Stödet för pälsnäringen ska igen mätas i riksdagen, tack vare ett medborgarinitiativ. Pälslobbyn har gått till motattack – men håller dess argument? Janne Wass har granskat 10 av de vanligaste försvaren för pälsnäringen.
Ett medborgarinitiativ som kräver att pälsdjursuppfödning ska förbjudas samlade de behövliga 50 000 underskrifterna för att riksdagen ska tvingas behandla frågan på under ett dygn. Resultatet är knappast förvånande. Enligt olika opinionsmätningar vill omkring hälften av finländarna förbjuda pälsnäringen helt och hållet, medan kring 80 procent motsätter sig pälsuppfödning i sin nuvarande form.
Från branschens sida har man beskrivit 2023 som ett ödesår för pälsnäringen. Coronakrisen och exportembargot till Ryssland har drastiskt minskat både produktionen och efterfrågan på päls. Striktare djurrätts- och miljökrav, samt höga energipriser, har under många år minskat lönsamheten. Senaste bakslag är nya utbrott av fågelinfluensa, som också tvingat djuruppfödare att avliva sina djur. Detta i kombination med branschens omstridda rykte har också skapat problem med återväxten inom branschen.
Pälsnäringens starkaste försvarare har traditionellt funnits inom Centern och SFP. 90 procent av all inhemskt producerad päls kommer från Österbotten, SFP:s starkaste fäste, och partiet har också aktivt försvarat näringen. Men även inom dessa två partier syns splittringar. Både Centerns ungdomsförbund och Svensk Ungdom i Helsingfors har krävt att pälsuppfödning ska förbjudas (vilket visserligen röstats ner av SU:s kongress både 2019 och 2023), och flertalet namnstarka SFP:are har stött ett förbud. Det är knappast förvånande att flera av pälsmotståndarna återfinns bland dem som kritiserat SFP:s medverkan i den nuvarande regeringen. Diskussionen om pälsnäringen kommer utan tvekan under den pågående regeringsperioden att ytterligare fördjupa klyftan inom SFP – en klyfta som något hårdraget kan framställas som en mellan Österbotten och södra Finland.
Finland är efter Danmarks drastiska avlivningsåtgärder under covidpandemin det enda nordiska landet med en signifikant pälsexport. 19 europeiska länder har förbjudit pälsfarmning, och flertalet andra, inklusive Tyskland och Sverige, har lagt ner största delen av pälsfarmerna på grund av striktare djurrättsföreskrifter. Finland är EU:s största exportör av rävpäls, och den största marknaden är den ryska över- och medelkassen. En artikel i Euronews från januari 2022 beskriver Finland som en anomali i ett Europa som håller på att avveckla pälsuppfödningen. Merparten av de stora internationella modehusen och återförsäljarna har dumpat pälsen.
Den finländska pälsnäringen har visserligen visat sig vara politiskt resilient. Det första medborgarinitiativet för att förbjuda pälsuppfödning överlämnades till riksdagen 2013, men endast två partier, De gröna och Vänsterförbundet, stödde då förslaget. SDP har i dag sällat sig till dem som stöder en utfasning av pälsnäringen, men pälsuppfödningen torde fortsättningsvis ha ett stabilt stöd i riksdagen, åtminstone om gruppdisciplin förutsätts i omröstningen. SFP kan efter sin uppoffring för regeringens rasister nog lösa in en gentjänst genom att förutsätta enade led bland regeringspartierna angående pälsnäringen. Även om några fria radikaler i regeringen röstar annorlunda, räcker det antagligen med att oppistionspartiet Centern stöder regeringens försvar för pälsen för att det ska gå att sopa problemen under mattan igen. Att bara begrava problemet och låtsas som om det regnar skulle ändå vara en kortsiktig och skadlig lösning – också för pälsfarmarna.
Pälsnäringen sysselsätter i dagens läge kring 2000 personer i Finland. Om pälsdjursuppfödning förbjuds betyder det att 2000 personer som idag arbetar inom branschen på sikt kommer att fråntas rätten att utöva sitt yrke. Det skulle vara ett näringspolitiskt radikalt beslut, och det är viktigt att staten ser till att det redan innan ett beslut fattas finns en klar och tillräcklig plan för hur dessa människor ska kompenseras och stödas, så att det inte leder till arbetslöshet, fattigdom och utsiktslöshet.
Ovanstående är centralt att påpeka. Ett av de flitigast upprepade argumenten mot en utfasning av nämligen just det att ett förbud av pälsdjursuppfödning skulle leda till misär bland uppfödarna. Detta argument, och några andra av de oftast framförda argumenten mot ett förbud ska vi härunder granska.
- Pälsuppfödning är en laglig näring och kan därför inte förbjudas.
– Ett något korkat, men ändå ofta framfört argument. Allt är naturligtvis lagligt som inte är i lag förbjudet, och det är riksdagens roll att genom lagstiftning bestämma vad som är lagligt och vad som inte är det. Som ovan påpekat, är pälsuppfödning olagligt i 19 europeiska länder.
- Ett förbud gör 2000 personer arbetslösa i ett slag.
– Det här argumentet bygger på tanken om att pälsdjursnäringen skulle förbjudas över en natt. Ingen har föreslagit något sådant. De politiska partier som förespråkar ett förbud talar om en gradvis utfasning av pälsnäringen, med gott om tid för omställning, pensionslösningar och omskolningar. Denna process skulle till exempel kunna innebära statlig kompensation för utebliven inkomst, och/eller olika stöd för en omstrukturering av verksamheten på gårdarna för annan verksamhet. Som SDP:s Johan Kvarnström säger i en intervju i HBL, har staten redan klara modeller för den här typen av omställningar. Inhemska exempel är till exempel omställningen efter UPM:s nedläggning av pappersfabriken i Kajanaland 2008 eller regeringen Marins omställningsprogram för torvbranschen. Ett utländskt exempel är Storbritannien, där man helt enkelt gjorde det mer lönsamt att satsa på annan verksamhet än pälsdjursuppfödning, vilket fick många uppfödare att frivilligt inleda en omstrukturering. Lantbruksbranschen är i ständig förvandling, och en utfasning av pälsdjursnäringen skulle vara en av de, historiskt sett, mindre omställningarna som skett under de senaste 100 åren.
- Päls är ett ekologiskt alternativ.
– Inga oberoende forskningsresultat stöder det här argumentet, trots att den finländska pälslobbyn idag använder det som sitt främsta argument. En studie utförd av Foodsteps, ett företag som specialiserar sig på uträkning av klimatavtryck, publicerades i år av The Humane Society, och visar att pälsens klimatavtryck är flerfaldigt större än alla andra textilalternativs. Ett kilo minkpäls ger upphov till 31 gånger mer klimatutsläpp än bomull och rävpälsar 23 gånger mer. Rävpälsen har också ett 18 gånger större klimatavtryck än polyester och akryl. Rävpäls har enligt undersökningen ett dubbelt så stort klimatavtryck som ylle. Pälsuppfödning kräver fem gånger mer vatten än bomull och 100 gånger mer än polyester, och orsakar 100 gånger mer vattenföroreningar än bomull. De enda kategorierna där päls stod sig någorlunda jämnt med bomull var i fråga om markanvändning och avfallsmängd.
Ett motargument mot Foodsteps undersökning kan vara att den inte gör den finländska pälsindustrin rättvisa – branschorganisationen Fifur framhåller gärna att den inhemska produktionen är mer ekologisk än genomsnittet. En undersökning gjord av Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi (MTT) – och beställd av Fifur själv – visar också siffror som ser bättre ut än Foodsteps undersökning, men som fortsättningsvis tillbakavisar påståendet att päls skulle vara mer ekologiskt än alternativen. MTT har undersökt pälsplagg med motsvarande plagg gjorda av a) bomull och polyester, b) bomull och akryl och c) akryl.
MTT mätte a) utsläpp av koldioxid, b) övergödning av vattendrag och c) försurande utsläpp. I alla tre kategorier var minkpäls överlägset sämst och rävpäls näst sämst. Ett plagg gjort av bomull och akryl hade enligt denna undersökning endast en tredjedel av koldioxidutsläppen för en rävpäls, och i fråga om de andra två kategorierna var päls inte ens jämförbart med de övriga alternativen.
Studien är visserligen från 2011, och pälsindustrin i Finland har blivit mer ekologisk. Fifur skryter med pälsens ekologiska kvalitet, men på förbundets webbsida finns endast en forskningsrapport som stöder dess argument – nämligen en om att pälsen har lång livslängd och förmultnar snabbt. På Fifurs webbsida berättas visserligen om flertalet projekt för att minska branschens klimat- och miljöavtryck, och det finns av allt att döma en genuin vilja inom näringen att förbättra situationen. Flertalet projekt för att minska på klimat– och miljöavtrycket har inletts, men på Fifurs webbsida, som samlar förbundets pressmeddelanden sedan 2016, finns inte ett enda forskningsresultat som skulle peka på några signifikanta förbättringar i klimatavtrycket sedan 2011.
I väntan på undersökningar som visar motsatsen kan man anta att pälsuppfödningen inte förändrats på ett så grundläggande plan att den i dag skulle vara mer ekologisk än andra alternativ.
- Fuskpäls innehåller mikroplast
– Ett annat vanligt argument från pälslobbyn är att fuskpäls innehåller mikroplaster. Detta är alldeles sant – förutsatt att man köper fuskpäls som innehåller mikroplaster. Det finns dock i dagens läge ekologiska alternativ till plastbaserad fuskpäls baserad på växtfiber.
- Man kan inte stänga farmerna och släppa ut djuren i naturen.
– Nej, naturligtvis inte. Därför talas det också om en gradvis utfasning av pälsnäringen.
- Det är bättre att köpa lite oetisk finländsk päls än mycket oetisk kinesisk päls.
– Visst är det så att om Finland slutar producera päls, köper fler päls annanstans ifrån, möjligen mindre etiskt producerad sådan. Det är dock inte nödvändigtvis ett hållbart argument för fortsatt pälsuppfödning i Finland. Byt ut pälsen mot något annat: Finland borde börja producera kokain för att vi kan göra det mer etiskt än Mexiko. Finland borde börja exportera hundkött för att vi avlivar hundar mer etiskt än kineserna. Låt mig slå din hustru, för jag slår henne lite mer försiktigt än du. Argument av det här slaget håller inte.
- En nedläggning av pälsnäringen skulle slå hårt mot den finländska ekonomin.
– Man kan förstås ha olika åsikt om vad “slå hårt” innebär, men i ljuset av statistiken är den finländska pälsnäringens värde för den finländska ekonomin på inga sätt avgörande. År 2022 stod kemikaliebranschen för drygt 21 procent av exporten, pappersindustrin för närmare 13 procent och virkesbranschen för kring 5 procent. Teknologiindustrin stod för drygt 11 procent av exporten. Nettoexporten av päls stod år 2021 för 0,2 procent av Finlands totala export.
Jag skriver här “nettoexporten”, eftersom merparten av all päls som exporteras från Finland faktiskt inte kommer från Finland. Finland exporterade 2021 päls för ett värde av 358 miljoner euro. Samtidigt importerades päls för ett värde av 232 miljoner euro, trots att det säljs väldigt lite päls i Finland. Orsaken är att den huvudsakliga pälsexporten i Finland utförs på den finländska pälsföretaget Saga Furs pälsauktioner som vanligen genomförs fyra gånger i året. Största delen av pälsarna som säljs på auktionen är de facto utländska pälsar, men eftersom de köpts in av Saga Furs, räknas deras försäljning också till den finländska bruttoexporten av päls. När Fifur påstår att Finland 2021 exporterade päls för över 380 miljoner euro, är det bruttoexporten som avses. Nettoexporten var endast 126 miljoner euro.
Fifur överdriver på sin webbsida även den sysselsättnings- och skattemässiga betydelsen av pälsnäringen. Fifur uppger att branschen sysselsätter över 3000 personer, men som Yles MOT-program visade i februari baserar sig detta på ett räknefel (en grupp har räknats två gånger), och siffran är egentligen knappt 2000. Också i fråga om branschens skatteintäkter använder sig Fifur av ett kreativt sätt att räkna, påpekade MOT-programmet. Sedan 2015 har Fifur räknat in socialförsäkringsavgifter och moms, vilket inte vanligtvis räknas då en branschs skatteintäkter räknas. För 2021 rapporterade Fifur skatteintäkter på 87 miljoner euro, men av dessa bestod 60 miljoner av just socialavgifter och moms. Räknat på det sedvanliga sättet, inbringade pälsnäringen alltså 27 och inte 87 miljoner euro. Efter kritiken har Fifur slutat räkna med momsen, men räknar fortfarande in socialförsäkringsavgifterna.
- Finländska rävar mår bra.
– Utan tvivel lever de finländska rävarna ett bättre liv än de kinesiska. Huruvida de “mår bra” beror sedan på vad man menar. Djurrättsaktivister som fotat och filmat på rävfarmer har dokumenterat flertalet fall av rävar som lider av vanskötsel. Fifur tillbakavisar kritiken med att aktivisterna visat upp de värsta exemplen, som inte motsvarar gemene rävs tillstånd. Det har Fifur antagligen helt rätt i. Man kan sedan fråga sig om det är ett gångbart argument att “bara vissa rävar mår dåligt”.
Finska rävar bor i burar om ca en kvadratmeter. Rävar tillryggalägger i vilt tillstånd flera kilometer om dagen. Detta förnekar inte Fifur, men säger att orsaken till att vilda rävar rör på sig är att de tvingas till det av omständigheterna – de springer för att jaga mat och föröka sig. Enligt Fifur får rävarna pippa och äta på farmen utan att de behöver springa runt, och därmed har de i fångenskap inget behov av att springa, och är således nöjda och välmående.
Biologer noterar dock att räven inte odlats i fångenskap i mer än 100 år, och att det evolutionärt utvecklade behovet av att springa på den tiden inte har hunnit avlas bort. Räven är fortfarande ett djur som vill ha stort revir att röra sig på, oberoende av mat och sex.
Man kan argumentera för att merparten av de finska rävarna inte lider av fysiska smärtor eller allvarliga psykiska men, men att ett djur som i sitt naturliga tillstånd är vant att röra sig på stora ytor i naturen “mår bra” av att sitta i en enmetersbur är antagligen ändå att tänja på sanningen.
- Om vi förbjuder pälsfarmning av etiska och klimatmässiga skäl, bör vi också förbjuda all annan djuruppfödning.
– Om man hårdrar argumentet så stämmer det här. Det är också många som anser att uppfödning av kor, grisar och höns för livsmedelsbranschen är oetiskt. Här finns ändå några viktiga skillnader.
a) I fråga om kor och grisar handlar det om livsmedelsproduktion – det vill säga slutprodukten är något människan behöver för att överleva (jo, det finns alternativ, men mer om detta senare). Päls är en ren och skär lyxprodukt. Ingen behöver päls för att hålla sig varm.
b) En snabb nedmontering av kött-, mjölk- och äggindustrin är inte realistisk, knappast ens möjlig, vad än djurrätts- och klimataktivister må hävda. Köttproduktionens sysselsättningseffekter är i en helt annan klass än pälsfarmningens, och trots att det idag finns proteinsubstitut på marknaden, finns inte beredskap att på kort varsel skala upp produktionen av dem så att de skulle ersätta köttet helt och hållet på, säg, 5 eller 10 års tid. Däremot är det inget som helst problem att ersätta pälsprodukter med övriga produkter. Sysselsättningseffekterna av kött- och mjölkproduktionen är också i en helt annan skala än pälsbranschens.
Av klimatskäl finns det orsak att påskynda avvecklingen av all form av industriell djuruppfödning. I vilken takt det ska göras inom de olika branscherna måste avgöras från fall till fall, och praktiska och ekonomiska aspekter måste tas i beaktande. Att nedmonteringen inte kan gå lika snabbt i alla fall är ändå inget argument för att inte påskynda utvecklingen där det går att göra det.
- Pälsuppfödning är inte oetiskt, punkt slut.
– Detta är en helt acceptabel ståndpunkt. Pälsdjursuppfödare brukar påminna om att pälsdjur inte är keldjur, utan produktionsdjur och att man inte kan jämföra behandlingen av pälsrävar med till exempel familjehundar. I argumentet finns inbyggt ett antagande om att människan som intelligensmässigt högre stående varelse har rätt att utnyttja djur för lyxproduktion, så länge som djuren inte åsamkas onödigt lidande och får leva ett hyfsat bekvämt liv.
Men bara för att en person har denna inställning, blir det inte en absolut sanning. Här kommer det demokratiska beslutsfattandet in. Vi har i dag en splittring mellan den finländska befolkningen, där ungefär hälften anser att pälsuppfödning i sig är en försvarbar näring, medan den andra hälften anser att det inte är det. Båda lägren har rätt att uttrycka sin ståndpunkt utan att bli anklagade för till exempel svartmålning – så länge diskussionen förs på ett civiliserat sätt. Genom att skriva på ett medborgarinitiativ utövar man sin demokratiska rätt att påverka samhället. En riksdagsbehandling avgör sedan om en majoritet av de folkvalda anser att pälsnäringen är etiskt försvarbar eller inte.
Pälsnäringen krymper globalt, om man bortser från Kina och Ryssland. Ryssland är idag den största konsumenten, Kina den största producenten. Normala handelsrelationer med Ryssland kommer antagligen inte att återupprättas inom de närmaste tio åren, åtminstone. Utom de rent ekonomiska, finns det få hållbara argument för att inte fasa ut pälsnäringen, och om Finland följer den globala trenden, kommer den allmänna opinionen inom den närmaste framtiden att ställa sig bakom ett förbud av pälsdjursuppfödning, och med allmänheten också riksdagen. Om och när pälsnäringen förbjuds, är det absolut centralt att det görs på ett sätt som inte lämnar pälsuppfödarna ute i kylan. Därför skulle det vara viktigt att också branschens representanter hörs då planer för en övergång görs. Jag kontaktade på våren Svenska lantbrukscentralen för en intervju om hur en rättvis övergång inom pälsbranschen kunde se ut, men centralens representanter bemöda sig inte ens att svara på min intervjuförfrågan. Om branschorganisationerna vägrar delta i en diskussion om en eventuell omställning, gräver de en grop för sina egna medlemmar.
Det skulle också vara viktigt att branschorganisationerna höll sig till sanning och fakta i sin marknadsförings- och lobbyverksamhet. Fifur och övrig pälslobby brukar ofta efterlysa “fakta” i diskussionen om pälsnäringen, och anklaga djurrättsaktivister för att gå ut med osanning och propaganda. Trots det här är det svårt att hitta just fakta på Fifurs webbsida, och organisationen har också prickats för sin marknadsföring. Redan för 20 år sedan tvingade konsumentombudsmannen Fifur att dra tillbaka en marknadsföringskampanj som påstod att päls är mer ekologiskt än alternativen, med motiveringen att det inte finns några belägg för påståendet. Än i dag är “ekologisk” det första ordet som möter en på Fifurs webbsida, men det enda vetenskapliga belägget för pälsens ekologiska natur som organisationen erbjuder är den ovan nämnda forskningen som visar att päls förmultnar snabbare än plast.
Bilden ovan är tagen på en pälsfarm i Vörå.
Foto: Oikeutta eläimille
EDIT: 8.9 kl. 16:26. I en tidigare version av artikeln stod att Svensk Ungdom motsatt sig pälsuppfödning. Detta stämmer inte, utan gäller SU i Helsingfors.
