in several of my contributions to the Facebook group “Political Psychology – julkinen ryhmä”. There is, though, one point which has unluckily NOT changed even under our present government: even now it is practically impossible to sent some suggestion to some minister (or her/his special assistants) and get ANY reaction. It gives one the very definite feeling that ideas are simply not welcome and that such contributions will anyway not be considered. In a way such non-reacting is understandable: the channels via which suggestions might roll in are meanwhile many (letter, email, etc. etc.), and I FULLY understand that our decision makers are VERY busy people. On the other hand, the consequences can become VERY expensive, especially if suggestions concerning new technology are routinely ignored. As examples I could mention the Tallinn tunnel, the idea of a one-hour train connection to Åbo, the idea of a coastal railway to Borgå/Lovisa/Kotka, the (meanwhile luckily abandoned) idea of a rail connection to Kirkenes, the astronomical amounts which go into the upkeep and repair of aging houses, even the idea to close down Finland’s second-busiest airfield. In all these cases the decisions are made by people who have an only very limited grasp of the technical possibilities which COULD BE involved IF one would just take the time and energy to invest a bit thought and development work (which could well be done by the technical universities which we, after all, DO have). But no, ideas from outside the box are not invited, and if there are some being sent anyway they are (presumably) not considered. Which also means that all the possibly resulting possibilities for Finland’s economy and export are getting lost. An exception from this sad (and VERY EXPENSIVE) state of affairs is the presently ongoing “Helsinki Energy Challenge” (can be googled), but we could/should have MANY more such possibilities to feed ideas to decision makers, and why not installing a permanent open line to the government for this purpose?

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.