Upploppsteori för kommunister

av Tom Karlsson

Rörelsen Black Lives Matter uppstod 2013, som en reaktion på mordet på Trayvon Martin. Det var ett av många mord och dråp som de färgade i USA utsätts för och som poliser och väktare utför. Det är ändå först i år rörelsen fått en större synlighet efter polisens mord på Georg Floyd. Egentligen var det inget speciellt med just det här fallet, men det var gnistan som fick situationen att krevera. Upproren som följde och som spridit sig genom USA och vidare runt om i världen har sin logiska förklaring och Joshua Clovers bok Upplopp. Strejk. Upplopp. Kapitalismens kris och de nya revolterna ger en bra inblick i problematiken.

Clover ser sin bok som en ”upploppsteori för kommunister”. Han strävar efter att ge en historiskt förankrad, materialistisk förklaring till uppkomsten av upplopp som en central och relevant del av proletariatets kamprepertoar. I sitt resonemang bygger han på Marx, men utan att förfalla till en vulgär arbets­fetischism. Clover diskuterar upplopp i förhållande till strejk som kampmetod. Den huvudsakliga skillnaden ligger, enligt honom, inte i förhållandet till våld, utan i relationen till produktion och reproduktion, eller cirkulation. Strejken har fungerat bäst och har haft sin guldålder under kapitalets expansion och högkonjunktur. Kapitalet har haft behov av en stor mängd arbetskraft och det har därför också funnits utrymme för lönekamp, alltså strejker. Staten har då kunnat bistå med morötter för att hålla radikalismen nere. Upploppen har däremot oftast skett då kapitalismen drabbats av kris, under lågkonjunkturer med hög arbetslöshet. I marxistisk anda redogör Clover för flera århundraden av ackumulationscykler.

Personligen har jag en aning svårt för dessa: marxister har ofta en förkärlek för ekonomiska kurvor och de försöker hitta alla möjliga lagbundenheter utgående från dessa ackumulationscykler, men som alien inom ekonomiska vetenskaper är det svårt att bedöma huruvida de har rätt. Resonemanget i boken kommer ändå tydligt fram. Då strejken är en kamp inom produktionen, för att höja löner, alltså priset på arbete, handlar upploppen om reproduktionen och priset på livsmedel, boende och andra livsuppehållande medel. Dario­ Fos pjäs Vi betalar inte, vi betalar inte är ett bra exempel på en självreduktion och bygger på händelser i Italien på 1970-talet. Rånen, som ofta förekommer under kravallerna, sätter priset på varorna till noll. Historiskt har strejkernas subjekt oftast varit män, medan upploppen inte sällan haft kvinnor som anstiftare. Det var de som främst skötte reproduktionen i samhället och därför först kände av prishöjningar och brist på till exempel livsmedel. Så var det under brödupproren, som potatisupproret på Södermalm 1917 och smörupproren samma år i Åbo och på andra orter i Finland. Det finns naturligtvis ingen skarp gräns mellan strejk och uppror. Man kan snarast se dem som idealtyper i sociologisk bemärkelse. Strejkerna är ändå oftare en disciplinerad kampform för och av den organiserade arbetarklassen.

Upploppet däremot har i första hand de exkluderade som subjekt, om det så är kvinnor, som i de tidiga brödupproren, eller de rasifierade, som i ”raskravallerna” i 1960-talets USA. Upploppen är inte organiserade som strejkerna, utan innehåller spontanitet och inte sällan en stor mängd karnevalism, vildhet och destruktivitet. Med andra ord: upplopp som utlopp. Bokens titel Upplopp. Strejk. Upplopp beskriver en tidslig utveckling och det senare upploppet, upploppets återkomst, kallar han i boken för upplopp prim och det är i analysen av dessa Clover är som intressantast. Clover kallar kravallerna, som vi kan se just nu i USA och i flera europeiska länder, överskottsrevolter. Den kapitalistiska produktionens expansion och effektivitet har inte endast skapat ett överskott av varor, utan även ett överskott på befolkning som inte kan införlivas, som produktiva arbetare, i samhället. Imperialistisk politik och klimatförändringar har gjort att en stor del av befolkningen i periferin tvingas söka sig mot centrum, samtidigt som kapitalismen befinner sig i kris. Detta nya proletariat, som inte kan införlivas i arbetarklassen, rasifieras och kriminaliseras. Det är detta proletariat som är subjektet i upplopp prim. Det är en revolt som inte sker på fabriker, utan återigen, som i brödupproren, på marknadsplatsen, på torg och gator och nu är fienden statsmakten och polisen.

Clover ser upploppet som en öppning mot kommunen, som i Pariskommunen. Här kan man se en utopisk öppning mot framtiden och det är i den bemärkelsen han kallar sig själv kommunist, inte i den stalinistiska. De autonoma områdena man upprätthöll i Seattle tidigare i år kan man se som en öppning upploppen sprängde fram, en glänta i den kapitalistiska statens totalitet. Så man kan väl citera en gammal låt av Nationalteatern: Ta det som ett löfte … ta det inte som ett hot.

Foto: Joe Piette

Joshua Clover: Upplopp.
Strejk. Upplopp. Kapitalismens kris och de nya revolterna.
Tankekraft förlag, 2019.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.