Centern illustrerar varför folk avskyr politiker

av Janne Wass

Politikerhatet är en av de mest destruktiva krafterna i vårt samhälle. Vare sig det handlar om lokaldemokrati i en kommun med några tusen invånare eller riksdagen, finns det en utbredd uppfattning om att beslutsfattare inte gör annat än roffar åt sig själva makt och pengar och fattar beslut som i första hand ska gynna deras närmaste, medan de bryr sig katten om ”den vanliga människan”. 

Politikerhatet tar sig uttryck i många olika former, från näthat och hot till ett ointresse att alls befatta sig med politik, samt en dragning till protestpartier som med illa underbyggda löften om enkla lösningar på svåra problem framställer sina kandidater som ”anti-politiker”. Den farligaste följden av denna avsky mot politiker är ändå den desillusion som den ger upphov till. Följderna har vi sett i USA, där tilltron till hela det demokratiska samhällsbygget är på god väg att falla i spillror. 

 

Den som alls rört sig i de politiska korridorerna och verkligen träffat människorna bakom portföljerna inser snabbt hur mycket folk det finns inom den ”politiska klassen” som genuint och självuppoffrande arbetar för det allmänna goda. Problemet är att det bara krävs några rötägg för att väljaren ska konstatera att ”alla politiker är lika goda kålsupare”, och ge upp på hela vårt demokratiska system. 

Centerns agerande under de senaste månaderna har effektivt illustrerat exakt den typ av agerande som gör att folket tappar tilltron till sina beslutsfattare. Först satte sig partiet på tvären gällande sametingslagen – en lag som så gott som hela resten av riksdagen anser att bör förnyas å det snaraste – och i skrivande stund river centerpartistiska riksdagsledamöter upp miljöskyddslagen som regeringen – inklusive Centern – redan förhandlat fram. 

 

Den enda orsaken till Centerns trilskande är att riksdagsvalet närmar sig och partiets popularitet är rekordlågt där det kämpar strax över tioprocentsstrecket. Frågor som gäller miljö och markanvändning har varit stötestenar för C i denna center-vänsterregering, det vet vi, på samma sätt som Nato och strejkfrågan har varit svåra att svälja för Vänsterförbundet. Här har vi ändå sett två helt motsatta tillvägagångssätt. Medan Vf medvetet har riskerat medlemskårens ilska och valt att inte göra symbolpolitik, har C på sistone gripit varenda chans partiet fått för att spela hemåt och framstå som tuffa inför sina kärnväljare, även om det betytt att man rivit upp redan ingångna överenskommelser och riskerat fullskalig regeringskris. 

Demokrati handlar om kompromisser. Men det handlar också om tillit. För att demokratin ska fungera, måste beslutsfattare agera enligt vissa överenskomna regler. Har man en gång godkänt ett regeringsprogram, så får man hålla god min och bita ihop då det implementeras. Om ett parti inte ens kan hålla sina löften till sina regeringspartners, hur ska då folket kunna tro på att partiet håller sina löften till oss?

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.