Den 8 juni publicerade Yle en artikel baserad på uppgifter från Statistikcentralen, som visste berätta att en tiondel av Finlands befolkning i dag äger hälften av hela landets egendom. Däremot äger den fattigaste hälften(!) endast 5,4 procent av Finlands egendom.
I Ny Tid tog vi redan 2018 upp den skenande förmögenhetsojämlikheten i Finland genom en artikel av Jan Rundt (NT 11/2018). I artikeln presenterade Rundt en graf som förutspådde hur situationen skulle se ut år 2066 om utvecklingen mellan 1994 och 2016 skulle fortsätta i samma takt. Resultatet är förskräckande: om bara 45 år skulle den rikaste tiondelen av landets befolkning äga hela 90 procent av alla tillgångar i Finland.
Enligt Yles artikel har utvecklingen pågått sedan 80-talet: år 1988 ägde den rikaste tioprocenten ännu ”bara” drygt en tredjedel av landets tillgångar. På drygt 35 år har siffran stigit med 15 procentenheter.
Finländarnas tillgångar är i dag till största delen knutna till bostäder, som utgör kring 60 procent av förmögenheten i Finland. Trenden i världen är ändå att de som blir verkligt rika gör sina pengar på börsen – enligt Rundt år 2018: ”Ur Statistikcentralens uppgifter framkommer att den rikaste tiondedelen äger majoriteten av alla finansinstrument: till exempel 84 procent av börsaktierna och hela 90 procent av landets onoterade aktier. Och aktieportföljernas värden kommer att stiga.”
Man kan hävda att det inte är ett problem om de rika blir rikare, så länge de fattiga inte blir fattigare. Och till exempel i Finland har inte inkomstklyftorna under det senaste decenniet vuxit dramatiskt. Men i sin bok Voittajien ja häviäjien Suomi, som utkom tidigare i våras, lyfter ekonomen Hannu Nummiaro ett varningens finger för förmögenhetsklyftan. Den tydligaste skillnaden i Finland är enligt Nummiaro geografisk: ett nedärvt hus på landsbygden kan snabbt rasa i värde om arbetsplatser försvinner från orten, fastigheten blir äldre och underhållskostnaderna ökar. I värsta fall kan pengarna det skulle kosta att renovera överstiga försäljningspriset – om huset alls går att sälja. Däremot skenar lägenhetsvärdet i huvudstadsregionen – där också den absoluta majoriteten av aktiemiljonärerna är bosatta. På landsbygden kan det tvärtom gå så att det som ännu för 20–30 år sedan då arvsskatten betalades sågs som en försäkring för ålderdomen och barnen gradvis smälter bort till ingenting.
I det långa loppet, om Rundts lekfulla prognos håller streck, kommer ändå fastigheternas värde att ha föga betydelse, då närmare 90 procent av landets förmögenhet är uppbunden i finansinstrument hos den rikaste tiondedelen: ”Det kan uppfattas som kontraintuitivt att pengarna skulle kunna växa så mycket. […] Under finansmarknadens historia har aktier i medeltal gett en avkastning på 7 procent. Med den tillväxttakten kommer en förmögenhet att fördubblas ungefär vart tionde år. Efter tjugo år fyrdubblas den och efter trettio år är den åtta gånger så stor. […] För att kunna investera en så stor summa att det verkligen har någon betydelse måste man ha en nettoförmögenhet som ligger och skräpar.”
