Är detta musikerns död?

av Janne Wass

Ojämlikheten inom musikbranschen har ökat drastiskt under de senaste tio åren. Coronakrisen har fått många professionella musiker på knä, och frågan är om de alls lyckas resa sig igen.

Fredagen den 12 mars tystnade flertalet finländska musikradiokanaler i en minuts tid för att uppmärksamma musikbranschens utsatta ställning under coronakrisen. Kända och mindre kända artister, musikarbetare, hobbymusiker och lyssnare har fört kampanj på sociala medier med hashtaggen #vuosihiljaisuutta, ”ett år av tystnad”. I mitten av mars kungjorde kulturminister Annika Saarikko (C) ett nytt coronastödpaket för frilansande musiker. Men i stället för tacksamhet, möttes paketet med raseri. Stödpaketet på 15 miljoner euro ses som på tok för litet. Bara inom musikbranschen uppskattas frilansare under 2020 ha gått miste om hela 70 miljoner euro i intäkter.

Popartisten Paula Vesala – tidigare känd som ena frontfiguren i det omåttligt populära bandet PMMP – (se bilden) är inte bara en av Finlands mest kända artister, hon är också uppskattad för sitt samhällsengagemang. Under coronakrisen har Vesala fungerat som ett språkrör för musikbranschen, och även suttit med i den statliga arbetsgrupp som utformat förslag för hur regeringen ska stöda branschen. Hon har inte varit nådig i sin kritik av de hittills implementerade stödåtgärdernas otillräcklighet.

”Folk har kanske inte riktigt insett hur illa läget har blivit inom musikbranschen”, säger Vesala till Helsingin Sanomat i en intervju 14.12.2020.

Fältet blöder pengar

I Ny Tids temanummer om kulturpolitik (NT 2/2021) lyfte vi också fram kulturbranschens svåra sits under pandemin – fokuset låg dock främst på scenkonsten. Scenkonsten är den bransch som drabbats allra hårdast inom kulturfältet. Enligt Teosto förlorade scenkonstfältet i Europa hela 90 procent av sina inkomster under 2020. Men musikbranschen är med bred marginal tvåa: den har blivit av med 78 procent av alla inkomster. Som jämförelse ligger bildkonsten på tredje plats, med en förlust av 38 procent av inkomsterna. I Finland beräknar branschorganisationen Music Finland att musikbranschens omsättning, om man räknar in de coronastöd som utbetalats, under 2020 var 31 procentenheter mindre än 2019.

”Jag vill inte skuldbelägga någon eller tävla om vem som har det värst, men visst är det ju förfärligt att så många blivit utan jobb […] på grund av pandemin. 30 000 finländare har musiken som yrke, och de flesta av oss är nu i fara att förlora arbetet”, säger Vesala till HS.

Detta temanummer av Ny Tid ska inte behandla musikbranschen under coronakrisen, utan lyfta upp andra aspekter av musik och samhälle, men det är svårt att förbise det faktum att det för tillfället spelas väldigt lite musik i samhället. Music Finland uppskattar att musikfältet under 2020 förlorade nära 255 miljoner euro i uteblivna intäkter. Den absolut största delen av den summan härrör sig till konsertverksamhet, uppskattningsvis 243 miljoner euro. Musikbranschen har samtidigt fått ett sammanlagt offentligt och privat stöd på knappt 30 miljoner euro.

Pengar finns

Till saken hör att musikbranschen också i övrigt befinner sig i ett omtumlade skede. Streamingtjänster, med Spotify och Apple Music i bräschen, har haft förödande inverkan på skivförsäljningen. USA:s skivbolagsorganisation RIIA uppger att det under toppåret 1997 såldes 995 miljoner CD-skivor och 124 miljoner musikkassetter i landet. 2019 uppgick den totala försäljningen av CD- och vinylskivor till kring 50 miljoner exemplar.

Under 2010-talet betydde utvecklingen svåra tider för skivbolagen, som tvingade ut sina stora artister på allt fler och längre konsertturnéer för att kompensera för bortfallet i inkomster. Men någon gång kring 2016-2017 svängde pendeln. 2020 växte försäljningen av musikprodukter med över 9 procent, till över 10 miljarder dollar. Intäkterna från streamingtjänsterna stod förra året för över 80 procent av dessa intäkter. Samma utveckling ses i Finland. Musikproducenternas branschorganisation IFPI Finland uppger att musikförsäljningen i Finland växte med 4 procent under 2020. Den digitala marknadsandelen är här hela 89 procent.

Spotify gynnar de rika

Detta borde vara goda nyheter för artisterna. Men problemet är att, liksom i samhället i stort, gynnar den ekonomiska tillväxten en allt mindre elit. ”Musikens superstjärnor är de nya enprocentarna” löd en rubrik i Wall Street Journal 4.5.2019. Tidningen påpekar att detta inte bara gäller musikförsäljningen, utan också konserter. Enligt WSJ gick över 60 procent av alla konsertintäkter år 2017 till en procent av världens turnerande artister. År 1982 var siffran 26 procent.

Sedan Spotify grundades 2006 har diskussionen gått het om att en väldigt liten andel av de pengar som går in i streamingtjänsterna finner sin väg till artisterna. Men strömningstjänsterna drar i dag in mer pengar än hela skivbranschen gjorde för 20 år sedan. Problemet är att tjänsternas algoritmer och spellistor tenderar att gynna en liten klick av superstjärnor. Hitlåtar har en betydligt längre livstid än tidigare, uppger musiklicensieringschefen Markus Kaarto på Teostos webbsida: ”Om högsäsongen för en hit förr i tiden var ett par månader, är den numera snarare ett år eller ett och ett halvt”.

Proffsmusikern försvinner?

I en intressant intervju på Yle 21.2.2021 förutspår långvariga musikjournalisten Pekka Laine att coronakrisen har påskyndat en utveckling som redan varit på väg en längre tid: den professionella musikerns död. Kring 30 procent av alla kulturarbetare har uppgett att de övervägt att byta bransch under coronakrisen, och många har också gjort det. Utvecklingen inom musikbranschen har också enligt Laine under det senaste decenniet varit att några få superstjärnor drar nytta av såväl strömningstjänster och sociala medier som den hela tiden växande kommodifieringen av musiken, i form av samarbeten med företag eller reklamintäkter från webbplattformer.

Enligt Laine kan den här utvecklingen leda till att musikbranschens ”medelklass” försvinner: ”Tidigare gjordes konsumtionsmusik, som folkmusik, inte av proffs, utan den föddes bland amatörer och olika gemenskaper. Lite som spelmännen som tog sin lön i brännvin”, säger Laine, och noterar att professionaliseringen av musikbranschen är en relativt ny utveckling, och kanske förblir en historisk anomali.

Ifall detta scenario blir verklighet, kan det ha en negativ inverkan framför allt på mångfalden inom musiken, menar Laine.

Ett annat alternativ, som Laine inte nämner, är att musiken, och då i första hand den ”lätta”, kommersiella musiken, som jazz och pop, liksom till exempel scenkonsten i allt högre grad börjar stödas av den offentliga sektorn. Till viss del hänger musikbranschens framtida utveckling också på hur länge vi måste vänta på att igen få gå på konserter. Regeringens så kallade exit-plan räknar med att mindre klubbspelningar möjligen kan komma igång redan under våren, och att festivaler kan ordnas som normalt i juni-juli.

Foto: Janne Wass

Bilden föreställer Paula Vesala som med PMMP uppträdde på Ilosaarirock 2013.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.