Det är ett minst sagt ambitiöst projekt som den Finlandsbördiga svenska journalisten och musikern Thella Johnson tagit sig an med debutromanen Fred, som spänner sig från 1945 fram till 2015 med både Finland och Sverige (och till en liten grad Irak) som skådeplatser, och familjen Kansa som nav.
Ramberättelsen utgörs av den 35-åriga berättaren Elina Kansa, en självutnämnd lätt vimsig och pratig Scheherazade, som berättar sin familjehistoria för sin irakiska styvfar Bodi och sin förälskelse Lahtela – överinspektör för det lokala flyktingcentret – medan en argsint flyktingfientlig mobb härjar utanför bageriet där de befinner sig.
Det är en sprakande och krängande familjebiografi som målas upp. Allting tar vid strax efter krigsslutet 1945, då berättaren Elinas morfar, Tapani Kansa (endast namne till sångaren Tapani Kansa), stiger in i sin promenadsko där det visar sig finnas en död mört. Det blir startskottet till berättelsen som genom avkrokar och krumbukter tar sig genom den utvidgade familjen Kansas tid i Björneborg, flytt till Sverige, och slutligen till Kemi kring 2015 då flyktingkrisen råder.
Det är ett slags kollektiv roman där familjen Kansa får företräda folket (det finländska och det svenska) under fredstid. Det blir en berättelse om, som Elina själv säger: ”om vad krig har gjort med oss, vad fred har gjort med oss.” Vad freden gör med romanens många karaktärer som passerar revy är inte alltid smickrande, men Elina berättar med gott humör och ofta glimten i ögat om alkoholism, narkotikahandel, mobbning, flyktingfientlighet och utslagenhet. Det hela blandas ihop med alla de otaliga anekdoterna och andra lustiga utsvävningarna som inte gör det här till en på något sätt sorgmodig eller allvarsam roman.
Berättarstilen speglas också i själva språkanvändningen i romanen: det är ofta långa meningar med parenteser, kommatecken, tankstreck, kolon och semikolon, och inte sällan med finska ord och uttryck som slängs in lite här och där. Ett flödande, våghalsigt tempo som möjliggör anekdoterna och utvikningarna – till och med inom samma mening.
Det märks att Johnson gjort en gedigen research för romanen, där fantastiska och fantasifulla element, som nyandliga mostrar med övernaturliga krafter, bakelsen Pavloska Runeberg och berättaren Elinas spådomsförmågor, blandas med faktiska historiska händelser (OS i Helsingfors, Berlinmurens fall och 9/11), liksom populärkultur.
Men romanens svulstighet och yvighet blir ändå på över 400 sidor till slut utmattande. Jag börjar uppleva utvikningarna och lustigheterna som tillgjorda, eller får det bara inte att slå an. Det börjar kännas som att sitta fast på familjen Kansas båt, m/s Kanans skönhet, som kränger och skvalpar runt mellan Sverige och Finland, utan att hitta ett ankare att hålla i.
Med det sagt är Fred ett imponerande bygge, speciellt för att vara en debutroman, och ifall Johnson fortsätter med det episka berättandet kan nog nästan vad som helst manas fram ur den pennan.
Thella Johnson:
Fred.
Norstedts, 2023
