Förslag till en demokratisk ekonomi

av Christer Lindholm

Det demokratiunderskott som den globala kapitalismen har skapat är utgångspunkten för Pelle Dagersteds bok Nordisk socialism – På väg mot en demokratisk ekonomi. Boken är ändå inte någon utopistisk vision om ett alternativt ekonomiskt system, utan en i allra högsta grad realistisk vägkarta, skriver Christer Lindholm.

Av alla de problem den moderna, globala kapitalismen har skapat är demokratiunderskottet onekligen ett av de största. I en gränslös världsekonomi, där enskilda länder konkurrerar med varandra om de multinationella före­tagens investeringar, tvingas politiken – och inte bara den ekonomiska politiken, utan i stort sett all politik – i allt högre grad att anpassa sig till den globala ekonomins krav, även då de står i strid med väljarnas intressen och önskemål. Det är det här demokratiunderskottet, som de etablerade partierna på det politiska mittfältet hittills i stort sett har ignorerat, som kanske mer än någon annan enskild faktor har gett näring åt den nationalistiska populismen med dess bedrägliga löften om en stark nationalstat som sätter de egna medborgarnas intressen i främsta rummet.

Det demokratiunderskott den globala kapitalismen har skapat är utgångspunkten för Pelle Dagersteds bok Nordisk socialism – På väg mot en demokratisk ekonomi. Och även om titeln kunde tänkas antyda något annat är Dagersteds bok ingalunda någon utopistisk vision om ett alternativt ekonomiskt system, utan en i allra högsta grad realistisk och pragmatisk vägkarta för övergången till en mer demokratisk ekonomi, där det är medborgarnas verkliga behov och önskemål snarare än en liten ekonomisk elits intressen som styr produktionsbesluten.

Själva ledmotivet i Dagersteds bok är att valet mellan kapitalism och socialism inte är en antingen eller-valsituation, där vi har att välja mellan antingen en helt kapitalistisk eller en helt socialistisk ekonomi. Som Dagersted påpekar har det hittills inte funnits några helt och hållet kapitalistiska ekonomier, där alla samhälleliga funktioner sköts av den privata sektorn och dess vinstmaximerande företag, och på motsvarande sätt har även de hårdast centralstyrda planekonomierna åtminstone tidvis haft inslag av marknadsekonomi.

Även idag, då de centralstyrda planekonomierna (med undantag av Nordkorea) är ett minne blott innehåller alla existerande ekonomier element av såväl kapitalism som socialism. Där det kapitalistiska inslaget dominerar i länder som Storbritannien och USA, är det socialistiska – i bemärkelsen icke-marknadsstyrda – inslaget fortfarande relativt starkt i de nordiska länderna, bland annat i form av en omfattande offentlig produktion av hälsovård och andra välfärdstjänster.

Stärkt socialism

I och med att alla existerande ekonomier har inslag av såväl kapitalism som socialism handlar övergången till en mer demokratisk ekonomi, som Dagersted ser det, inte om att skrota det nuvarande ekonomiska systemet och ersätta det med ett nytt, utan om att stärka socialismen på kapitalismens bekostnad. På samma sätt som den nyliberala offensiven sedan början av 1980-talet har utvidgat kapitalismens domäner på den offentliga, ”socialistiska” sektorns bekostnad, bör den demokratiskt styrda delen av ekonomin nu stärka sina positioner genom att tvinga kapitalismen på reträtt, i synnerhet från produktionen av välfärdstjänster som har en avgörande betydelse för medborgarnas välbefinnande. Och då Dagersted talar om den demokratiskt styrda delen av ekonomin är det inte enbart den offentliga sektorn han avser, utan också olika former av producent- och konsumentkooperativ vars verksamhet inte dikteras av snöd vinstmaximering. Att en demokratisk ekonomi inte enbart förlitar sig på den offentliga sektorn utan på ett mångfald av verksamhetsformer är, enligt Dagersted, i själva verket en nödvändig förutsättning för att inte nya maktkoncentrationer, och därmed nya problem med bristande demokrati ska uppstå då det socialistiska inslaget i ekonomin stärks på kapitalismens bekostnad.

Det är just den här något krassa realismen som är den största styrkan i Dagersteds bok: även om han är synnerligen kritisk mot den moderna, globala kapitalismen är han samtidigt brutalt ärlig då det gäller svagheterna i de mer demokratiskt kontrollerade delarna av ekonomin. Om vi verkligen vill skapa en demokratisk ekonomi värd namnet är det skäl att komma ihåg, att problem som maktkoncentration och demokratiunderskott ingalunda är unika för den oligarkiska kapitalismen. Samma realism präglar också Dagersteds syn på privata, vinstmaximerande företag, som mycket väl kan ha en plats i den demokratiska ekonomin förutsatt att de inte ges möjlighet att tillskansa sig alltför stor makt.

Den största bristen med Dagersteds bok är att den i så hög grad fokuserar på kontrollen över produktionsmedel och -beslut, medan utformningen av det sociala skyddsnätet i den demokratiska ekonomin förbigås helt och hållet. Även om övergången till en mer socialistisk ekonomi i sig kan förväntas stärka arbetstagarnas ställning, borde en genuint demokratisk ekonomi också omfatta ett socialskydd som gör det möjligt för en enskild arbetssökande att tacka nej till usla löner och arbetsvillkor, utan rädsla för förlorat arbetslöshetsunderstöd eller andra sanktioner.

Pelle Dagersted: Nordisk socialism – På väg mot en demokratisk ekonomi. Verbal förlag, 2021.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.