C.G. Mannerheim död

av Atos Wirtanen

Atos Wirtanen.

Natten mellan den 27 och 28 jan. avled marskalken av Finland C. G. Mannerheim i Lausanne, i sviterna efter en magoperation.

Det är kanske för tidigt att redan nu avge ett totalomdöme om C G. Mannerheims personlighet och insats. Han har ju spelat en central, tidvis avgörande roll i det självständiga Finland och före det gjorde han karriär i tjänst hos den ryska tsarismen. Han deltog både i ryskjapanska och första världskriget. Han gjorde en ryktbar forskningsresa till häst genom Asien. När han efter revolutionen återvände till Finland, valdes han till chef för den vita armen och därmed inleddes, vid femtio års ålder, hans finländska karriär, som kulminerade med presidentskapet 1944 —46, efter att han som överbefälhavare lett vårt lands trupper i två krig med Sovjet-Unionen.

Omdömena om C. G. Mannerheim är inom vårt folk ytterst delade. Det vita, det borgerliga Finland har hyllat honom som sin idol med en blind dyrkan, där serviliteten åstadkommit direkt fantastiska överdrifter. Finlands arbetarklass mötte honom 1918 som den vite generalen och kan inte undgå att förknippa hans namn med den övermåttan omfattande terror, varmed de vita beseglade sin seger i inbördeskriget, låt vara att andra borgerliga ledare bar ett kanske ännu tyngre ansvar. Arbetarklassen minns honom också som de karelska äventyrens inspiratör, vilket medverkade till den historiska olycka som skedde, då Finland under det andra världskriget, allierat med nazismens Tyskland, sökte spela rollen av erövrare och imperialist. Mannerheims roll har varit så mång- för att inte säga tvetydig, att man lugnt kan säga att det som sagts om honom av hans beundrande samtida, absolut icke kommer att stå sig inför eftervärldens dom.

Mannerheims exempel visar med ar stor tydlighet, i huru hög grad borgerligt-nationell ideologi är klassbetonad. Han var segrare ett klasskrig och det gav honom positionen av en avgud hos den klass vars krig han lett. Ingenting synes ha kunnat rubba den positionen, låt vara, att man då och då ansett det opportunt att skjuta honom åt sidan. Så 1918, då han inte ville foga sig i det tyska vasallskapet. Så 1919, när han komprometterat sig genom sin karelska politik. Men ställningen som borgerlig idol behöll han. Och 1941 var man redo att följa honom, när han gav karelsk lösen. Däremot kunde man under kriget förspörja, hur våra reaktionärer viskade om subordinationsbrott mot överbefälhavaren, då det började misstänkas, att han förordade utträde ur kriget redan vid en tidpunkt, då regering, riksdag, officerskår och hela vår krigsengagerade småborgerlighet fortfarande drömde om de tre näsenas gräns. C. G. Mannerheim vägrade emellertid att avbryta kriget vars hopplöshet han insett, ända tills de politiskt ledande instanserna omsider lärde sig tyda vad klockan var slagen.

Det har gjorts försök särskilt i samband med och efter vinterkriget — att popularisera Mannerheim också inom den socialistiska delen av nationen, att rentav göra honom till en företrädare för de demokratiska krafterna och idealen inom vårt folk. Om detta varit mer än ord, om det funnits en enda viktig handling som täckning för den fraseologin, vore det begripligt, om en eller annan socialist läte udda vara jämt. Men de senaste årens utveckling bevisar ånyo det hycklande och förrädiska i dessa spekulationer. 1940 hette det att nu skulle demokratin utvecklas, arbetarklassen äntligen erkännas som likaberättigad — det hindrade inte att vår borgarklass 1941 allierade sig med historiens grymmaste reaktion, den nazistiska, i kamp mot arbetarklassen och socialismen. 1944 försäkrade man ånyo, att Finland äntligen lärt något, nu skulle hela folket under den nya presidentens ledning gå upp en ny kurs — det har inte hindrat hela det proamerikanska spelet, kryddat med Comiscos anti-sovjetfanfarer. Den man som nu gått hädan lyckades icke genomföra den avspänning, för att inte tala orm försoning, som han kanske ur sin synpunkt sett betraktade som en nationell uppgift efter inbördeskriget 1918. Finlands socialistiska arbetarklass betraktar med all rätt C. G. Mannerheim som företrädare för ett huvudsakligen reaktionärt skede i landets historia.

Atos Wirtanen

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.