En litterär händelse

av Rita Paqvalén

I september inträffade en stor händelse på det litterära fältet i Svenskfinland. Som i ett trollslag ökade den lättlästa (skön)litteraturen på svenska i Finland med trettio procent. Tänk er en ökning på trettio procent av den sammanlagda utgivningen sedan 1987 − i dessa dystra förlagstider – och det med verk skrivna och återberättade av idel namnkunniga författare!

Det handlar om LL-centers projekt ”Finlandssvenska LL-bearbetningar”, vars syfte var att ge ut samtida finlandssvenska författare i lättläst bearbetning. Projektet, som leddes av Solveig Arle, resulterade i en utgivning av tre bearbetade romaner. Verken är Tusenblad av Birgitta Boucht återberättad av Jolin Slotte, Där vi en gång gått av Kjell Westö återberättad av Peter Sandström och Orgelbyggaren av Robert Åsbacka återberättad av Bosse Hellsten. Det handlar om högklassiga bearbetningar, som dessutom är vackert formgivna av Anders Carpelan (omslag), Ika Österblad (illustrationer) och Hanna Lahdenperä (inlaga). Samtidigt utkom även romanen Tårar, kärlek, efterrätter av Birgitta Boucht.

En stor händelse av sällan skådat slag som – bortsett från någon enstaka notis och intervju − ändå har förbigåtts med en relativ tystnad av de flesta finlandssvenska medier. Intressant, eller hur?

Eller kanske inte. Det handlar ju om lättläst litteratur. En genre eller form av litteraturen som vi litteraturvetare ofta förhåller oss nedlåtande till och/eller är fullständigt okunniga om. Och ändå en form som tio procent av Finlands befolkning eller, överfört på den finlandssvenska befolkningen, som 30 000 finlandssvenska läsare behöver. Det handlar om ovana läsare, läsare med dyslexi, inlärningssvårigheter, afasi och demens eller läsare med ett annat modersmål.

Den finlandssvenska lättlästa litteraturen är liten, det handlar om drygt tio verk. Av dem är de flesta skrivna av Birgitta Boucht och Sabira Ståhlberg, de enda i Svenskfinland som skriver lättlästa böcker i original, och resten utgörs av ovan nämnda bearbetningar. Det säger sig självt att utbudet för den läsare som behöver lättläst på svenska i Finland inte är särdeles stort och att hen får söka sig till den svenska marknaden för att hitta en bredd. Det räcker inte. Vi behöver också en egen (lättläst)litteratur och det krävs stora satsningar för att skapa den mångfald av röster, tankar och språkliga uttryckssätt som vi alla är förjänta av som läsare. LL-Centers satsning är ett steg i rätt riktning.

God litteratur skapas inte enbart av en skicklig författare, den kräver tid och ett litterärt sammanhang för att växa och utvecklas. Författaren behöver författarkollegor att bolla idéer och utkast med, en kompetent redaktör som förvandlar manus till ett välredigerat och språkgranskat verk, professionella och välinsatta läsare – kritiker och forskare − som kan sätta verket i sitt sammanhang samt utvärdera språk och form, och inte minst, lärare som kan ge sina elever nycklarna till bokens värld och göra dem till självständiga läsare.

Också den lättlästa litteraturen behöver detta sammanhang – med allt vad det innebär av kritik, debatt, litteraturdiskussioner och analys. Och framför allt behöver den proffsläsare som kan utvärdera verkens litteraritet och dess specifika egenart. Läsare som både är kompetenta och kritiska, men även insatta i de språkliga och formella kriterier som kännetecknar den lättlästa litteraturen. Det är dags att de finlandssvenska kritikerna, litteraturvetarna och modersmålsärarna tar sig an denna litteratur och ger den ett litterärt sammanhang.

Rita Paqvalén

är verksamhetsledare för servicen Kultur för alla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.