”Vårdreformen kommer inte att spara staten pengar”

av Mikael Sjövall

Inom en snar framtid ska 21 välfärdsområden överta kommunernas ansvar för social- och hälsovården. Enligt en expert som Ny Tid har talat med kommer vårdreformen inte att medföra några nämnvärda besparingar.

Om några veckor ordnas Finlands första välfärdsområdesval runtom i landet. Valet utgör samtidigt startskottet för den vårdreform som har sysselsatt rikspolitiker i mer än 15 år.

Under Juha Sipiläs (C) regering hette det att vårdreformen skulle ge staten besparingar på cirka 3 miljarder euro. Nu har förhoppningarna om stora besparingar grusats samtidigt som vårdreformens fokus skiftat.

Statsminister Sanna Marins (SDP) regering har i stället betonat vikten av att trygga en jämlik tillgång på social— och hälsovårdstjänster.

Teemu Malmi, professor i redovisning och expert på ekonomisk styrning vid Aalto-universitetet, tror inte att vårdreformen kommer att gagna vare sig skattebetalarna eller de offentliga finanserna ekonomiskt.

– Nej, vi sparar inte pengar på vårdreformen eftersom det saknas kontrollmekanismer som skulle stävja kostnaderna för vården. Antalet välfärdsområden är därtill för stort, vilket innebär att stordriftsfördelarna uteblir. Ur ett ekonomiskt perspektiv hade det varit vettigare att grunda mellan 5 och 12 välfärdsområden, säger Malmi.

Kostnaderna skenar i väg

Den skeva befolkningspyramiden med allt färre skattebetalande arbetsföra finländare och allt fler äldre medborgare som behöver vård trasslar också till alla kalkyler. Enligt Malmi saknas det dessutom styrmedel som skulle stävja kostnaderna för vårdreformen.

– Om ett välfärdsområde lever över sina tillgångar tillkommer ett större statligt anslag nästa år. Utgifterna kommer att skena i väg på lång sikt eftersom det saknas bromsande mekanismer för kostnadsutvecklingen. Ett välfärdsområde belönas enligt den nuvarande modellen inte om man lyckas pressa ned kostnaderna för vården.

Enligt Malmi kommer det att uppstå en auktion där politikerna försöker maximera det statliga anslaget för det egna välfärdsområdet för att kunna trygga den nuvarande service-nivån för sina väljare.

– Harmoniseringen av lönerna och diverse anslag för att finansiera omorganiseringen av vården kommer också att sluka budgetmedel innan reformen ens har genomdrivits.

På en punkt är Malmi ändå försiktigt hoppfull.

– Kostnaderna för den specialiserade sjukvården har ökat stadigt de senaste åren. Vårdreformen kan i bästa fall effektivera primärvården, vilket förebygger sjukdomar och minskar på behovet för den specialiserade sjukvården.

Det övergripande målet med vårdreformen är att främja den regionala jämlikheten i vården. Kommer det att lyckas?

– Målet med regional jämlikhet och tanken att vården skulle ha samma kvalitet i alla delar av landet är i mitt tycke en utopi. En del av välfärdsområdena är fortfarande för små enheter med tanke på den specialiserade sjukvården.

Malmi understryker att befolkningsmängden och flödet av patienter påverkar vårdens kvalitet.

– Ju färre patienter, desto mindre praktisk erfarenhet, vilket påverkar kunnandet negativt. Det säger alla läkare och kirurger jag har talat med.

Specialsjukvården runt hörnet

Malmi ifrågasätter tanken att den specialiserade sjukvården ska betraktas som närservice.

– Vi kör utan problem 300 kilometer till stugan under helgerna, men då det gäller till exempel cancervården förväntar vi oss att den ska finnas i de egna hemknutarna. Det är en helt galen utgångspunkt. Det vettigaste vore att koncentrera den specialiserade sjukvården till universitetssjukhusen. På det sättet kan vi trygga kvaliteten på vården och uppnå kostnadseffektiva lösningar.

Malmi tror att den nuvarande modellen med 21 välfärdsområden kommer att stöpas om inom en snar framtid.

– Jag befarar att en del av de glest befolkade välfärdsområdena med färre patienter kommer att stöta på problem med ekonomin förr eller senare, vilket kan leda till att vissa områden måste gå samman.

Malmi hoppas på en smidigare balansgång mellan privat och offentlig serviceproduktion.

– Utgångspunkten är att den offentliga sektorn bär huvudansvaret för vården i den nya modellen. I praktiken kommer välfärdsområdena ändå att köpa en lång rad tjänster av den privata sektorn. Både den privata och offentliga sektorn behövs i den nya modellen.

Hur ser du på politikernas påverkningsmöjligheter i välfärdsområdenas fullmäktige?

– Det återstår att se hur kunniga politiker som väljs till dessa uppdrag. Politikernas bevakning av den egna kommunens och den egna väljarbasens intressen kommer inte att försvinna någonstans.

Tidslinje:  Välfärdsområdesvalet och vårdreformen
  • 23.12.2021 Valnämnderna slår fast kandidatuppställningen.
  • 12–18.1.2022 Förhandsröstning i valet.
  • 23.1.2022 Valet förrättas.
  • ’26.1.2022 Valnämnderna fastställer resultatet.
  • ’1.3.2022 De nyvalda fullmäktigeledamöterna inleder sitt arbete.
  • 1.1.2023 Social- och hälsovården överförs till 21 välfärdsområden.
Varför behövs vårdreformen?
  • Cirka 200 kommuner eller samkommuner har i dag ansvaret för att ordna landets social- och hälsovård.
  • På grund av varierande resurser klarar inte alla kommuner av att trygga social- och hälsovården såsom lagen förutsätter.
  • Enligt hälsovårdsmyndigheterna är tillgången på social- och hälsovård inte jämlik i dag, vilket innebär att vissa regioner och befolkningsgrupper missgynnas.
  • På grund av en åldrande befolkning kommer behovet av social- och hälsovård att öka i framtiden.
  • Det behövs starkare muskler och resurser för att ordna social- och hälsovården så att tjänsterna kan ges på lika villkor.
  • Av dessa orsaker överförs ansvaret för att ordna och producera tjänsterna till 21 välfärdsområden och Helsingfors stad 2023.
  • Källor: Social- och hälsovårds-ministeriet, Institutet för hälsa och välfärd

Foto: Anni Hanén / Aalto-universitetet

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.