Teknikkritik

av Fredrik Sonck

Nerväxtseminariet för två veckor sedan väckte en del diskussion, men det är tydligt att en stor del av tillväxtsamhällets försvarare är lika medvetna om dess ohållbarhet som kritikerna. Skillnaden är – om man drar resonemanget till sin spets – att tillväxtivrarna tror att ny miljövänlig teknik kommer att ersätta gammal och smutsig, vilket leder till en grönare värld. Tanken om mänsklighetens ständiga framsteg är intimt sammankopplad med tanken om en teknisk utveckling utan gränser.

Tillväxtkritikerna är däremot skeptiska till ny teknik, till dess förmåga att förändra världen till det bättre. Samhällsutvecklingen är inte enbart teknologisk – den är också social och moralisk. I framtiden måste vi lära oss måttfullhet, vi måste fatta beslut om rättvisa och jämlikhet.

Högerns teknikoptimism är förvisso både naiv och ansvarslös. Ansvarslös just på grund av att den flyttar ansvaret för planetens problem till framtiden, då marknaden gör nödvändiga förändringar smärtfria och ”naturliga”.

Men också vänsterns teknikpessimism kan vara problematisk, bland annat genom att underskatta den teknologiska utvecklingens potential att medföra något gott.

Jag tror att det finns två orsaker till (den intellektuella) vänsterns teknikskepticism.

För det första handlar den om en relativ okunskap och ett ointresse för naturvetenskap. Merparten av vänsterfolket som tar för sig i offentliga samtal har universitetsutbildats inom samhällsvetenskapliga eller humanistiska ämnen. Lika väl som det finns fiffiga universitetsutbildade människor som inte öppnat en skönlitterär bok sedan gymnasiet, så finns det bildade typer som inte behärskar enkel procenträkning. Men naturvetenskaplig analfabetism är inte ett godtagbart motiv för teknikpessimism.

För det andra är teknologin intimt sammankopplad med makt, vilket är en mer relevant orsak att vara teknologipessimistisk. Teknologin kontrolleras som bekant ofta av resursstarka företag, organisationer eller stater. Att USA:s militära dominans grundar sig på ett tekniskt övertag är ett uppenbart exempel. Också internetbanker, kreditkort, tv-kanaler, flygrutter, kolkraftverk och mobilnät är teknologiska system som fjättrar människan vid ett visst sätt att leva. Det omöjliga i att välja bort teknologin gör oss i någon mån till dess slavar. All ny teknologi riskerar att bli ytterligare en fjättrande kedja.

Men också utgående från en maktanalys är det fel att se teknologin i sig som något ont, eller att förneka dess möjlighet att utgöra en avgörande byggsten i ett framtida jämlikt och grönt samhälle. Teknikpessimism bland tillväxtkritiker borde inte leda till att teknologiutvecklingen styrs av tillväxtivrare. Utmaningen är snarare att sprida teknologisk makt till vanligt folk, till små kooperativ, till privatpersoner, hushåll eller vad det nu kan vara.

Persondatorn och internet är ett exempel på hur makt och teknologi faktiskt kan decentraliseras, åtminstone delvis. För el- och energiförsörjningen finns det teknologi som kan decentraliseras i högre grad än vad som gjorts. En orsak till att så inte skett är säkert att det finns de som skulle förlora makt eller pengar på om det blev alltför vanligt med solpaneler, små vindkraftverk eller biodieselanläggningar. Skepsisen mot den här typen av teknologi och dess utvecklingspotential är för övrigt ett exempel på teknikpessimism á la högern.

Fredrik Sonck