I sin nya bok om klimatfrågan ger Naomi Klein världens politiker svidande kritik och sätter i stället framtidshoppet till ett ökat samarbete mellan den nyväckta vita medelklassen och världens ursprungsfolk i den gemensamma kampen för miljön. Ny Tid träffade henne för ett samtal i New York.
Den kanadensiska författaren och intellektuella vänsterstjärnan Naomi Klein släppte i september sin fjärde bok, This Changes Everything. Capitalism vs. The Climate. I den tar hon sig an klimatet – en av vår tids ödesfrågor som många mest försöker undvika, även hon själv under en lång tid.
– Det är troligare att man hittar den politiska världseliten på en VM-match i fotboll än på ett klimattoppmöte, säger Naomi Klein från en scen på Brooklyn Book Festival i New York en söndag i slutet av september.
Trots att vi har känt till klimatförändringen sedan slutet av 80-talet har vi inte gjort något för att stoppa den, eller i alla fall långt ifrån tillräckligt, menar Klein. Och det som vi har gjort har helt enkelt inte funkat. Då syftar hon på allt från den ekonomiska och politiska världselitens klimatavtal till miljörörelsens gröna arbete tillsammans med företagen och på individnivå.
Roten till misslyckandet är enligt Klein det rådande ekonomiska systemet, som påhejat av marknadsfundamentalister har givit storföretagen en enorm makt i förhållande till staternas regeringar. Genom att driva tillväxtmantrat till nya höjder håller vi på att göra slut på jordens resurser.
Klein beskriver hur jakten på riskabel energi såsom tjärsand, fracking för både olja och gas, djupvattensborrning och kolbrytning på bergstoppar leder till både nya och ökade risker för klimatpåverkan. Men hon menar att vi inte kan bortse från att energiutvinning är miljöförstörande och riskfyllt även med konventionella metoder. ”Vi har alltid offrat områden för att ta fram den energi vi behöver”, menar hon.
Förut skedde det nästan uteslutande i avlägsna och fattiga landsändar, där befolkningen ofta saknade politisk makt, som ett resultat av diskriminering. Nu har utvinningen däremot flyttat in på kyrkans marker, skolgårdar, inhägnade bostadsområden och universitet. Och i USA utvinns det nu så mycket olja att antalet tågvagnar för att transportera den har ökat med 4 111 procent på fem år (från 9 500 till 400 000), skriver Klein i This Changes Everything.
Social mobilisering
I och med att fossilindustrin har brutit in på ny mark har det, enligt Klein, även satt fart på klimatprotesterna och nya allianser har bildats mellan den nyväckta vita övre medelklassen och ursprungsfolken som länge försökt uppmärksamma klimatförändringarnas negativa inverkan på djur- och människoliv.
Klein beskriver hur en massiv proteströrelse kallad Blockadia har vuxit fram kring två rörledningsprojekt, Keystone i södra USA och Northern Gateway i Kanada. Och Klein sätter sitt framtidshopp just till en massiv social rörelse som framtvingar de nödvändiga förändringarna. Hon ser på så vis klimatförändringarna som en positiv kraft för social transformation.
Vid sidan av Blockadia utspelar sig redan i dag kamper på många fronter, och i bräschen för dem går framför allt ursprungsfolken, och bland dem många kvinnliga ledare. Så rörelsen är redan igång, vad som behövs är att väldigt många fler människor sluter upp. Klein hoppas kunna bidra till detta genom sin nya bok, för människor som vanligtvis inte läser böcker om klimatet, som hon uttrycker det.
Men politikerna måste också agera och det omedelbart. Framför allt måste de göra stora satsningar på välfärden. Klein ser dock ett jätteproblem i att makten under årtionden har förflyttats från staterna till storföretag bland annat genom frihandelsavtal, som hon menar att även har stoppat försöken att vända utvecklingen från fossiltung till förnybar energi genom nationella och lokala initiativ.
– I Sydeuropa har flera regeringar tvingats avveckla sina egna gröna energiprogram och Grekland öppnar nu upp sina hav för olje- och gasborrning i den ekonomiska tillväxtens namn, och som ett direkt svar på det åtstramningstryck som Världsbanken (IMF) har ålagt landet.
Klein menar att frihandelsavtal världen över gör många politiska åtgärder olagliga. Antalet anmälningar mot stater som stödjer lokala miljöprojekt till Världsbanken ökar dramatiskt, ofta är det företag som anmäler.
Klein som även är en hängiven aktivist och grävande journalist undvek själv ämnet klimat under lång tid. Men i This Changes Everything har hon lagt ett pussel som länkar samman vårt ekonomiska system med klimatfrågan. I sin första bok No Logo (2000), som blev en bibel för anti-globaliseringsrörelsen, blottlade hon sanningen om hur våra märkesskor kommer till och till vilket pris. I Chockdoktrinen (2007) förutspådde hon finanskrisen 2008 och vad som skulle följa i dess spår. Hon ger oss inga svar men hon kartlägger ett ideologiskt idéskifte som i praktiken har inneburit att klimatförändringen har eskalerat, och hon vill att vi inspireras av tidigare historiska mobiliseringar, såsom den abolitionistiska-, feministiska- och medborgarrättsrörelsen som lyckades uppnå enorma sociala förändringar.
Under arbetet med boken försökte Klein och hennes man, den kanadensiska dokumentärfilmaren och TV-profilen Avi Lewis, få barn för första gången. Det visade sig bli en plågsam historia. Klein beskriver hur hennes egen kropps begränsningar fick henne att känna en starkare relation till jordens och naturens begränsningar. I dag har de sonen Toma, två år, som har suttit och ritat i Naomi Kleins knä medan vi har pratat. Klein funderar kring om han kommer att få se älgar när han blir stor.
Text & foto: Christin Sandberg
Naomi Klein: This Changes Everything. Capitalism vs. The Climate, kommer i svensk utgåva under 2015.
1 kommentar
After having read this article several times, my feelings are somewhat mixed.
On the one hand it is of course a very good deed that Naomi Klein’s book was presented to the readers of Ny Tid. Also I recommend it, even MOST WARMLY, and I should advise ANYbody who is not afraid of a book of 450 pages of English text to buy it, to read it, show it around and lend it also to others (ESPECIALLY as this can still be done before the next election); the price is moderate (19,90 € from Akademen, and presumably cheaper via the web).
On the other hand (although I admit that it is presumably difficult to get the urgency of the matter across to the readers by a one-page article), I think there are things which should really have been mentioned. E.g., it is in fact so that ”Klein sätter sitt framtidshopp just till en massiv social rörelse” (and I certainly encourage anybody to support this social movement by all possible means – even though it is mostly going on in North America), but she is also realistic about the matter, pointing e.g. to the fact that the grand social movements of the past (like the anti-slavery movement or the civil rights movement) were in fact resulting in better laws and grand declarations, but also had a tendency to lose impetus as soon as the matter began to cost money (and the climate will not be satisfied with grand declarations …, as should be remembered and be poited out very clearly). And the last chapter does certainly not only focus on Klein’s own difficulties to get a child, but forcefully points to the difficulties of all nature to reproduce under the conditons created by our present system. And Klein’s worry whether her little son ”kommer att få se älgar när han blir stor” is based on her fear that at that time there might simply be no älgar in existence any more.
Thirdly, being myself a (former)natural scientist, I do notice (and regret somewhat) that Naomi Klein simply does not have any good contact to technology. There are in fact masses of technical possibilities around (I recommend books like George Monbiot’s ”Heat” and Chris Goodall’s ”Ten Technologies to Fix Energy and Climate”). The problem is, though, that it is really not enough that these possibilities are there (while KNOWING that they are there could help one’s motivation!). There is also (and much more important) the problem that no entrepreneur will recommend any method by which he could earn less than up to now (also fighting any competing methods by all possible means, giving a damn about the possibility that the other method might in fact be better for the globe), and that our politicians (and this is a problem to be pointed out before any election!) are too IGNORANT (which one of them understands anything about technology?), too LAZY (which one of them will ask around among some independent experts, or even ínitiate a public invitation of helpful ideas?) and too COWARDLY to stand up to the preachers of neoliberalism (i.e. the books of Ha-Joon Chang should be given wide circulation together with, or better even before, Naomi Klein’s book).