Växande extremhöger i Argentina

av Jon Weman

Det misslyckade attentatet på Argentinas vicepresident Cristina Fernandez de Kirchner kan ses i relation till en bredare utveckling i landet, med en ny, framväxande högerextremism.  

 

På kvällen 1 september, när Argentinas ex-president och nuvarande vicepresident Cristina Fernandez de Kirchner lämnade sin lägenhet i centrala Buenos Aires för att hälsa på anhängare utanför, klev Fernando Sabag Montiel fram bakom henne, bara på något stegs avstånd, och riktade en pistol mot hennes huvud och tryckte av två gånger. Vapnet klickade. Hans beväpnade arm fastnade på en amatörvideo, men många kringstående, liksom Fernandez de Kirchner själv, märkte aldrig att något hänt. Andra reagerade dock och grep honom på platsen.

Juan Grabois, ledare för en av de största sociala rörelserna i Argentina, kommenterade att om pistolen fungerat ”hade vi vaknat upp till ett annat land”. Vad han menade var att landet då dragits in i ett oöverskådligt kaos med stora och antagligen våldsamma protester. Det var knappast någon överdrift. Även efter det misslyckade attentatet gick alla av landets större fackfederationer ut i endagsstrejk och stora demonstrationer drog genom centrala Buenos Aires – det är inte svårt att föreställa sig hur reaktionerna blivit om det lyckats.

 

Gripanden och konspirationsteorier

Attacken kommer också i en redan spänd politisk situation. Anhängarna var samlade utanför Fernandez de Kirchners lägenhet för att visa sitt stöd för henne efter att en domstol några veckor tidigare, efter över ett årtionde av olika utredningar (varav flera lagts ned) beslutat att åtala henne för förmodad korruption. Direkt efter tillkännagivandet samlades stora demonstrationer på Plaza de Mayo utanför presidentpalatset och ropade slagord som ”om de rör vid Cristina, vilket kaos det kommer bli”.  

Bara timmar efter mordförsöket spreds konspirationsteorier av anonyma konton på sociala medier: var det inte omöjligt för någon ur allmänheten att komma så nära vicepresidenten? Syntes det inte på filmen att personen egentligen inte försökte trycka av? Spekulationerna blev inte mindre av att polisen i sitt första försök att öppna gärningsmannens lösenordsskyddade mobiltelefon lyckades radera innehållet. Snart spreds – självmotsägande, som ofta i sådana sammanhang – teorier om att attentatet var någon form av montage för att väcka sympati för den ansatta vicepresidenten.

Efter hand blev den förklaringen allt svagare. Tre ytterligare gripanden följde efter att polisen identifierat en högerextrem cell inom organisationen Revolucion Federal, kallad ”sockervaddsbandet” i medierna eftersom de rekognoserat under täckmantel av försäljare av denna sötsak. Deras kommunikation gav en bild av en dysfunktionell och föga professionell grupp, som poserade med vapen på sociala medier, skällde ut varandra och öppet diskuterade attentatet i enkelt dekrypterade meddelanden. 

 

Politiska kopplingar

Utredningen har också lämnat en del fascinerande frågetecken. Revolucion Federal tycks via ett företag utan verksamhet ha fått finansiering från personer ur den tidigare högerpresidenten Macris parti PRO. Ännu märkligare är en kommentar som Gerardo Milman, parlamentsledam0t från PRO, enligt ett vittne ska ha fällt: ”när de dödar henne kommer jag vara borta härifrån” – konversationen ska ha ägt rum den 30 augusti, och Milman reste mycket riktigt från Buenos Aires dagen därpå, samma dag som attacken genomfördes. Uttalandet har inte bekräftats av någon annan, men övervakningskameror styrker att både Melman och vittnet befann sig tillsammans på den plats den senare påstår.

Förundersökningen har dock hittills inte rotat särskilt djupt i de spåren.

− Det finns en tydlig ovilja från domaren och polisen att försöka spåra pengar, att utreda kopplingarna mellan den här lilla gruppen och den större miljö de rörde sig i, och mellan den miljön och den etablerade högern, säger Franco Mizrahi, journalist på webbtidningen El Destape som bevakar fallet.

Med några års eftersläpning efter bolsonarismen i Brasilien har länder som Argentina och Chile idag fått en ny extremhöger, med många likheter med den västerländska alt-högern, moderniserad och mer anpassad till sociala medier.

Ny extremhöger i Argentina

Fernandez de Kirchner själv attackerade i november ”domarpartiet” för att de ”vill se mig antingen död eller i fängelse”.

Med några års eftersläpning efter bolsonarismen i Brasilien har länder som Argentina och Chile idag fått en ny extremhöger, med många likheter med den västerländska alt-högern, moderniserad och mer anpassad till sociala medier. I Argentina identifierar sig den största gruppen som ”libertarianer” och dess största stjärna är ekonomen Javier Milei, som bland andra ultraliberala uttalanden sagt att han ”principiellt, i framtiden, inte ser något hinder för föräldrar att sälja sina barn”. Liksom Bolsonaro ser han också liberala vapenlagar av USA-typ som en lösning på brottsligheten. ”Sockervaddsbandet” hade dokumenterade kontakter med bland annat en känd  libertariansk radiopratare och Youtubare, El Presto.

− Samtidigt finns det också kopplingar till gamla nätverk som överlevt sedan militärdiktaturernas dagar, säger Franco Mizrahi.

Rättsprocesserna och attentatet har, å andra sidan, tillsammans fått regeringens anhängare att gå in i en extrem försvarsposition, och kanske står det i vägen för vad som kunde varit en nyttig omprövning. Medan det är uppenbart att det argentinska rättsväsendet letat efter skäl att åtala Cristina Fernandez de Kirchner, och samma rättsväsende verkar ovilligt att gå till botten med utredningen av mordförsöket mot henne, är det också sant att det finns omständigheter som pekar på verklig korruption under hennes regering, vare sig hon kan visas personligen ha berikat sig eller inte. Den sortens nyanser blir dock svåra att uttrycka i ett allt mer polariserat land.

 

Foto: Wikimedia Commons

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.