Grönland statuerar exempel

av Janne Wass

Rödgröna Inuit Ataqatigiit (IA) har segrat i Grönlands parlamentsval. Grönlands regering, ledd av socialdemokratiska Siumut, rämnade i vintras på grund av växande motstånd mot en planerad gruva i Kuannersuit i södra delen av ön. Siumut stöder projektet, som skulle ge en multinationell Australien-baserad firma rätt att gräva efter uran och eftertraktade metaller som används bland annat inom elektronikframställning.

IA lovar nu att gruvan ska stoppas, för att trygga Grönlands sköra arktiska ekosystem. Detta trots att förlusten av gruvan blir ett bakslag för öns ekonomiska utveckling. En tredjedel av Grönlands budget kommer idag i form av statsstöd från Danmark, och en förutsättning för öns självständighet är att den blir ekonomiskt självförsörjande. Gruvan i Kuannersuit har presenterats som ett steg på vägen till detta – men ändå visar opinionsundersökningar att 63 procent av grönlänningarna motsätter sig projektet.

Valresultatet på Grönland visar att det går att prioritera miljö- och klimatfrågor framom ekonomiska och sysselsättningsmässiga intressen. Utan tvivel hade gruvan varit en lukrativ affär för ön på kort sikt – dess lilla befolkning på 56 000 personer hade fått en stor kaka att dela på. Gruvan hade erbjudit arbetsmöjligheter, investeringar och inflyttning, samt direkta skatteintäkter från verksamheten. Befolkningen ansåg ändå att risken är för stor att de långvariga miljöpåfrestningarna medför mer skada än vad den omedelbara ekonomiska nyttan är värd.

Det är naturligtvis ingen slump att det är just grönlänningarna som sätter ner foten. Klimatförändring och miljöförstöring som för de flesta av oss i västvärlden ter sig teoretisk, är på Grönland högst konkret. 1967 lämnade USA en tidsinställd miljöbomb nedgrävd i inlandsisen, då landet övergav sin kärnvapenbas Camp Century. Smälter isen, frigörs över 200 000 liter diesel, stora lager kemikalier och, inte minst, radioaktivt avfall. Det är förstås inte Grönlands största problem i det skedet: smälter isen så mycket, riskerar snart hela Grönland att försvinna under havsytan.

Inte heller är det överraskande att det i Finland är samerna som placerat sig i bräschen för kampen mot den internationella gruvindustrin. Finlands koncessionssystem gör landet till en – om ni ursäktar – guldgruva för gruvbolag, som utan större bekymmer kan öppna upp verksamhet mitt i renarnas betesmarker eller till och med i naturskyddsområden. Finland har dessutom godkänt frihandelsavtalet CETA med Kanada – där hälften av världens multinationella gruvbolag är baserade. Avtalet ger bolagen rätt att stämma staten ifall den ”handlar mot bolagets intressen” – till exempel genom att skärpa miljölagstiftningen.

Vänsterförbundets riksdagsledamot Paavo Arhinmäki kommenterar valet på Grönland genom att påminna om att det nu skulle vara viktigt att genomföra den redan uppskjutna ändringen av Finlands gruvlag – innan CETA träder i kraft. Även om lagförslaget ser ut att bli en urvattnad affär vad gäller till exempel äganderätten till malmfyndigheter (i de flesta länder äger staten malmen, Finland ger bort den till första bästa bolag som gräver upp den) och beskattning, finns det möjlighet att se till att gruvdriften åtminstone sköts på ett miljömässigt hållbart sätt.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.