Under Xi Jinpings tid som Kinas statsöverhuvud har den ekonomiska tillväxten ökat men samtidigt har de etniska minoriteterna fått se sina rättigheter inskränkta. I Tibet har buddhistmunkar tänt eld på sig själva för att protestera mot kommunistregimens förtryck, medan så kallade ”utbildningscenter” (se bilden) har upprättats i Xinjiang för indoktrinering av bland annat det turkiska folkslaget uigurerna i den majoritetskinesiska kulturen och den kommunistiska ideologin.
Drömmen om en nationalstat
Jyrki Kallio som är äldre forskare vid Utrikespolitiska institutet säger att både Tibet och Xinjiang är viktiga områden för Kina, och har så varit under lång tid.
– Under det första decenniet av 1900-talet, då det kinesiska kejsardöme störtades och Republiken Kina grundades, fanns det ett uttryckligt mål att skapa en kinesisk nationalstat, som både Xinjiang och Tibet skulle tillhöra.
– Tidigare kinesiska ledare har inte varit lika stränga mot de etniska minoriteterna som Xi.
Kina upprätthöll under flera decennier en strikt familjeplanering, där majoritetsbefolkningen han-kineserna endast fick skaffa ett barn. Ettbarnsprincipen gällde ändå inte de etniska minoriteterna, påpekar Kallio. De fick även i viss mån undervisning på eget språk.
Men Xi Jinping har en annan syn på de etniska minoriteterna än tidigare kinesiska ledare och har tagit till heders drömmen om en enhetlig kinesisk nationalstat.
Både Xinjiang och Tibet har varit under kinesisk kontroll en längre tid. Xinjiang (som på svenska betyder ungefär ”nytt gränsområde”) har, liksom Tibet, styrts från Peking sedan 1700-talet. Tibet å sin sida ansågs ändå vara självständigt – främst av västländer – mellan åren 1912-1950 men har sedan dess lytt under kinesisk kontroll.
Enligt Kallio kan naturligtvis inte minoriteterna själva påverka kommunistpartiets minoritetspolitik, men inte heller omvärldens protester har någon stor inverkan, menar han.
– Frågan om sådana minoritetsområden som Xinjiang och Tibet har med Kinas suveränitet och territoriella integritet att göra.
– Muslimska länder, som kunde tänkas opponera sig mot Kina eftersom uigurerna är ett turkfolk, har i regel inte protesterat mot händelserna i Xinjiang, för att de är ekonomiskt beroende av Kina.
”Inte ekonomisk fråga”
Under de senaste 25 åren har Kinas ekonomi vuxit i en rasande fart. Men tillväxten har ändå mattats av under Xi Jinpings ledarskap sedan år 2013. Tillväxten har fallit från runt tio procent när Xi blev president till runt fem procent förra året.
Påverkas förföljelsen av etniska minoriteter i Xinjiang och Tibet av Kinas ekonomi?
– Nej, det gör den inte. Det som sker nu i Xinjiang och Tibet är en del av en större helhet som gäller politiskt förankrade beslut, inte ekonomiska.
– Att skapa en kinesisk nationalstat och förhindra separatism är kärnfrågor för det kommunistiska partiet.
”Oberoende av
omvärlden”
Tiina Airaksinen, som undervisar i asiatiska studier vid Helsingfors universitet, håller med Kallio om att både Tibet och Xinjiang är strategiskt viktiga för Kina. Men förutom att förhindra separatism vill kommunistpartiet utvinna mineraler och naturtillgångar i regionerna.
– Kina vill bli oberoende av omvärlden och letar efter mineraler i Tibet och Xinjiang, säger hon.
Kinas kommunistiska parti företräder så kallad statsateism, men tillåter officiellt religionsfrihet. I praktiken lever många kineser enligt en polyteistisk traditionell folktro med inslag av helgonkult, naturtro, folklore och etablerade trossystem som buddhism, taoism och konfucianism. De muslimska uigurerna och de buddhistiska tibetanerna ses som ett problem av den kinesiska staten.
– Kommunistpartiet vill inte att uigurerna ska orientera sig västerut mot de muslimska grannländerna Tadzjikistan och Kirgizistan.
– Tibet och den buddhistiska livsfilosofin har å sin sida mer gemensamt med Indien, Nepal och Myanmar.
Airaksinen säger att flera länder har utfärdat kritik mot Kina för landets agerande mot uigurerna och tibetanerna.
– USA har kritiserat Kina hårt, men också Australien, Nederländerna och Sverige.
Har situationen för de etniska minoriteterna i Xinjiang och Tibet något att göra med den minskande ekonomiska tillväxten?
– Jo, definitivt. Om Kina skulle vara en mindre ekonomisk makt skulle de etniska minoriteterna och omvärlden kunna påverka situationen i Xinjiang och Tibet.
Airaksinen säget att regionerna är viktiga för Kinas energiproduktion, som har en direkt inverkan på den ekonomiska tillväxten. Därför är minoriteternas rättigheter sekundära och undertrycks.
– Energiresurserna från Tibet och Xinjiang förs vanligtvis till tätorts- och industriområden i östra Kina, som domineras av han-kineserna. Uigurerna och tibetanerna har också protesterat mot den här så kallade ”energistölden.”
Kan omvärlden påverka?
Kina har en stark kontroll över minoriteterna, men Airaksinen anser att omvärlden kan påverka situationen i Tibet och Xinjiang genom att via sociala medier sprida information om deras situation, för att sätta press på kommunistpartiet.
– Omvärlden kan även låta bli att ta del av kinesiska produkter för att minska landets ekonomiska position, säger Airaksinen som nämner den nya versionen av Disney-filmen Mulan som delvis utspelas i Xinjiang.
Även inom det akademiska kan omvärlden påverka minoriteternas situation. Kina lanserade Konfucius-instituten under 2000-talet för att främja det kinesiska kulturen och språket runt om i världen. Men vissa länder har valt att inte upprätthålla Konfuciusinstitut, eftersom man är orolig för institutens eventuella koppling till den kinesiska staten och för att den akademiska friheten skulle berövas.
– Bland annat Sverige har valt att lägga ner det Konfuciusinstitut som verkade vid Stockholms universitet åren 2005–2014.
Även universitet i Australien, Kanada och USA har kritiserat Konfuciusinstituten.
Vad gör Finland?
Eeva-Maria Mielonen vid Utrikesministeriet säger att vid kontakt med Kina lyfter Finland på flera nivåer återkommande upp bristen på mänskliga rättigheter för de etniska minoriteterna i Xinjiang och Tibet.
– Finlands tidigare justitieminister Antti Häkkänen (Saml) besökte Kina år 2018 och då diskuterades uigurernas situation i Xinjiang.
– President Sauli Niinistö besökte å sin sida Kina år 2019 och diskuterade då de så kallade ”utbildningslägren”.
Mielonen tillägger att Finland ändå inte kan påverka situationen i någon högre grad. Hon är även tveksam till att utfärda sanktioner mot Kina.
– Finland kan inte ensamt utfärda sanktioner utan det måste ske på EU-nivå. Men då måste samtliga 27 länder vara eniga.
– Å andra sidan, hur kan Finland påverka situationen i Xinjiang eller Tibet? Kina bryr sig inte om kritik från ett litet land som Finland.
Är Finland redo att offra samarbete med Kina i och med hur landet behandlar de etniska minoriteterna?
– Det är viktigt för oss att ha samarbete med Kina, för att kunna diskutera mänskliga rättigheter och ekonomi. I och med diplomatiska relationer med Kina kan vi åtminstone i viss mån påverka de etniska minoriteternas situation, säger Eeva–Maria Mielonen.
