I det flytande guldets land

av Joakim Rådström

Indonesien är världens största producent av palmolja. På Borneo irriterar man sig på EU:s beslut att fasa ut användning av palmolja i biobränslen från och med 2030, och stoppa import av palmolja som bidragit till avskogning. 

 

Rysslands invasion av Ukraina har snabbt drivit upp priserna på bland annat rapsolja, och många livsmedelstillverkare har nu istället börjat använda palmolja i sina produkter. Parallellt har jakten på eftertraktade biodrivmedel gjort att producenter blandat in palmolja i bränslemixen. Men nu ska det bli stopp för denna utveckling, åtminstone inom EU.

I slutet av förra året kom Europaparlamentet och Europeiska unionens råd överens om att förbjuda import av produkter som kan anses ha bidragit till avskogning. När den nya förordningen har trätt i kraft kommer producenter och handlare att få 18 månader på sig att anpassa sig till de nya reglerna (undantaget småföretag, som får en längre anpassningsperiod).

Den nya förordningen kommer att förbjuda import av palmolja och dess fraktioner, tillsammans med andra råvaror som kaffe, soja och kakao, kopplade till avskogning. Alla varor som har producerats sedan den 31 december 2020 kommer att beröras.

En av dem som har sett till att det blir så är den tjeckiska EU-parlamentarikern Kateřina Koneč.

– Detta är mycket goda nyheter, eftersom importörer kommer att tvingas se till att deras import genomförs på ett hållbart sätt, vilket leder till minskad avskogning, berättar Konečná per mejl.

Konečná hoppas också att EU, i och med att de är först med denna sorts förordning, kommer att inspirera andra länder och regioner att anta liknande regler.

 

Ingen mer palmolja i tanken

Parallellt har också unionen beslutat att fasa ut palmolja som blandning i biodrivmedel från 2030. Pär Holmgren, EU-parlamentariker som är invald för Miljöpartiet i Sverige och sitter i partigruppen De gröna, förklarar bakgrunden per telefon.

– Biodrivmedel klumpas ofta ihop när man diskuterar klimatnyttan. Men det är en enorm skillnad på om vi till exempel producerar lite biogas här uppe hos oss jämfört med palmoljeproduktion som ofta har väldigt stor negativ påverkan på klimatet, säger han.

Forskning har visat att palmolja, något oväntat, kan ha tre gånger så negativ klimatpåverkan som vanliga fossila bränslen – inte minst genom substitutionseffekten, där monokulturer av oljepalmer ersätter klimatnyttigare och biologiskt mycket rika biotoper som regnskog.

Vissa drivmedelsföretag har blandat palmolja i sina biobränslemixer, andra har vägrat använda den. Merparten av bränsleproducenterna använder dock palmoljebiprodukten PFAD. Finska Neste, världens största producent av biodiesel och flygdiesel, levererar PFAD till den nordiska marknaden, och har flera gånger kritiserats för att man använder sig av miljömässigt och socialt oansvariga leverantörer.

 

Miljörättvisa eller diskriminering?

Borta i Sydostasien är debatten ändå en helt annan, och de stora producentländerna Indonesien och Malaysia förstår inte kritiken. Länderna säger sig bli orättvist diskriminerade, och skickar högnivådelegationer till EU för att få unionen att ändra åsikt.

Vi besöker staden Pangkalan Bun på indonesiska Borneo, och träffar Henky Satrio Wibowo, hållbarhetschef vid stora palmoljekoncernen Sawit Sumbermas Sarana. Tidigare har han bland annat jobbat sex år på en miljöorganisation.

– Vi är många som tycker det är underligt att EU har gått in på den här vägen nu. För genom kriget i Ukraina har produktionen av matolja gått ned rejält – och det påverkar redan folk i EU. Priserna blir höga, påpekar han när vi åker mot plantagerna.

Att nu inte Sawit Sumbermas Sarana kommer att få sälja sina produkter till EU ser han inte som något större problem. Istället kan de sikta mot marknaderna i USA, Indien eller den redan idag största kunden Kina. Dessutom menar Wibowo att företaget tar långtgående hållbarhetshänsyn både inom ramen för certifieringsstandarden RSPO och frivilligt därutöver.

– Här har vi ett område som bara är till för bevarande av biologisk mångfald, inte plantering. Det är en del av vårt ansvar som odlare. Vi rapporterar genom RSPO-standarden, och rapporterna måste först bekräftas hos en fristående kontrollant.

RSPO har dock kritiserats upprepade gånger, eftersom miljöorganisationer anser att certifieringen styrs av palmoljeföretagarna själva, och inte i tillräcklig grad begränsar avskogning. Andra rapporter har samtidigt pekat på att certifierade odlingsområden har medfört väsentligt större sociala och miljömässiga nyttor än ickecertifierade områden.

 

Palmolja och nötkött

Vi åker genom företagets planteringar: kilometer efter kilometer med oljepalmsmonokultur. Smala ljusstrimmor silas genom palmbladen ned till marken nedanför. Under palmerna växer endast gräs och annan enklare lågvegetation. Det är tyst, med undantag för bladens rasslande, till stor skillnad från regnskogen på andra håll.

Här och där skymtar även några kor fram mellan palmerna. Som ett led i Sawit Sumbermas Saranas hållbarhetsarbete samdriver ägarbolaget oljepalmsodlingen med köttboskapsuppfödning. Vi stannar till vid en av rancherna, där kossor står och tuggar i sig en pelleterad mix av palmfruktsrester och kassava. På andra håll får boskapen gå runt i palmplantagerna och beta ogräs.

– Vi delar förtjänster inom företagsgruppen. Mängden växtgifter som krävs till plantagerna kan minskar, och det behövs 70 procent mindre foder tack vare att boskapen kan beta i plantagerna, berättar Henky Satrio Wibowo.

 

Rejäl inkomstkälla

En skylt vid vägen guidar oss till ett inköpsföretag av palmfrukt. Vi stannar till för att titta och klämma på den populära, ökända grödan. När man trycker på frukterna märker man snabbt vilket otroligt högt oljeinnehåll de har. Av just den anledningen slipper odlarna dessutom skadedjur, förutom råttor, som är de enda som behöver hållas efter på plantagerna.

Att palmolja är lönsamt råder det inget som helst tvivel om. Priserna får röra sig inom ett smalt intervall som bestäms av regeringen. Flera uppköpsföretag finns etablerade i området vi besöker, och skyltar tydligt med hur mycket de erbjuder per kilo oljepalmsklasar. Ett av dem, MUA, erbjuder 2 550 rupier per kilo, eller cirka 16 eurocent – men då kan en enda klase väga 20, 40 och ibland till och med 60 kilo. Varje palm kan bära flera klasar, och ger skörd i ett fantastiskt tempo – omkring varannan vecka, eller 24 gånger per år.

För ett hektar palmoljeträd kan en bonde få motsvarande runt 123 euro per skörd. Med två skördar i månaden blir det 246 euro.

– Och de flesta bönder häromkring har i alla fall två hektar, påpekar Wibowo.

Därmed får bönderna in motsvarande uppåt 492 euro i månaden. Det är tre gånger den genomsnittliga inkomsten i landet. I valet mellan miljö och goda inkomster blir det snabbt tydligt var många indonesier står idag.

 

Foto: Joakim Rådström

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.