I den första delen av sin artikelserie om hur migrationen format USA skriver Christian Forsberg om smältdegeln New York. Från holländare till kineser har miljontals lycksökare lockats till Nordamerikas handels- och finanscentrum.
Det var mitt under brinnande Vietnamkrig och vi demonstrerade utanför den amerikanska ambassaden i Brunnsparken. Jag ville inte, vågade kanske inte, berätta om mina USA-planer. Men jag var 22 år och ville ta mig till den mytiska stormakten.
Det blev ett billigt flyg från Stockholm via Reykjavik till New York med bara passet och resecheckar i fickan. På JFK ringde jag upp en kompis till en amerikansk kille jag nyligen hade träffat på studentboendet i Stockholm för att få tips om var jag kunde bo. Det blev en komplett bostad mitt i Greenwich Village där jag fick bo gratis så länge jag ville, på Waverly Place precis där gatan ändrar riktning snett uppåt mot nordväst.
Både Waverly Place och Wall Street hör till de äldsta gatorna från 1630-talet i holländska New Amsterdam. Den ena gatan var gränsen mot jordbruksmarken och den andra bestod av ett pålverk mot lenapeindianerna som bodde norr om holländarna i New Amsterdam på Manhattans sydspets.
Jag fick genast en kompis i Larry som studerade arkitektur vid Cooper Union, designhögskolan i East Village som idag är en stor byggnad med nyskapande arkitektur, en symbol för det nya East Village. Men för femtio år sen var det en fattig, billig och lite farlig stadsdel där Larry bodde och där vi skulle luncha vid Tompkins Square Park. Det blev krämiga pelmeni från Ukraina, jättegoda fyllda degknyten, som ravioli, med gräddfil.
När jag skulle betala vid utgången stirrade mannen vid kassan storögt på min resecheck.
– Är du från Finland, frågade han häpet.
– Ja, svarade jag och han ville veta: “Hur tog du dig ut?”
Han var ukrainare och hade nog Stalins utrensningar i färskt minne. På 70-talet framstod inte heller Finland som något fritt land.
Lyxlirare
Några dagar senare strosade vi omkring bland skyskraporna i Midtown Manhattan med Larry och hans vänner. Det var några puertoricaner och en lång kille med nattsvart hudfärg. Larry kallade sig själv café-au-lait med vit far och svart mor. På södra sidan om Central Park genade vi genom exklusiva Plaza Hotel från föregående sekelskiftet, där det satt några förnäma damer med rödtonat silvergrått hår.
– Hörde ni det där?, frågade plötsligt Larrys kompis.
– Nej vadå?, undrade jag.
– Jo, damen i kafét ville veta “hur de där hade tagit sig in”.
Jag lärde mig att det fanns helt olika sidor av den kulturella smältdegeln.
Plaza Hotel är ett nationellt kulturminnesmärke men också ett prestigeladdat lyxhotell. Det har också blivit en symbol för den globala finansmigrationen på fastighetsmarknaden. När affärsmannen –Donald Trump köpte det på auktion 1988 proklamerade han att hotellet var hans mästerverk, hans Mona Lisa. Mästerverket blev på några år en ekonomisk katastrof för Trump vid sidan om hans sex konkurser.
De finansiella uppsvingen har alltid fått jobben och människorna att röra på sig. New York har varit den största staden i landet sedan den blev huvudstad 1790 när George- Washington- svors in som president och konstitutionen ratificerades. De flesta storföretagen finns alltjämt i New York, enligt Fortune 500. Dagens boom town är Sunset Park mellan 15th och 65th Street i södra Brooklyn.
Kreativ migration
Idag är 150 000 personer bosatta i Sunset Park, men den stora expansionen kommer att ske inom de närmaste fem åren, när 100 000 nya jobb kommer att skapas här. Man talar om New York som det nya Hollywood när film- och TV-bolagen söker sig till billigare lokaler. Steiner Studios öppnade redan för över tio år sen den största filmstudion utanför Hollywood vid Brooklyn Navy Yard som bara expanderar, och andra stora studior har följt efter.
Stadsdelen Sunset Park har fått namnet av en idyllisk park med samma namn högst uppe på en kulle med magnifik utsikt över Manhattan Skyline. Nästan hälften av invånarna i Sunset Park har latinamerikansk bakgrund, 40 procent har kommit från Asien, medan de vita utgör 10 procent. New York-borna börjar alltmer tala om unique dining and drinking i Sunset Park där man inte ser skymten av Starbucks eller McDonalds men i stället har chansen att frossa i det bästa som det mexikanska köket kan erbjuda på östkusten.
Efter inflyttade polacker, ryssar, tyskar, italienare, puertoricaner och araber kommer några av de synligaste nya invandrarna nu från Kina. Det nya Chinatown i Sunset Park, som också kallas Little Hong Kong, konkurrerar redan med Chinatown på nedre Manhattan.
Samma enorma expansion inträffade i New York för över hundra år sedan med sjöfarten, hamntrafiken och lagerhanteringen. I mitten av 1800-talet stod irländarna för massinvandringen när de flydde undan potatispesten. Därefter stod norrmännen för hela tre massinvandringar från slutet av 1800-talet. En del av 8th Avenue i Sunset Park fick namnet Little Norway eller Lapskaus Boulevard.
Finntown
Den finska invandringen ökade i slutet av 1800-talet under industrialiseringen och den förgyllda åldern som Mark Twain har myntat som the Gilded Age. Lönerna hade blivit mycket högre i Amerika och miljontals européer invandrade till landet. Tusentals finska snickare, byggarbetare och hushållerskor bosatte sig på 1890-talet i Harlem.
Stadsdelen kallades Harlem Finntown, men den enda byggnaden som finns kvar idag är the Fifth Avenue Hall, ett Folkets hus från 1917 som byggdes av det finsk-amerikanska Socialist Party. Det ståtliga huset i fransk Beaux-Arts stil hade ett brett socialt umgänge med restaurang, bibliotek och politiska möten. Idag heter den nyrenoverade fastigheten 2056 Fifth Avenue. Dess moderna bostäder har en grundhyra på 3 500 dollar.
Vid sekelskiftet började den progressiva eran med en stark samhällsaktivism, politiska reformer och kvinnlig rösträtt under president Theodore Roosevelt, vars holländska efternamn uttalas som engelskans rose. De finska invandrarna flyttade till Sunset Park som på 1920-talet blev ett nytt Finntown med 10 000 finsk-amerikaner.
Finntown kom att prägla boendet i New York och USA efter att sexton finska familjer 1916 där hade byggt det första kooperativa hyreshuset i stan. De ägde och skötte huset tillsammans och på tio år byggde de nya hus och grundade 25 nya kooperativ, som en andelsaffär med både mataffär, bageri, köttmarknad och restaurang.
Nya Sverige med desertörer
De allra första finnarna kom till Amerika när krigarkungen Gustav II Adolf på nederländskt initiativ hade låtit grunda ett svenskt handelskompani med hälften svenskt och hälften holländskt kapital. Han stupade 1632 i Lützen och vallonen Peter Minuit fick befälet över två fartyg från Göteborg som 1638 anlände med besättning och varor från Nederländerna till Delawarefloden.
Han grundade genast i hemlighet kolonin Nya Sverige efter ett avtal med fem lokala hövdingar av lenapefolket. Precis som han redan 1626 hade köpt Manhattan för holländarnas räkning för 60 gulden motsvarande tusen dollar av idag. Minuit hade nu blivit förste guvernör för Nya Sverige med Fort Christina på flodstranden som bas.
De tidiga emigranterna var brottslingar som fick välja mellan ett straff i Sverige eller minst fem år i Amerika. Många var svedjefinnar som var desertörer från gränskrigen med Ryssland. Landshövdingarna i Värmland och Dalarna lät också gripa hemlösa skogsfinnar som fördes till Göteborg för utresa till Nya Sverige. Det förekom inbördes konflikter i kolonin och handeln med ett svenskt tobaksmonopol förblev olönsam och lades ner inom några år.
Den nya holländska guvernören Peter Stuyvesant intog Fort Christina sjutton år senare. Han lät immigranterna i Nya Sverige bo kvar med ett lokalt självstyre inom Nya Nederländerna. Han genomförde flera reformer för en avreglerad handel och liberalare jordanskaffningar vilket gjorde att kolonisatörerna uppfattade sig som entreprenörer på en fri marknad.
Bakgrunden var att Nederländerna hade blivit den ledande handelsmakten och sjöfartsnationen och börsen i Amsterdam var ett internationellt finanscentrum. Deras nygrundade handelskompani för Västindien hade 1621 tagit över kolonin och behöll i två sekel sitt monopol över den och affärerna i Västafrika och Nord- och Sydamerika.
En pionjär för Nya Nederländerna var kreolen Juan Rodriguez som 1613 hade anlänt från den spanska kolonin Santo Domingo som den första permanent bosatta nybyggaren i New York. Han grundade en handelsstation där World Trade Center senare uppfördes.
Rodriguez, med en afrikansk mor och portugisisk sjöman som far, hade hämtats av en holländsk sjökapten från Karibien för att han hade lärt sig både spanska, portugisiska och holländska. I Nya Amsterdam kallades han Jan, han gifte sig med en kvinna från de lokala lenapeindianerna, han lärde sig deras språk och satsade på deras bäverfångster.
Bäverns tjocka innerpäls blev snabbt det gröna guldet för holländarna och européerna i Amerika, som kom att exportera upp till 100 000 bäverskinn per år. Skinnet gjordes till hård filt och vattentäta hjälmar och glansiga cylinderhattar som blev högsta mode i hela Europa.
Jans handelsstation med lenapeindianerna är en symbol för den öppna toleransen mot olika kulturer, raser och religioner som gjorde att Nya Nederländerna expanderade kraftigt i mitten av 1600-talet. Kolonin blev ett centrum för den holländska handeln över Nordatlanten. Jämnt 400 år senare den 15 maj 2013 hedrade New York den afro-portugisiska nederländaren med en gatuskylt med namnet “Juan Rodríguez” på Broadway.
Exporterade motsättningar
Ett angränsande område till de holländska, svenska och engelska besittningarna var Pennsylvania som grundades 1682 av kväkaren William- Penn på en enorm privat egendom, lika stor som hela England. Han hade fått marken av kung Karl II av England som därmed betalade bort en stor skuld till Penns far. Men framförallt blev kungen kvitt kväkarna, en religiös sekt som ständigt utmanade de engelska lagarna och den anglikanska kyrkan.
England hade nyss genomgått tre inbördeskrig med ständiga strider om makten mellan de katolska och protestantiska trosinriktningarna. Kväkarna hade blivit förföljda och förbjudna på grund av sina radikala idéer. Penn erbjöd en fristad för avhoppare från engelska kyrkan och för kväkare, hugenotter, amishkristna och andra sekter, också från länder som Frankrike, Tyskland, Holland och Skandinavien.
Även om Penn lockade med religionsfrihet så var han intolerant mot andra trosinriktningar. Den politiska makten var begränsad till vita protestanter, och företrädare för andra kulturer och religioner fick se sina politiska rättigheter strängt begränsade.
Kväkarna hade från början monopol på handeln och tvisterna om hur jordegendomarna skulle fördelas tvingade Penn att 1701 avge en ny konstitution för att rädda sitt “heliga experiment”. Förslavade afrikaner och afroamerikaner vann ingen sympati inför slavägaren William Penn. Rasfrågan blev en allt svårare stridsfråga under de följande etthundra åren mellan kväkarna och övriga kolonisatörer. De holländska kalvinisterna, de svenska och finska protestanterna liksom flera engelska nybyggare bröt sig ut ur kväkarkolonin och bildade vad som blev delstaten Delaware.
Svarta frizoner
William Penns religiösa fristad var en kontrast till det nederländska handelskompaniet som 1644 hade garanterat ett trettiotal frigivna afrikanska slavar egna jordlotter i dagens Greenwich Village, Bowery och Chinatown på Manhattan. Men när engelsmännen tog över 1664 förbjöds de tidigare slavarna att ha några privilegier eller markegendomar.
Uppe vid västra Central Park kunde frigivna svarta amerikaner 1825 grunda ett helt samhälle som hette Seneca, med tre kyrkor och en skola för närmare 300 invånare på två hektar. Det skedde redan två år innan New York slutgiltigt slopade slaveriet och det blev det största samhället för fria afroamerikaner innan inbördeskriget.
Också i Brooklyn grundade fria afroamerikaner 1838 ett eget samhälle som fick namnet Weeksville, där de hade kunnat investera i markköp och utveckla ett eget näringsliv.
På 1850-talet bodde över 500 svarta amerikaner från hela östkusten i Weeksville. N
Foto: Room the Agency / Alamy