Argentina godkände i slutet av december som tredje latinamerikanska land fri abort, tack vare en ung generation som städat bort peronismens traditionella familjeideal.
Det blev andra gången gillt i Argentina. 2018 tog sig ett lagförslag om laglig abort för första gången fram till omröstning och och vann i parlamentets underhus, men stupade med ett par rösters marginal i senaten. Den 29 december 2020 gick samma förslag upp för behandling igen. Scenen utanför parlamentsbyggnaden var båda gångerna snarlik. Centrum av staden delades mellan de två lägren. På ena sidan höll lagförslagets anhängare en karnevalistisk demonstration med feministisk gatuteater och musik, och med legaliseringssymbolen – en grön näsduk – allestädes närvarande. På andra sidan avspärrningarna höll en mindre, men fortfarande åtskilliga tusen personer stark motdemonstration till, med ljusblå näsdukar och många kors och bilder och dockor av foster.
Den här gången godkändes förslaget även i senaten, med överraskande stor marginal, och ett gigantiskt jubel bröt ut på den gröna sidan. Nu ska lagen ännu skrivas under av presidenten Alberto Fernandez, men det är givet; han har varit den drivande bakom att förslaget skulle behandlas nu istället för att skjutas på framtiden på grund av covid-19-pandemin och landets ekonomiska kris.
Studenten Pablo deltog i vakan utanför parlamentet.
– Jag kommer från en småstad i norra Argentina där abort fortfarande är mycket tabubelagt, jag vet flera i min omgivning som gjort aborter men talar mycket lite om det, många låtsas som att det är ett spontant missfall. Privata kliniker har abort som illegal sidoverksamhet och skriver in kvinnorna under en falsk diagnos, de som kan betala mer i alla fall. Men nu blir det väl slut på det och nu hoppas jag att det också ska gå att prata mer öppet om abort.
Handlar om folkhälsa
Med detta blir Argentina det tredje, och det klart största, landet i Latinamerika att legalisera abort utan krav på särskilda skäl som våldtäkt eller fara för moderns liv. Grannlandet Uruguay tog samma steg ett årtionde tidigare, och i Kuba har det varit lagligt alltsedan revolutionen. I Mexiko är abort tillåtet i delstaterna Mexico City och Oaxaca. Liksom den uruguayanska lagen finns det en tidsgräns på 14 veckor; efter det är det bara tillåtet i särskilda fall. I lagen ingår också ett paket med förbättrad mödravård och ekonomiskt stöd för fattiga familjer.
Senatorn Gladys Gonzales sa från talarstolen att hon fick ett missfall efter att ha röstat ja förra gången och ”funderade över om det var Guds straff”. Hon valde dock att återigen rösta likadant. ”Jag är katolik, men detta handlar inte om vare sig religion eller feminism, utan om folkhälsa”, förklarade hon sitt beslut. Studier uppskattar att det redan görs runt en halv miljon aborter om året i Argentina och att runt 6 000 kvinnor varje år uppsöker sjukhus för komplikationer. Kritiker av den nya lagen har ifrågasatt att proceduren ska bli kostnadsfritt tillgänglig på offentliga sjukhus, men forskningsstiftelsen CEPA räknar med att kostnaderna för behandlingen av de komplikationer som uppstår i samband med illegal abort i själva verket är 20 gånger högre än vad de lagliga aborterna kommer att kosta. Osäkra aborter har hittills varit en av de främsta orsakerna till mödradödlighet i landet.
Abort mer accepterat
I och med antagandet av den nya lagen kan man i någon mening säga Argentinas sexual- och familjelagar nu har genomgått en komplett transformation. På två årtionden har landet fått samkönade äktenskap, rätt att byta juridiskt kön utan andra krav än individens önskemål (en lagstiftning som har få motsvarigheter ens i Europa) och nu laglig abort. Det är en massiv helomvändning i värderingar som skett utan att det inifrån egentligen uppfattats som revolutionerande.
Till en del är det antagligen ett resultat av att de yngre generationerna tar till sig mer och mer av en global kultur, med de progressiva värderingar som kommer med den. En annan viktig roll har spelats av vad som kallats en ”folklig feminism”, som sakta men säkert trängt ut i bredare folklager genom sociala rörelser som kvartersorganisationer och självorganiserade vuxenskolor.
”Den folkliga feminismen bryr sig inte om att skapa komplicerade kategorier utan arbetar konkret där människor lever, och låter oss lära av varandra”, förklarade exempelvis den 30:e Latinamerikanska kvinnokongressen. Grupper av kvinnor började med att diskutera uppenbara problem som relationsvåld och frånvarande fäder och har sedan gradvis gått vidare till mer komplexa frågor om könsroller och normer.
– Jag tycker att feminismen sakta men säkert har förändrat även män. Idag är det inte vanligt längre att män ropar efter kvinnor på gatan eller att kvinnor får kommentarer för sin klädsel. Det är en del av det att också frågan om abort kunnat diskuteras mer öppet, säger Pablo.
Ungdomarna visar vägen
För att nå parlamentsmajoritet var det avgörande att anhängarna till lagen fick en majoritet i Argentinas tyngsta politiska kraft sedan mer än 70 år tillbaka, peronismen. Den har länge haft en ambivalent inställning; Juan Peron införde kvinnlig rösträtt och Evita organiserade politiska kvinnogrupper för första gången i landets historia, men samtidigt stod ideologin länge för ett ganska konservativt familjeideal. När president Nestor Kirchner under 00-talets mitt gjorde en oväntad vänstersväng ledde det till ett enormt inflöde av entusiastiska unga aktivister; och tack vare dem blev peronismen feministisk och kulturellt progressiv. När den nuvarande vicepresidenten och tidigare presidenten Cristina Fernandez de Kirchner förklarade varför hon sedan 00-talet ändrat sin åsikt om abort hänvisade hon till diskussioner med sin dotter.
Under de senaste åren har även Bolivia varit nära en delvis legalisering (reformen fastnade i slutändan i ett juridiskt limbo) och Brasilien hade innan Jair Bolsonaros valseger luckrat upp sina krav för abort. Med genombrottet i Argentina kommer debatten helt säkert att få ny fart även i andra länder på kontinenten.
