Globalt med Grüne: Go North, my son, go North

av Yrsa Grüne-Luoma

Den smältande isen i Arktis oroar miljöaktivister. Isbjörnarna får vika undan. Men nya möjligheter öppnas för utvinning av gas och olja samt utökade trafikmöjligheter till sjöss som skulle förkorta avståndet mellan Asien och Europa med veckor.

Hand i hand med ekonomiska intressen går den militära upptrappningen i området. Kina är intresserat av både utvinningar i Arktis och av nya fartygsleder i norr.

Detta kan vara en logisk förklaring till Kinas balansgång mellan Ryssland och väst när det gäller kriget i Ukraina, för när det gäller området i Arktis kontrollerar Ryssland en stor del.

Finlands och Sveriges Nato-ansökan har riktat det försvarspolitiska strålkastarljuset mot Östersjön och Finska viken. Det är både logiskt och berättigat – men ändå bara en del av helheten. Visst, här ligger Kaliningrad, viktigt för Ryssland. Men ett av president Vladimir Putins strategiska mål har varit att stärka Rysslands militära närvaro i norr. För det är där Ryssland har direkt tillgång till Atlanten, utan att behöva krångla sig ut genom några sund som fallet är när ryska fartyg ska ta sig ut genom Kattegatt.

Det norra militärdistriktet är det tredje största i Ryssland och den ryska Nordflottans högkvarter ligger i Severomorsk, Murmansk. Ryssland har målmedvetet satsat på modernisering. De nyaste ubåtarna, av vilka fem redan finns och ytterligare fem är under byggnad, har kapacitet att köra långa vägar under isen och avfyra missiler mot fiendemål genom isen. Varje ubåt i den nyaste klassen är försedd med 16 missiler där varje missil har 6 kärnspetsar.

Missilernas räckvidd är mer än 8000 kilometer.

Förbindelsen mellan Nordflottan och den ryska Stillahavsflottan med bas i Vladivostok har också utvecklats.

Nordflottan omfattar kustartilleri, marinflyg och andra enheter utöver själva flottan. Ryssland har i flera år rustat upp och tagit i bruk tidigare baser och också byggt nya längs sin kust i norr. Rysslands nordligaste militärbas ligger i Nagurskaja på ön Aleksandra i ögruppen som numera går under namnet Franz Josefs land. Ögruppen, som ligger öster om Svalbard, betraktades länge som ett område som inte tillhörde någon. Men år 1926 meddelade Sovjetunionen att området nu var ryskt.

På militärbasen har Ryssland hållit militärövningar där bland annat fallskärmsjägare har övat sina färdigheter att operera i syrefattiga förhållanden och extrem köld.

Natoländerna har inte heller varit overksamma. Tillsammans med sina nära partnerskapsländer Finland och Sverige har man regelbundet hållit flygövningar i arktiska förhållanden. Förre presidenten i USA, Donald Trump, försökte köpa Grönland av Danmark. När det inte gick förekom det uppgifter om inofficiella besök på ön Jan Mayen där man uppges ha undersökt möjligheterna att bygga en militärbas. Om de planerna förverkligas, innebär det att kontrollen över rysk trafik i området skärps.

År 2018 grundades Natos nyaste operativa center i Norfolk som ett svar på det hot man upplevde från ryskt håll.

I Norfolk finns nu världens största marinbas och här håller man ett skarpt öga på det förändrade säkerhetslandskapet i norr.

När Finland blir medlem i Nato kommer alliansens gräns i norr inte att vara den 200 kilometer långa gränsen mellan Norge och Ryssland, utan 1540 kilometer, vilket har betraktats som ett orosmoment i synnerhet på finländskt håll.

Men det är inte antalet kilometer totalt sett som är avgörande, utan antalet strategiska kilometer. Ryssland har knappast Karelen i fokus. De strategiska gränskilometrarna utgörs fortfarande av gränsen längst norrut mot Kolahalvön där Nato har varit en granne för först Sovjetunionen, senare Ryssland, sedan 1949. Som medlem i Nato har Finland och Sverige också förpliktelser för denna strategiska gräns.

Mycket uppmärksamhet ägnades Arktis när Finland var ordförande för Arktiska rådet 2017-2019. Ryssland tog över ordförandeskapet från Island för ett år sedan och lämnar det 2023.

Arktiska rådet har inte militära frågor på sitt bord. Men när Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina fördömde sju av Arktiska rådets åtta medlemmar – de fem nordiska länderna samt USA och Kanada – Rysslands agerande och meddelade att det arktiska internationella samarbetet nu gör ett uppehåll. Rysslands högste representant i rådet, Nikolaj Kortjunov, sade till tidningen Barents Observer att Finlands och Sveriges beslut att söka Natomedlemskap kommer att  påverka också Rysslands handlande i norr. Han uttryckte sig ändå med en viss försiktighet som lämnar rum för tolkningar. Kortjunov sade att det avgörande är vad det finska och det svenska medlemskapet tillför när det gäller säkerheten i Arktis.

Officiellt har ”High North” länge deklarerats som ett område där man försökt minska spänningarna. Men när havsisen ligger kvar under en allt kortare tid av året och genom att fartygslederna så småningom blir segelbara året runt kommer man åt de reserver av olja och gas som tidigare varit oåtkomliga. En stor del av dessa reserver ligger på ryskt territorium. Nordostpassagen går också till stor del längs den ryska kusten, vilket i synnerhet intresserar Kina.

Det råder inte heller enighet kring om farleden längs Nordostpassagen ska följa principen om att havet ska vara tillgängligt för alla enligt FN:s havsrättskonvention UNCLOS. Ryssland har tidigare låtit förstå att landet kommer att uppbära en avgift för fartyg som vill segla den vägen.

Ekonomiska intressen går hand i hand med militär beredskap. EU, Nato och väst kan strypa importen av fossila bränslen från Ryssland, som man planerar göra. Men att få igenom ett universellt beslut om detta måste nog betraktas som långsökt.

Och även om fokus för Finland och Sverige ligger på våra kuster är det viktigt att förstå att säkerheten i Östersjön är nära förknippad med säkerheten i Arktis och Ishavet.

Norr verkar inte uppmärksammas just nu. Men också Finland och Sverige borde lyfta blicken norrut.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.