Krigshot också på Balkan

av Christin Sandberg

Krigsretorik och planer på en egen bosnienserbisk separatistisk militär väcker stor oro i Bosnien och Hercegovina. I kombination med den sköra freden, bristande framtidsutsikter och den allt sämre ekonomiska situationen finns risk för sönderfall.

Vi har levt i negativ fred, det vill säga i avsaknad av krig, i alla dessa år sedan krigsslutet 1995, vilket inneburit ett spänt läge, men nu ser vi många tecken på att det är något värre på gång, säger Mira Vilušić på civilsamhällesorganisationen ”Ho Horizonti” i ett videosamtal från staden Tuzla i Bosnien och Hercegovina.

Den sköra fred som blev resultatet av Daytonavtalet år 1995 har förblivit just sådan, svag. I fredsavtalet delades makten mellan de tre stora folkgrupperna i landet – bosniaker, kroater och serber. De tre presidenterna som landet fick, och som var och en representerar en etnisk grupp, har omöjliggjort meningsfulla reformer och generell utveckling.

– Hela systemet bygger på att det ska finnas en konflikt mellan de tre folken – en maktdelning som utnyttjas av de styrande och som lamslagit landet. Och på sistone har vi hört krigsretorik från president Milorad Dodik om att Republika Srpska, (den serbdominerade delen som redan idag delvis är självbestämmande, red anm.) har för avsikt att distansera sig från nationella bosniska institutioner och istället skapa en parallell bosnienserbisk skattemyndighet, rättsväsende och inte minst en militär, säger Aida Zekić från Olof Palmes Internationella Center i Stockholm.

Maktdelningen i fredsavtalet har också inneburit att man inte kunnat ta itu med orsakerna till kriget. Till exempel går kroatiska, bosniska och serbiska barn ofta i olika skolor och deras skolböcker har olika innehåll utifrån vilken etnisk grupp barnen tillhör. Det finns även skolor där barn och ungdomar från olika etniska grupper inte går i samma klasser utan delas upp under dagen.

– I flera fall har ungdomarna själva protesterat och sagt att de vill gå i samma klass som sina jämnåriga kompisar, säger Zekić.

Vilušić säger att ”det är väldigt trånga kläder de ger oss medborgare”, och syftar på den etniska identitet som de bosniska medborgarna tvingas in i.

”Folk är trötta”

Invånarna i Bosnien och Hercegovina har levt i ett politiskt klimat präglat av spänningar sedan krigets slut. Republika Srpska har upprepade gånger hotat med att bryta sig loss från landet för att bli en del av Serbien. Sedan den nationalistiska serbiska ledaren Milorad Dodik valdes till en av landets presidenter har dessa hot nu börjat bli konkreta.

– Många bär fortfarande på svåra minnen från kriget som är svåra att läka när den politiska situationen är som den är, säger Aida Zekić.

Samtidigt försöker kvinnorättsaktivisterna och de andra, som orkar, i civilsamhällesorganisationerna arbeta över etniska och geografiska gränser. Men det är svårt. Det är en lång uppförsbacke utan slut. Framstegen under de tre decennier som gått är få.

– Folk är trötta. Det minsta de vill ha är ett nytt krig, säger Mira Vilušić.

Sedan förra hösten har läget förvärrats avsevärt. Inte minst efter att FN:s dåvarande höge representant, Valentin Inzko, använde sitt inflytande för att tvinga fram en lag i Bosnien och Hercegovina som förbjuder folkmordsförnekelse. Det skedde kort efter att FN-tribunalen i Haag slagit fast domen mot den bosnienserbiske generalen Ratko Mladić för folkmordet i Srebrenica – en beskrivning som många bosnienserber, däribland president Milorad Dodik, vägrar att acceptera.

Dodik har efter det höjt tonläget rejält och den hårda retoriken har även följts av handlingar. Dodiks parti Alliansen för oberoende socialdemokrater (SNSD) vill ändra landets grundlagar, har blockerat beslutsfattande och hindrat arbetet i flera statliga myndigheter. Bland annat har han blockerat skattebetalning till Bosnien och Hercegovinas huvudstad Sarajevo och initierat upprättandet av egna rättsliga instanser i Republika Srpska. Dodik och SNSD har successivt förflyttat sig i en nationalistisk riktning och uppvisat allt mer auktoritära drag. I dag är det ett nationalistiskt parti som uteslutits ur den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet.

Milorad Dodik hotar också att etablera en egen armé i Republika Srpska. Hans uttalade mål är ett utträde ur Bosnien och Hercegovina.

Närmar sig Putin

Varje gång inför valrörelsen brukar retoriken trappas upp. Men enligt historikern Sanimir Resic är det för enkelt att vifta bort det som händer med att det är valår och tonläget därför är högt.

Det finns flera tecken på att det är annorlunda den här gången.

– Dodik har etablerat goda kontakter med Rysslands president Vladimir Putin samt med Ungerns premiärminister Viktor Orbán, säger Resic som nu oroar sig för att Putin kan försöka destabilisera EU genom att skapa oreda även i Bosnien.

Han liknar Putins agerande idag med hur den serbiska ledaren Slobodan Milošević gjorde i det forna Jugoslavien.

När EU drog tillbaka delar av ett utlovat coronastöd till Bosnien och Hercegovina gick Orbán in och sade att han skulle ge det istället. USA utökade i januari sina sanktioner mot landet.

Men varken Vilušić eller Resic ser några verkliga effekter av sanktionerna.

– Putins krig och uppskruvade retorik mot omvärlden är något som Dodik skulle kunna dra fördel av, anser de båda.

Massiv landsflykt

Gorica Ivić som arbetar på en kvinnorättsorganisation i landets näst största stad Banja Luka, säger via en videolänk att även om de har levt med politiska spänningar alltsedan fredsavtalet, så finns det omständigheter som gör även henne extra orolig just nu.

– Folk är uppgivna. De har inte sett livssituationen förbättras under trettio år. Nu när pandemin och ekonomin förvärrats ytterligare med inflation och prisökningar som följd finns en risk att folk lutar sig mot Dodiks retorik och börjar tro att en delning av landet är lösningen, säger hon.

Ivić beskriver hur emigrationen från landet ökat avsevärt de senaste åren.

– Det är unga, välutbildade personer samt hela familjer som inte ser någon framtid här utan flyttar till andra länder, säger hon.

Enligt en FN-undersökningen vill nästan hälften av alla unga mellan 18 och 29 år emigrera.

Utflyttningen är en stor bidragande orsak till den minskande befolkningen i landet. Fram till år 2070 förväntas befolkningen sjunka till 1,6 miljoner från dagens 3,5 miljoner invånare. Bosnien har även bland Europas lägsta födelsetal och många unga väljer att starta familjeliv utanför det egna hemlandet.

Att kvinnorna aldrig deltagit, varken när freden förhandlades eller i någon större omfattning i politiken sedan dess, är en sorg. Situationen kunde varit så annorlunda.

– Många kvinnor arbetar i mycket underbetalda jobb, i den informella sektorn och på den svarta marknaden och har förlorat både inkomster och jobbmöjligheter under pandemin, säger Gorica Ivić.

– Vi ser också hur våld mot kvinnor har ökat under de här senaste två åren. Flertalet kvinnor hör av sig till oss och söker hjälp och skydd undan våldet, säger hon och understryker att även om lagarna ser annorlunda ut i de olika entiteterna i Bosnien så arbetar de som kvinnorättsorganisation med kvinnor från alla etniciteter och delar av landet.

Liknar 90-talet

Mira Vilušić menar att omvärlden måste reagera och agera. Det är inte längre hållbart att enbart civilsamhällesorganisationerna ansvarar för att upprätthålla relationerna mellan Bosniens alla medborgare när ledarna gör allt för att splittra dem.

– Internationella aktörer såsom EU interagerar enbart med de tre korrupta ”kungarna” som bara ser till sina egna intressen och inte bryr sig om varken Bosnien som land eller dess medborgare, säger hon.

Enligt Aida Zekić från Palmecentret är många besvikna på EU.

– Efter fredsavtalet hoppades folk på ett bättre liv, utveckling och medlemskap i EU. När det inte blev så och framtidsutsikterna aldrig ljusnade blev de djupt besvikna, inte minst på omvärlden som i mycket kom att projekteras i drömmen om EU.

Vilušić säger att även om många känner sig maktlösa, försöker de tänka på vad de kan göra. Bland annat har de skrivit flera öppna brev till EU-parlamentet för att uppmärksamma det på den kritiska situationen.

Hon berättar att det går obekräftade rykten om att det rör sig beväpnade legosoldater från grannländerna i landet.

– Det liknar den situation vi såg innan kriget bröt ut på 90-talet. Det går rykten. Människor är rädda. Många som lider av trauman och posttraumatisk stress sedan kriget på 90-talet mår sämre nu, säger Vilušić innan rösten bryts.

– Jag var optimistisk under kriget och efter, men kan inte vara det längre, säger hon samtidigt som tårarna tränger fram.

Kvinnor för fred

Kort efter att Ryssland attackerat Ukraina var Vilušić en av initiativtagarna till ett fredsnätverk av kvinnoorganisationer i ett upprop till stöd för de ryska feminister som i sin tur, i ett upprop för fred, uppmanat alla feminister i landet och i omvärlden att gå samman i kampen för att få ett stopp på kriget. Den stora frågan menar hon är hur man stoppar detta vansinniga anfallskrig liksom alla andra vansinniga krig och de ledare som använder våld för att ”utföra stora gärningar” i sitt folks namn.

Mira Vilušić önskar att kvinnor och unga pacifister skulle ha en starkare röst för att på ett mer effektivt sätt kunna motsätta sig krigets galenskap. Enligt henne är kvinnor idag inte tillräckligt organiserade och effektiva i sådana här situationer. Hon är ledsen och besviken över att en typ av maktgalna män, som hon ser som onda, fortsatt lyckas hålla sig kvar i ledande positioner på den politiska scenen i flera länder.

– Krig leder också alltid till ökad militarisering.

Det här ser Vilušić som en kalkylerad effekt av det som vi nu upplever. Hon fruktar att Ukraina efter kriget, oavsett utgång, kommer att vara ett område där destruktiva krafter kommer att utvecklas snabbt.

– Tyvärr är det efterkrigsupplevelser vi har sett i Bosnien och Hercegovina, säger hon och tillägger:

– Jag tror att fler kvinnor på tunga positioner skulle minska militariseringen och leda till större välstånd och fred i världen.

Foto: Alamy

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.