Vaga svar, inga konkreta åtgärder och bristande vision för hur EU ska lyftas ur den ekonomiska svackan. Finlands EU-kommissionärskandidat Olli Rehn imponerade inte vid Europaparlamentets utfrågning förra veckan.
Olli Rehns undvikande svar inför Europaparlamentet visade snarast på nonchalans för den parlamentariska processen. Ett väsentligt element i parlamentets inflytande över EU-kommissionen är att godkänna det nya kollegiet i omröstningen den 26 januari.
Parlamentsledamöterna ska bedöma kommissionärskandidaternas kompetens och politiska lämplighet. Utfrågningarna ska vara ett forum för offentlig debatt om vad kommissionen ämnar företa sig under den kommande femårsperioden. Och då räcker det inte att mumla i skägget som Rehn förra måndagen. Åh, suck …
EU-kommissionsordförande José Manuel Barroso lär ha uppmanat de blivande kommissionärerna att inte binda sig vid några uttalanden inför Europaparlamentet. Och det hade Olli Rehn, nu ansvarig för ekonomiska och monetära frågor, sannerligen hörsammat. På frågan om hur EU-länderna ska generera ekonomisk tillväxt serverades gamm-al skåpmat. Innovation, utbildning och miljöpolitiken ska mobiliseras för att skapa tillväxt, fick vi veta. Men än den offentliga ekonomin då, som håller på att kollapsa i många länder?
– Ja, hållbar offentlig ekonomi är en prioritet, konstaterade den tilltänkta kommissionären utan reflektion kring huruvida skattepolitiken ska koordineras eller hur närings- och socialpolitiken utvecklas för att möta utmaningarna då befolkningen åldras i hela EU.
Rehn sätter sin tilltro till en uppföljare av Lissabon-strategin som misslyckades med att göra EU till världens konkurrenskraftigaste ekonomi förra årtiondet, men hur denna 2020-strategi ska utformas kan kommissionärskandidaten inte svara på, annat än att det ska finnas ”vissa bindande mekanismer”.
– Regler ska hållas, svarade Rehn på frågan om hur man ska tackla att många euroländer bryter mot stabilitetspakten som ska garantera den gemensamma valutan.
Rehn siar om att Estland snart träder in i eurozonen.
Frank kritik
Riktigt intressant blev det då Rehn skrattade i mjugg åt frågan om öpp-enhet för tillsättandet av expertgrupper med näringslivsrepresentanter som har inflytande över EU-kommissionens politik också på det ekonomiska och monetära området.
– EU-reglerna om öppenhet är striktare än de i Finland.
Det påståendet finns det knappast belägg för. Den så kallade lobbyverksamheten, som omsätter miljarder euro och uppskattningsvis 20 000 personers arbetsinsats, är inte reglerad, det finns bara ett frivilligt register. Till den del det är känt vem som ingår i expertgrupperna, visar sammansättningen på problematiken att de flesta är näringslivsrepresentanter; arbetstagarsidan är sällan inbjuden och medborgarorganisationer är underrepresenterade.
– Jag är faktiskt hellre hemma med familjen än går på bjudmiddagar, försäkrade Rehn oss åhörare om sin oförvitlighet.
Visst. En tysk ledamot från den konservativa gruppen i parlamentet sjunger ut:
– Vi ser det som att Rehn har god vilja, men i ett tillstånd av vanmakt och bristande kompetens kan han inte nå målen och har ingen vision. Den tidigare kommissionärsperioden har präglats av dåligt ledarskap. Han kan inte rädda oss undan den offentliga sektorns kollaps.
Övriga kontroverser
Ända fram till Europaparlamentets omröstning den 26 januari kan både portföljer och kandidater växla på kommissionärsposterna. Parlamentet röstar inte om enskilda kandidater utan för eller mot hela kommiss-ionskollegiet, men kan insistera på att någon byts ut.
Rehn uppges vara på svag is bland de kommissionärer som ska handlägga ekonomiska frågor.
Den tilltänkta bulgariska kommiss-ionären för EU:s humanitära katastroffond låg förra veckan risigt till. Rumiana Jeleva har låtit bli att deklarera uppgifter om ekonomiska förbindelser och affärsverksamhet de senaste åren och misstänks ha nära samband med organiserad brottslighet. Själv säger Jeleva att hon sålt affärsrörelsen som konsulterat i företagsprivatiseringar, men enligt ledamöter i Europaparlamentet har hon bedrivit verksamheten ännu ifjol. Under utfrågningen förra tisdagen stakade hon sig på frågor om EU:s humanitära bistånd och kunde inte bedöma situationen i Gaza eller Demokratiska republiken Kongo.
Vissa Europaparlamentsledamöter är skeptiska till att sätta litauern Algirdas Šemeta i spetsen för bedrägeribekämpning och tullar. Han liksom också slovaken Sefcovic (administrationsportföljen) och tjecken Füle (utvidgning) vägrar skriftligen uppge sina ekonomiska förbindelser. Rumänen Dacian Ciolos har väckt Europaparlamentets missnöje från början i och med de administrativa bristerna och korruptionen vid handläggandet av jordbruksstöden som förekommit i Rumänien.
Nya kriser varje dag
– Nya kriser ploppar upp varje dag, konstaterade Ashton trivialt på frågan om hur EU:s nya utrikestjänst ska svara på de globala utmaningarna.
Ashton ska avge en rapport om hur EU:s utrikestjänst ska utformas senast i början av april. Än så länge har det inte offentliggjorts vad som planeras.
Ashton utnyttjade heller inte utfrågningen i parlamentet för att diskutera vilken strategi som tillämpas då man bygger upp EU:s motsvarighet till ett utrikesministerium. Tjänstemän som berörs av förändringen har fått intrycket att det handlar om någonting helt nytt, en mastodont av hittills okänt slag. Att slå ihop de direktorat inom EU-kommissionen och inom ministerrådssekretariatet som ända tills nu handhaft förvaltningen av EU:s yttre relationer skulle gå relativt lätt (det skulle handla om kring tusen personer beroende på vilka funktioner som räknas in), men under ledning av Ashton utvecklar man en helt ny struktur. Lissabon-fördraget, som trädde i kraft i december ifjol, stipulerar visserligen att utrikestjänsten ska inrättas, men därutöver inga praktiska detaljer. Vid den sista folkomröstningen på Irland i höstas köpte väljarna äntligen grisen i säcken, och nu ska den släppas ut.
Oklart är också var EU nu står säkerhetspolitiskt.
– En pragmatisk relation till Nato är av stor betydelse, konstaterade Ashton.
Men vad kommer det att innebära, kanske till och med ett gemensamt kommandocenter? Dessutom har Ashton ännu inte gett någon klarhet i vad den så kallade solidaritetsklausulen i Lissabon-fördraget betyder. I fördraget står det att EU-länderna ska bistå varandra i kris.
Vad gäller människorättsfrågor har Ashton tidigare betonat tyst diplomati.
– Det är mera effektivt än offentlighetens rampljus. Men vi håller fast vid människorättspolitiken, det är bara en fråga om metodologi.
Anna-Karin Friis